Jag börjar denna dag med en bild och sedan säger jag för mig själv, "wow"...

Jag blev så mäktigt imponerad verkligen idag när min och Lillan´s tillit sattes på prov rejält faktiskt. De har gått ett par dagar som bara mesta dels bestått av stretching och mys på stallgången. Märkte sist jag hade ett litet "uppehåll" ett par dagar så gjorde de stor inverkan på Lillan.
Hon är nog den sorten som kan behöva lite paus mellan åt nu till en början har jag kommit fram till!

Så idag bestämde jag att vi skulle ut och gå, barnen, jag och Lillan. Hade dessutom sett en väg som jag var nyfiken att utforska, så bestämt knattade vi alla glatt iväg.

 

Vår första nya moment var att gå förbi en bom, den lilla "stigen" brevid var 1-1,5m bred kanske. Var en större sten på ena sidan och så då bomens stolpe på andra, där skulle vi gå mellan liksom.
Lillan stressade igenom nervöst, så jag vände och vi provade igen.

 

Tog två gånger så slappnade hon av och gick mellan utan bekymmer alls. Blev så imponerad över hur fort hon börjat släppa saker som är nytt och skrämmande enligt henne.

 

1km in på vägen så kom vi till en sjö, tanken var ju att fortsätta på vägen men när jag såg ett perfekt ställe att gå ner till sjökanten så fick jag för mig att här ska vi prova gå i. Och när man väl ger sig in i fighten så ska man inte ge sig, för då blir det tuffare nästa gång ska jag säga.

Vi stod i 1 timme där, vi gick fram och Lillan backade när hon kom till vattenkanten. Det var så otroligt läskigt enligt henne, jag pratade med henne och berömde varenda gång hon kom närmare. 

 

Hon började sätta ner fram fötterna i vattnet och plaskade med mulen i vattnet några gånger. Men så tvekade hon igen ett par gånger och börja backa.
Jag titta på mina barn som såg ut att ge upp hoppet för att Lillan skulle gå i, min yngsta på 5år hon sa "Lillan sluta vara en badkruka!".

Samtidigt som jag tänkte att jag nog kanske borde ge mig för barnen skull och att de var dumt ge sig in i denna "fight" när jag har barnen med mig så kände jag samtidigt att nej hon är så himla nära nu.

 

Så jag gav det fem minuter till och PLASK! så for hon i som en kanonkula rakt ner i vattnet. Först så stod hon där i halv chock och skakade, visste inte vart hon skulle ta vägen och försökte få fotfäste. När hon simmat in till kanten där jag stod så fick hon fäste och stannade till. Hon såg så paff ut!
Barnen dom skrattade, Lillans pladask hopp var mycket roligt tyckte dem.

 

Lillan stod och hämtade sig efter detta glamourösa hopp och tittade sig omkring på vattnet, sedan titta hon på mig och jag bara överröste henne med kärlek genom att klappa och berömma.

Kände mig så stolt över henne faktiskt!

Tog henne kanske 5 minuter att samla sig igen och då började hon leka med mulen i vattnet och benen plaskade runt som om hon försökte gräva. Var så kul att se att hon trivdes i vattnet fast att hon först trodde de skulle finnas pirajor.

 

Vi var i vattnet i 15min, därefter gick vi upp och tillbaka till stallet. Blev 4km totalt, hade velat gått mer men lilla tjejen hade inte klarat av det.

Lillan fick naffa åt sig lite gräs på vägen hem mellan åt just för att jag var så himlans stolt över henne, när vi kom till bommen igen så gick hon förbi den lugnt dessutom!

Nästa gång vi ska dit så blir det badkläder och utan barn, för då ska vi testa simma tänkte jag faktiskt!

 

Låter filmen tala för sig själv lite, vad vi hållt på med de närmsta tiden. Varit en del jobb för mig och sjuka barn på det, vilket gör det svårt att som ensamstående göra annat. Men vi gör mycket av det lilla vi har möjlighet till.

Därav längtar jag tills vi får tag på en stallplats med träningsmöjligheter, vore så mycket lättare med en paddock att jobba i samtidigt som barnen är omkring. Jag blir så hönsig av mig när jag inte kan se mina barn och vad dem gör, speciellt lilla tjejen (5år gammal). Vilket då är svårt när man jobbar ute i hagen, sedan har dem som sagt varit sjuka så någon promenad har inte varit möjlighet till heller.

Beställt en bomlös westernsadel till Lillan, den bör komma nästa vecka hoppas jag. Så får vi se när första uppsittningen blir, kommer nog vänta tills efter 1 Juli vart fall då Hovvårdaren kommer ut igen och ska ge henne en massage behandling. Hovvårdaren är utbildad ET också så det är toppen att ha 2 i 1.

Lillan har karprygg, så vi har fokuserat på att börja stretcha bakbenen en del för att göra henne mer elastisk och länga bak muskulaturen som nu är kort. Sedan kommer det då underlätta i framtiden när man vill få fram galoppmusklen.

Enbart hört talas om karprygg förr, så första gången jag upplever det så att säga. Men Hovis sa att det inte skulle vara några problem för henne i framtida ridning etc, sedan kan de kanske rättas till en hel del med hjälp av behandlingar. Vi får väl se! 
Lillan har en del spänningar också, så tror det kommer göra henne gott överlag att få behandling.

Nepp, so long tills nästa uppdatering sker! :D

Efter hur bra den lilla stund gick igår när vi för första gången parkerade så körde jag på med det idag under hela rykt stunden. Hon skötte sig så fint, lite små spänd vilket inte vart konstigt eftersom det var traktor i bakgrunden som körde runt. Men hon stod iaf stilla!

Det är bara just när man ska kratsa hovarna på henne där bak som är känsligt för henne, hon blir så osäker och små nervig just när man ska göra det. Speciellt på vänster bak som jag inte ens gjorde idag löst. Nöjde mig tillslut med att hon bara stod stilla iaf när jag stod där bak och klappa henne.

Höger gick faktiskt, men som ni ser så är hon lite små orolig. Men det kommer bli bättre med tiden, för att vara andra gången och första gången någonsin hon står så länge "parkerad" så är jag oerhört stolt över henne. Förväntade mig mycket mer att hon skulle gå iväg och kolla in allt annat istället tanke på att hon är väldigt nyfiken av sig! 

 

Har hittat en sadel jag vill köpa till henne sen, men den får vänta så kanske sitter in henne barbacka till en början. Haha, måste inhandla en pall först och främst så man kan åtminstonde börja hänga på henne och vänja henne vid det.

Tror dock inte det kommer vara några problem, det jag "nojjar" lite över är mer att hon reagerar så himla stark över nya saker. Dvs rida ut + hennes nojjande = im gonna die! 

 

Nej, skämt o sido. Hon har ju redan lugnat ner sig ordentligt..

Övergick till "mitt" foder också som är tanken att jag ska köra på henne. Dock har hon matvägrat totalt, haha. Tänkte först att jag fint går över med en fin övergång från de gamla fodret som jag blandade ut mer och mer med de nya. Men nej, hon totalt ratar de nya.

Jag såg dock hopp idag, för när jag fodra i hinken (ger alltid en liten gnutta efter träning utav kvällsfodret som en belöning istället för massa godis) så åt hon faktiskt nästan allt. Var väl 1dl ifrån de hon ska ha på kvällen. Så återstår att se imon när jag kommer om hon ätit kanske mer?

Tidigare fick hon Kraft´s GROV, men jag har valt ett annat alternativ då jag vill ha så melassfri som möjligt helst. Vilket GROV då är lite en socker bomb, vilket Lillan definitivt inte behöver tanke på hur energisk hon redan är.

 

Istället har jag valt Alfa Omega Lucern, som är hackad. Sedan har jag köpt Pavo´s Nature´s Best som då har ett väldigt lågt socker och stärkelse innehåll. Det är dessutom havrefri!!!!
Sedan får hon just nu tyvärr Kraft´s Mineraler. Just pga att den jag tidigare köpt kan jag ej hitta (är ju ett par år sedan....). Funderar på Pavo Vital faktiskt, men måste kolla först om foderbutiken jag handla nu hos har det eller kan köpa in det isåfall!

Här är iaf en bild på Lillan´s foder, hackar för det mesta alltid lite morot i och sedan fick hon en liten godis bit faktiskt och det är väl lite nu för att locka henne till att vilja smaka mer och mer så hon kanske fastnar för fodret! Haha, försöker inte alls muta!

Vilken underbar dag fylld med lite gnutta regn och lite gnutta sol. Annars molnigt!
Men vädret hindrar aldrig oss, idag ville jag ta vara på denna dagen och det gjorde vi genom att gå nästan 1 mils promenad.

Min älskade Lillan har stort behov av att träna upp sitt självförtroende, hon är så osäker av sig och rädd för allt som är "nytt" i hennes ögon. Vilket är väldigt mycket, exempel är att dem hade kört med traktorn på gården så det blivit lite spår av traktor.

Dom spåren var oerhört läskiga enligt Lillan! Dock måste jag säga att hon har börjat slappna av lättare, första gångerna var lite jobbiga för att man fick känslan av att hon inte såg en när hon var så spänd. Vilket gör situationen väldigt skrämmande och farlig. Många stunder jag fick tyvärr rycka till för min egen säkerhet, men det sker aldrig nu. Nu spänner hon sig, blir rädd. Men hon tittar på mig och i princip istället berättar för mig att detta är väldigt läskigt.

Allt hon reagerar på, det går vi fram till. Vare sig det är en sten, en traktor, en höna, ett spår på marken. Vad som, så går vi fram till det för att jag vill att hon ska bygga sitt förtroende och förstå att det är inte farligt. Som sagt, hon har börjat slappna av lättare nu och jag tror det är för att hon känner sig mer trygg också när jag är med. Hon visar mer tillit till mig liksom.

Vi kom till en bro som var gjord av stockar, självklart var den oerhört läskig och det hade nog många hästar reagerat på. Men i och med all jobb vi lagt ner på vår relation så visade hon verkligen för mig idag att hon försöker, det var oerhört läskigt men hon klev över den. Första gången så små sprang hon i lite panik, förstår henne fullt för den sviktade lite. Men jag vände om och vi gick över igen, gjorde samma igen och igen.

Tills hon lugnt gick över, då stannade jag henne mitt på bron och hon stod fint där utan att vara jätte spänd. Lite små spänd, men lugn! Jag nöjde mig med detta och vi gick vidare, var ganska terräng hit och dit vilket var oerhört bra träning för oss båda. Beach 2020 here i come, lite så känner jag numera.

Väl tillbaka hemma så avslutade vi dagen med att träna på parkera för första gången lite smått, lade ner repet och bad henne stanna som jag gör när jag ber om halt. Det var några få gånger hon började nyfiket ta ett steg iväg, ja sa till henne med min röst och ställde tillbaka henne. Tillslut så var de bara för mig att säga till med rösten så fort hon lite tänkte att röra sig iväg och hon lyssnade. Blev så glad att våran dag blivit så lyckad och bra!

 

Idag så pysslade vi mesta dels i stallet och det filmade jag en sväng, så här har ni dagen! <3 

Igår hände något mellan mig och Lillan som jag inte riktigt kommer kunna förklara tillräckligt bra. Det var så otroligt magiskt att jag börjar gråta när jag bara tänker på det.

 

Tänkte jag tar det i ett eget inlägg och här är filmklipp från dagen. Vi latchade mest runt, jag och Lillan. Efter ett så vackert ögonblick dagen innan så tänkte jag lite "desperat" att nu ska vi fånga massa fint på film när min lilla syster följde med till stallet.

 

Peppad var jag, men Lillan var inte riktigt lika med. Det var helt enkelt inte den bästa dagen, men samtidigt vart det klart inte det sämsta heller. Så klippte ihop filmklipp för nöjet skull ändå, mer för att ha något att se tillbaka på i framtiden!

 

Men älskade lilla hästen, hur underbar är hon inte?!

 

Vi växer mer och mer, för er kanske det inte är mycket i filmklippet men för oss är alla dessa små stegen början på något stort. Får ofta frågan om varför jag inte börjat med sadel och liksom tagit klivet åt inridningen mer...

 

Helt ärligt så är Lillan 3år i år, i mina ögon är hon en bebis. Jag känner lite som så, hon la sina travskor på hyllan för ett halv år sedan. Då var hon i full gång med träning och tävling, hon har liksom inte riktigt i mina ögon fått växa och va bebis.

 

Ta mig inte fel, för alla gör olika. Men jag känner att istället för att stressa med allt, tanke på att hon redan är en väldigt upp i varv personlighet så försöker jag backa bak bandet och få en mer avslappnad "miljö" med henne. Där vi båda trivs med varandra och där vi båda litar 110% till varandra.

 

För att åtstadkomma detta så börjar jag att bygga ett band, en vänskap för hon är lika mycket individ som jag är. Jag vill inte att hon ska uppleva mig som stressfull, jag vill att hon ska uppleva mig med glädje och positiv energi. Jag vill att vi tillsammans ska bara njuta och tycka det är roligt!

 

Min tanke är att rida henne en dag, såklart. Men det är inte därför jag har häst, jag är inte ute efter att bara rida. Jag är ute efter en fin relation med henne, för det jag får i utbyte av att umgås med henne är ren terapi för min själ. Sen om jag rider, promenerar brevid eller om jag bara sitter i hagen och glor på henne när hon äter. De spelar liksom ingen roll för mig!

 

Hon är 3år, vi har förhoppningsvis flera år tillsammans att leva med varandra. Så de kommer, när vi båda är redo för det klivet!

 

Men jag har insett, att hon är verkligen min andra soulmate i livet. Jag har insett att vi två är som skapta för varandra. Hon förstår mig och jag förstår henne, vi klickar otroligt fint! <3

Kan vi alla bara ta ett ögonblick och skåda hur Lillan´s röv seriöst skjutit i höjd?

Frågan man kan ställa sig är hur mycket hon tänker växa till, vilket kan bli intressant och följa. Har tyvärr inget att mäta med, får skaffa en tumstock och se men ögonmått så skulle ja säga 162 cirka i manke?!

Gissar på att hon skulle kunna sluta som 165-168cm i manke, men det återstår att se.

Märks också att hon är inne i en växt period för hon är lite små grinig mellan åt, antar att det tar mycket på henne att växa!

Bortsett från hennes fina röv så har dagens pass gått suveränt, jag rotade fram en gammal repgrimma ifrån Dampen som var förstor för honom men som passade Lillan toppen. Hon är ju ganska stor från nacke till ganasch.

Sedan min älskade arbetsrep som jag är tacksam över att jag faktiskt sparat med mig, det bästa som någonsin funnits kan jag lova er. De är så lätt och samtidigt så bra kvalité, minns tyvärr inte vart jag köpte det eftersom det är snart seriöst 10år sedan. Men den kostade banne mig 500-600kr, vilket den verkligen vart värd!

 

Idag fokuserade jag mest på frammåt knappen och stanna, hon är lite trög fortfarande men det är ögonblick där hon lyssnar direkt. Jag tryckte på med att få henne göra en travfattning och direkt stanna sen, hon var så otroligt duktig. 

 

Som sagt, svårare i höger varv, men jäklar vad hon försöker ändå. Fattningarna blev första stunderna till stuts och hopp, tack vare lite energi som hon kasta ur sig. Men efter en stund blev det lite lugnare. Jag vill inte jaga på för mycket, så det lilla hon ger är jag tacksam över och så får det vara till nästa gång. 

 

För mig är det mer viktigt att hon känner glädje för att träna än att hon ska bli svettig och ha travar i flera varv omkring mig. Där tänker jag väldigt olikt många andra jag stött på, för jag vill att hon ska vilja vara med. Jag vill inte stå med massa spön och jaga på, jag vill att vi båda ska vara delaktiga och att hon vill va med själv på det.

 

Så det tas i hennes takt, men hon har börjat visa mer nu. Hon har börjat bjuda mer på sig själv och det är så kul, det får mig att bara vilja fortsätta.

Återigen testade jag byta varv några gånger, vilket hon hängde med på lite bättre idag. När jag byter varv brukar jag byta hand med arbetsrepet och sedan i princip dansa förbi framför för att visa att jag vill hästen ska gå andra hållet om mig istället. Svårt förklara, ska se om jag kan filma en dag för att visa.

 

Hon börjar haja detta, vilket ger ett bättre flyt under "longeringen" som sker. Var nån gång hon stannade upp och funderade på vad jag ville, men det var för att jag själv inte var tillräckligt tydlig.

 

Det är dock det som är tufft när man vart så van vid att göra detta med Dampen, han följde på utan problem och läste varje signal jag gav om den var så liten som möjligt så förstod han och jag förstod honom. När man då står nu, med en totalt grön häst, vi pratar inte fullt varandras språk ännu. Så kan det bli lite konfundersamt ibland.

 

Men det kommer, träning träning och träning. 

 

Det som för mig dock är viktigast är skynda långsamt, jag ska rida henne en dag. Men den dagen är inte kommen ännu, just nu vill jag att både hon och jag ska känna oss bekvämma med varandra från marken. Vill inte kasta mig upp på henne innan dess, sedan tar vi steg för steg när vi känner oss redo!

 

 

Just nu händer det inte direkt jätte stora saker för er kanske, men för oss så är allt smått väldigt stort just nu. Mycket är nytt för oss ihop, vi håller på att fortfarande lära känna varandra. Jag får se hennes punkter och hon ser mina!

 

Men det senaste har det "bara" blivit stallmys, där vi stått i stallgången och jag borstat igenom henne. Jobbat mycket med att lyfta på hennes hovar och att ta på sig grimman.

 

Men allt det där lilla blir enormt stort för oss, hon gör en hel del framsteg i mina ögon. Idag var även mina tjejer med i stallet, dom borstade Lillan själva en stund och bara det att jag vågar släppa mina barn nu att borsta henne säger ganska mycket.

 

För några veckor sedan hade jag inte vågat alls, just för att hon inte stod stilla. Då ska jag ändå nämna att idag var en sådan dag där det hände så mycket omkring stallet att hon var lite små nervig och ändå vågade jag låta Malia och Katey stå omkring henne och borsta.

 

Nästa vecka ska vi jobba på lite mer i longeringen tänkte jag, samt promenera någon dag igen.
Måste ju också visa hur underbart hon bemöter en när man visslar på henne i hagen, hon kommer alltid springandes glad och redo inför kommande träning.
Sedan fick hon en ny grimma, men inser att hästen behöver xfull eftersom hon är ganska bred ifrån nacke till ganascherna! 

 

Denna dag så följde min lillasyster och min systerdotter med mig till stallet, utnyttjade såklart tillfället och dem fick fota lite när jag och Lillan körde på.

 

Just nu är varenda litet steg ett träningsteg för oss, oavsett hur simpelt och vanligt det är för andra så är det stort för oss just nu. För det första, en simpel sak som att stå i stallgången. Bara stå där avslappnat och lugnt, det är ett otroligt stort framsteg för henne att börja göra det.

 

Sen kommer dagar då det är mer utmanande än andra, dvs när det händer mycket omkring oss som gör det svårare att slappna av.

Sedan gav vi oss ut en runda, lilla Teddy fick följa med och det uppskattade han. Lillan å andra sidan blev lite mer utmaning av när hon hade hagkompisen med sig, dels vart det jobbigt att gå efter honom och sedan tappa hon konsentrationen totalt på mig till en början.

 

Men när vi kommit en bit och jag stannat flertalet gånger för att få henne släppa tankarna på honom och försöka fokusera på mig så började hon slappna av mer och vara mer uppmärksam. Provade till och med ta fram henne i trav vid sidan om, gick sådär. Hon har lite svårt att koppla varför jag går brevid och varför vi gör det vi gör ibland.

 

Allt är ju nytt fortfarande för henne liksom!

 

Påväg hem så var det plötsligt en sten vid ena sidan av vägen som var oerhört läskig, denna sten blev dagens största utmaning. Där stod jag tålmodigt och försökte bjuda fram henne att hälsa på Mr. Sten, Lillan försökte först "fly" problemet genom att flykt instinkt kikade in och hon försökte dra iväg.

Jag ställde tillbaka henne och återigen bad jag henne komma fram och hälsa, hon kommer då i ett läge där hon osäker tittar på mig, trampa lite rundor och bara frustar åt stenen. 

 

Jag försöker bara med lugn röst och stå stadigt att prata med henne lugnt och berömma så fort hon visa minsta framsteg. Tillslut tog hon sig fram till stenen, skakade av rädsla och halv panik. Hon nuddade näsan och sniffade...

 

Då såg man plötsligt hur hela kroppspråket ändrade sig, från så spänd till så avslappnad. Precis som att "aha, de är bara en sten!". Så hon började äta gräset vid sidan om istället och jag berömde henne massor för att hon vågade sig fram tillslut och övervinna detta "monster". 

 

Tillbaka vägen hem var hon bara så otroligt fint uppmärksam, blir så glad verkligen av att se henne och hennes positiva energi. Hon dessutom slappnade av helt påvägen hem och det var en otroligt förvandlig att se. Att hon kunde gå förbi gården med massa bröten utan att ens bry sig vilket hon dem andra gånger varit helt explosiv vid.

 

 

Jajjemän, det skulle jag vilja säga. Här har man ett tre årigt sto som stått sedan höstas, då innan kördes hon och tävlade trav. Men travskorna har lagts på hyllan och nu i mina ägo ska älskade Lillan skolas om till ridhäst.

 

Hon är ganska grön så att säga från just ridträning, markarbete och den biten. Vilket också märks en del ju mer vi hittar på.

 

I dagsläget är Lillan en mycket vaken häst, väldigt på tårna. Hon är full av energi, ett riktigt kraft paket och hennes storlek gör det inte alltid lättare när man själv är en liten "dvärg".

Så mycket av träning just nu består av att hon ska landa i sig själv, hon ska slappna av och hitta ro i kroppen tillsammans med mig. 

 

Tyvärr har jag varit bort i över två veckor på grund av att jag var ganska sjuk, om det var denna corona som spökar runt vet jag ej eftersom bara riskgrupper testas. Det var oavsett riktigt segt att inte kunna åka till Lillan och jobba med henne!

 

Så idag var jag äntligen där och för första gången så provade jag longera henne. Hon har longerat tidigare, men det var nog ett väldigt bra tag sedan.

 

Lillan höll på skutta och stegra, sparka bakut och massa olika konster första halv timmen. Dum som jag var hade jag inga handskar så brände till ena fingret ett par gånger. Hon var full i energi och låtsades först som att hon inte förstod vad jag riktigt ville.

 

Men med min envishet så tröttnade hon tillslut, då gick hon knappt få fram i trav nästan. Haha, men hon skrittade runt mig i båda varven. Skickade ut henne ett varv, stanna och berömde massor. Så höll jag på ett par gånger tills jag kände att hon var ganska avslappad. Lyckad träning tillslut och det var riktigt roligt faktiskt.

 

Se om hon bjuder lite mer på det imorgon, tänkte vi kör på likadant imorgon igen!