Oj, visste inte att det fortfarande var personer som följde denna blogg. Såg det nu när jag logga in på statistik. Vad roligt att se trots allt. Man blir väldigt glad av det faktiskt.Då får man det där drivet att vilja fortsätta, även om man inte alltid kanske har tiden.

 

Jag tittade ut genom fönstret i morses, funderade på när jag skulle planera min lilla skrittrunda ihop med Dampen. Vädret såg lite halv opålitligt ut och precis som jag tänkte började regnet falla. Suck tänkte jag, ska man vänta? Men samtidigt så kändes det inte direkt som någon större idée att vänta då de skulle komma små skurar fram och tillbaka hela dagen.

 

Jag tog in Dampen, började på att borsta igenom honom och kolla över honom. Då slutade regna och jag tittade ut över de lite halv gråa molnen. Min tanke var då "bara det inte börjar åska, så är det väl ingen fara".

 

Tog på tränset med Indianhacket som jag köpt ifrån Playlovelearn.se, tredje gången jag red med det. Måste ge en varm kommentar faktiskt om det då jag tycker det fungerar helt utmärkt. Dampen är nu förevigt fri från bett i munnen. Värt att testa för er som är intresserade av att rida bettlöst!

 

Gick igenom hovarna lite snabbt för att kolla dem, såg att han håller på tappa lite mer stråle på ena fram. Vi hade en liten nergång nu då dem kom ut på bettet, men det är ju sockret i gräset som är en liten bov där. Det ör typ borsta, förutom att han håller på att tappa den sista biten nu för att strålen ska se fullt frisk ut igen.

 

Tog dressyrsadeln på idag, just pga att han var otroligt löjlig sist jag red då han ropade efter Florensi och tyckte det var så läskigt att hon inte var där. Då är mina barbackaskills inte de bästa känner jag, för många snäva svängar och spänd Damp-kropp på det, nej min balans kommer inte hålla för det nu iaf. Har dock sagt till Angela att jag ska bli bäst på att rida barbacka, men vi har hela sommaren på oss att öva!

 

Så dressyrsadeln på, och ut från stallet for vi för att jag skulle hoppa upp. Först ifrån gården spände han sig ganska mycket, tror han fått lite seperationsångest nu de senaste just för att man inte varit så aktiv omkring honom ett tag. Tappat ledar-rollen lite eller hur man ska förklara det.

 

När vi väl kom ut ifrån gården slappnade han av och tyckte istället det var kul att få komma iväg. Han återigen markerade inget, så allt kändes riktigt bra. Kom till en bro, där började han först tramsa lite för de speglade sig lite i vattenpölarna. Liten diskution senare så gick han över lugnt och insåg att det var inte så himla farligt.

 

Denna runda tar 40min att skritta, jag är sämst på detta med kilometer etc så därför skriver jag hur många minuter istället. Haha, vilket fall som så när vi kommit halva rundan så kommer man till ett ridhus på höger sida och en åker på vänster. Där hade dem pressat vita rundbalar, vilket var också lite små läskigt självklart. När jag fått han att slappna av och precis kommit till ridhusets början så står de ett par personer med transport lite längre ifrån. De tittar på oss och diskuterar.

 

PANG! säger det och världens ljus sken kommer på åkern, Dampen rycker till av skräck och jag flyger med. Vi står stilla några sekunder och jag känner bara Dampen´s häftiga andetag, mullret kommer och låter väldigt högt. 40 meter ifrån slog alltså åskan ner på åkern. Lite små panik i mig själv blir jag och Dampen ganska eniga om att vi tar en galopp de sista 30metrarna innan skogen för att snabbt komma in där.

 

Vi båda slappna av inne i skogen, kändes mycket tryggare då jag alltid fått höra att åskan söker sig efter högsta punkten. Vet ej om det är sant, speciellt inte när åskan random slog ner på åkern som hade fullt med träd omkring sig.

 

Men det kändes iaf tryggare för stunden och så kom ösregnet. Både jag och Dampen suckade ganska högt samtidigt lustigt nog, pisseblöt blev vi båda. Den 20minuters skritten hem var riktigt seg, Dampen blir alltid lite extra seg när det regnar. Det mullra till några gånger, men ingen blixt kunde vi se i vilket fall.

 

Väl tillbaka så stod vi en stund på stallgången och bara myste, borsta av han lite snabbt och lade på han sitt utetäcke. Sedan fick han sin mat som just nu består av Äppelcidervinäger, Mineraler, äpplen. I vanliga fall har han lite lucern hack med, men självklart i förr går när vi skulle åka handla hade inte djupfeltds öppet så vi kunde köpt då lucernen är slut. Så nu får vi vackert vänta till måndag.

 

Brukar annars ALLTID va noga med att vi har allt hemma innan det tar slut....

 

Han dör ju inte vart fall, så får man väl se det. Nu står han ute i hagen, i regnet och äter hö nöjt ändå. Jag har precis kommit in och bytt om till pjamasbyxor samt skriver detta inlägg. Ni får nu alla ha en fin lördag!

 

                                                      // K.W.