Power/Dampen
Dagens ridtur idag blev en uteritt på 1 timme och 30min. Nicole (min systerdotter) red Dampen, min lillasyster Jessica red Florensi och jag på Power. Hur mysigt som helst!

Först till en början var jag lite nervös, tänkte har jag verkligen valt en bra väg? Varför jag fick de tankar var för att det är första gången Jessica rider ut Florensi och dessutom i lite trafik. (Florensi startade inridningen i början av Mars)
Men så såg jag hur avslappnad Florensi är med Jessica så det fick mig flera gånger att slappna av.

 

Red först med Power till och börja med, tills jag upptäckte att det nog var bättre att låta Dampen rida i förväg som är minst rädd och mest säker. Då gick det på riktigt fint, vi kom ut i lite samhälle och det gick hur bra som helst. Bilar körde förbi några gånger, men ingen av hästarna reagerade ens. Helt underbart var det!

Vi höll på att rida lite vilse, haha för att jag inte ridit den vägen när det har växt massa grönt. Tillslut hitta vi efter lite om och men, vi kom då sen ut på en grusväg där vi körde på lite galopp i cirka 800meter nästan. Först travade Power, men så tillslut fick jag in knappen och han landade i galopp. Var bara så mycket härligare än hans vingliga trav!

 

Det var kul, efteråt blev dock Power väldigt taggad och pigg på skrittvägen hem.

Han ömmade inte alls lika mycket idag, det var ganska blandat underlag. Det var bara när vi kom till ett ställe där det låg ganska grovt grus som var lite små jobbigt för honom att gå över, men när vi väl var förbi så var allt okej igen!

 

Lite trött efter uteritten, fick han lite mat och snabb kärlek då vi var lite sena till kalas. Imorgon ska både Power och Dampen vila, på torsdag med. Så får vi se om jag hinner något på fredag efter att vi varit på bröllop!

Idag red min lilla syster Dampen, så hade vi Angela och Florensi med oss ut samt att jag red då Power. Tog en skrittrunda, vilket var mysigt.

 

Det är dock en liten ubåtsresa man nästan gör på Power, haha. Vingligt och halvt ostadigt, sedan ömmar han mellan åt när de blir för kraftigt grus. Vi tog ändå den väg som är hyffsad fin, men det gick bra trots allt. Märkte dock att nästan hemma så ömmade han knappt, vilket är framsteg tycker jag. Men det är ju en vane sak, precis som om vi själva skulle gå barfota på grovt grus, ju mer van man är destu mindre bryr man sig.

 

Första turen ute och första i trafik för oss två ihop, han brydde sig inte speciellt. Dock blev han lite små nervig när Florensi travade i förväg ifrån oss trots att Dampen var kvar framför oss. Men han är lite små kär tror jag också i henne, för när hon lämnar hagen så står han och ropar på henne.

 

Det gick bra annars, han var lugn och fin och även Dampen var ganska lugn idag. Dampen markerade inget heller återigen så nu verkar det verkligen ha blivit bättre.

 

Kom två cyklar också och ingen av hästarna brydde sig över det heller. Trodde ändå Florensi skulle reagera lite, men nej då. Däremot när vi kom in på en skogsväg med mycket buskar på båda sidor av vägen så en bit in på vägen kom de upp ett djur förbi springandes över vägen precis bakom mig och Power så han hoppade till i lite små panik framåt. Lugnade sig ganska snabbt, men en annan hade ju hjärtat upp i halsgropen. Dampen reagerade också, men han lugnade sig också. Florensi brydde sig inte ens, men hon gick en bit längre före oss.

 

Väl hemma igen så borstade vi av hästarna, klappa om dem och pussade på dem. Sedan fick de sin mat, därefter ut i hagen igen. Mysigt idag, imorgon blir det mer markträning tänkte jag. Tänkte öva på förhållningar, lite bommar och backar med Power. Dampen ska ridas av Nicole en sväng imorgon, vilket ska bli lite kul. (Nicole är min syster dotter som ej bor här omkring)

 

Oj, visste inte att det fortfarande var personer som följde denna blogg. Såg det nu när jag logga in på statistik. Vad roligt att se trots allt. Man blir väldigt glad av det faktiskt.Då får man det där drivet att vilja fortsätta, även om man inte alltid kanske har tiden.

 

Jag tittade ut genom fönstret i morses, funderade på när jag skulle planera min lilla skrittrunda ihop med Dampen. Vädret såg lite halv opålitligt ut och precis som jag tänkte började regnet falla. Suck tänkte jag, ska man vänta? Men samtidigt så kändes det inte direkt som någon större idée att vänta då de skulle komma små skurar fram och tillbaka hela dagen.

 

Jag tog in Dampen, började på att borsta igenom honom och kolla över honom. Då slutade regna och jag tittade ut över de lite halv gråa molnen. Min tanke var då "bara det inte börjar åska, så är det väl ingen fara".

 

Tog på tränset med Indianhacket som jag köpt ifrån Playlovelearn.se, tredje gången jag red med det. Måste ge en varm kommentar faktiskt om det då jag tycker det fungerar helt utmärkt. Dampen är nu förevigt fri från bett i munnen. Värt att testa för er som är intresserade av att rida bettlöst!

 

Gick igenom hovarna lite snabbt för att kolla dem, såg att han håller på tappa lite mer stråle på ena fram. Vi hade en liten nergång nu då dem kom ut på bettet, men det är ju sockret i gräset som är en liten bov där. Det ör typ borsta, förutom att han håller på att tappa den sista biten nu för att strålen ska se fullt frisk ut igen.

 

Tog dressyrsadeln på idag, just pga att han var otroligt löjlig sist jag red då han ropade efter Florensi och tyckte det var så läskigt att hon inte var där. Då är mina barbackaskills inte de bästa känner jag, för många snäva svängar och spänd Damp-kropp på det, nej min balans kommer inte hålla för det nu iaf. Har dock sagt till Angela att jag ska bli bäst på att rida barbacka, men vi har hela sommaren på oss att öva!

 

Så dressyrsadeln på, och ut från stallet for vi för att jag skulle hoppa upp. Först ifrån gården spände han sig ganska mycket, tror han fått lite seperationsångest nu de senaste just för att man inte varit så aktiv omkring honom ett tag. Tappat ledar-rollen lite eller hur man ska förklara det.

 

När vi väl kom ut ifrån gården slappnade han av och tyckte istället det var kul att få komma iväg. Han återigen markerade inget, så allt kändes riktigt bra. Kom till en bro, där började han först tramsa lite för de speglade sig lite i vattenpölarna. Liten diskution senare så gick han över lugnt och insåg att det var inte så himla farligt.

 

Denna runda tar 40min att skritta, jag är sämst på detta med kilometer etc så därför skriver jag hur många minuter istället. Haha, vilket fall som så när vi kommit halva rundan så kommer man till ett ridhus på höger sida och en åker på vänster. Där hade dem pressat vita rundbalar, vilket var också lite små läskigt självklart. När jag fått han att slappna av och precis kommit till ridhusets början så står de ett par personer med transport lite längre ifrån. De tittar på oss och diskuterar.

 

PANG! säger det och världens ljus sken kommer på åkern, Dampen rycker till av skräck och jag flyger med. Vi står stilla några sekunder och jag känner bara Dampen´s häftiga andetag, mullret kommer och låter väldigt högt. 40 meter ifrån slog alltså åskan ner på åkern. Lite små panik i mig själv blir jag och Dampen ganska eniga om att vi tar en galopp de sista 30metrarna innan skogen för att snabbt komma in där.

 

Vi båda slappna av inne i skogen, kändes mycket tryggare då jag alltid fått höra att åskan söker sig efter högsta punkten. Vet ej om det är sant, speciellt inte när åskan random slog ner på åkern som hade fullt med träd omkring sig.

 

Men det kändes iaf tryggare för stunden och så kom ösregnet. Både jag och Dampen suckade ganska högt samtidigt lustigt nog, pisseblöt blev vi båda. Den 20minuters skritten hem var riktigt seg, Dampen blir alltid lite extra seg när det regnar. Det mullra till några gånger, men ingen blixt kunde vi se i vilket fall.

 

Väl tillbaka så stod vi en stund på stallgången och bara myste, borsta av han lite snabbt och lade på han sitt utetäcke. Sedan fick han sin mat som just nu består av Äppelcidervinäger, Mineraler, äpplen. I vanliga fall har han lite lucern hack med, men självklart i förr går när vi skulle åka handla hade inte djupfeltds öppet så vi kunde köpt då lucernen är slut. Så nu får vi vackert vänta till måndag.

 

Brukar annars ALLTID va noga med att vi har allt hemma innan det tar slut....

 

Han dör ju inte vart fall, så får man väl se det. Nu står han ute i hagen, i regnet och äter hö nöjt ändå. Jag har precis kommit in och bytt om till pjamasbyxor samt skriver detta inlägg. Ni får nu alla ha en fin lördag!

 

                                                      // K.W.

Vilken fin midsommardag det är, men att fira den speciellt är inget jag gör. Är väl uppvuxen med att man dansar kring midsommarstången samt äter massa mat, men ärligt talat har jag då aldrig sätt menningen med denne högtid samt aldrig tyckt den vart direkt speciell.

 

Istället ägnade jag denna eftermiddag/lunch åt att träna lite markarbete med Dampen, eftersom det blev en skritt tur igår barbacka så bestämde jag mig för att han skulle få trava lite idag. För lite uppvärmning så började jag med favorit stället, Dampen fick gå upp och ner två gånger i båda varven, dvs fyra gånger i skritt. Det gjort det gott för ryggen, slog mig dock lite efter att kanske är det inte det bästa med så brant nerför till och börja med.

 

Dampen tycker det är kul med markarbete, han lyser alltid upp lite extra och trivs med det. Men nu de närmaste månaden så har jag bestämt att enbart jag ska träna honom/hantera honom. Just för att jag känner då att jag har kontroll över det hela och koll över vad som händer kring honom.

 

Vi gick över till den plana marken, eller ja den är ganska gropig numera så ska se om inte min käraste make kan köra ner med traktorn och harva till det där nere. (kan vara en anledning till att han stuckat sig kanske)
Ställde mig där de var mest jämn mark, lade ut lite bommar för att göra några varv i trav. Dampen trava på riktigt fint, lite små stel och spänd men slappna av ganska snabbt. 

 

Blev inte länge vi höll på, då jag inte ville trötta ut Dampen för det är verkligen inte mitt mål med träningen. Utan snarare för att både jag och han vart väldigt nöjda. Det lilla är ganska mycket ändå, tro det eller ej.

 

Sedan gick vi upp till stallet, där han fick sin mat och borstades av lite efter träning. Snodde även ett av Angela´s äpplen som hon hade med sig igår till stallet som jag gav till Dampen, kände mig verkligen som en liten tjuv där men för Dampen´s skull så blev han vart fall nöjd.

 

Nu står han nöjd ute i hagen, äter lite hö (vi stödfodrar) samt hänger med sin tjej. Oja, det är verkligen HANS brud vill jag lova!

Måste även berätta lite snabbt innan jag avslutar detta blogginlägg med filmklipp att jag blev så oerhört trött på Dampen´s man nu för några dagar sen då han rullat sönder halva igen så han är nu förevigt en häst med stubbman!

                                                                          // K.W.

Det har hänt väldigt mycket sedan sist jag ens tittade in på denna blogg, jag har haft tankar flera gånger om man skulle stängt ner den. Men så flera gånger har liksom jag ångrat mig och bara låtit den ligga åt sidan, tills idag då jag faktiskt tänkte ganska mycket på denna blogg samt hur det är nu med Dampen.

 

Till och börja med kan jag berätta att Peppar bytte jag mot en shetlandshingst. Det vart lite för att vi flyttat till gård och jag innehar nu ett stuteri var jag föder upp shetlandsponnier. Sedan det som också gjorde lite att jag kände att det kändes bättre så, var att både jag och Peppar tappade varandra redan sen sista veckorna vi stod installade då han helt plötsligt blev helt otam på nytt.

 

Det var två mycket nergågna månader, där jag hela tiden kände mig deprimerad, irriterad och bara allmänt trött. Allt gick fel som kunde liksom gå fel under denna tid ihop med honom. Jag kämpade då fram till slutet av Februari 2014 (från de två sista veckorna i November 2013).

 

Därefter försvann all negativitet, vilket lättade så mycket i min själ.

 

Så, för att återgå till Dampen som jag tänkt uppdatera mer kring just här i fortsättningen så reds han lite till och från Jan-Feb-Mars 2014. Tills April, då började vi sätta igång honom på heltid. Träningen började återigen komma på topp, hade då tagit till mig en medryttare (vän till Angela som rider min make´s häst) tack vare att visa dagar orkade man bara inte med då jag började fölvaka för att mina tre shetlands sto snart skulle föla.

 

Men så helt plötsligt, hade inte varit omkring Dampen på tre dagar. Så skulle min lilla syster och hennes kompis rida lite lektion, min lilla systers kompis är en ganska liten och nätt tjej på knappt 40kg. Tänkte inte så mycket utan de red i förväg ner till grushålan här intill, jag gick ner efter och när jag sedan då ser när Dampen skrittas så haltar han och markerar ganska rejält.

 

Orolig, nervös och rädd över att allvar tar till på riktigt så råd fråga jag med veterinär som skulle komma ut om någon dag. Hon tittade lite och sa tyckte att vi skulle avvakta, han markerade bara vid belastning. Det började först bli tal om en förslitningsskada, mina tankar snurrade och jag fick bilden i huvudet av att Dampen numera blir förevigt en promenadhäst. Inga fler ridturer eller någon direkt träning alls, jag suckade lite och tänkte "oavsett älskar jag honom ändå".

 

För några dagar sedan så hade jag inte elakt nog brytt mig speciellt om Dampen i cirka tre dagar, självklart tittar man till dem lite eftersom de (han och min makes häst) går precis intill huset. Men någon speciell borstning eller något hade jag inte gjort på ett tag, skäms lite då det är viktigt att ägna den stund att visitera och umgås med hästen.

 

Så kom veterinär, vi drog på honom longeringslina och gick ner till grushålan för att longera på volt i skritt och trav, samt raksträcka. Helt plötsligt markerade han ingenting, som om allt var helt borta. Glädjen stutsa upp i mig, samtidigt som jag inte ville säga hej för fort. Återigen i stallet så diskuterade veterinären och hon sa att han då hade fått en rejäl stuckning.

 

"Nu börjar du försiktigt med honom, från markarbete i skritt och trav, sedan ökar du allt eftersom. Men ingen hoppning eller för hård träning." sade hon och jag ville spricka lite. Hon tyckte även att jag skulle linda benen vid träning, iaf frambenen.

Dagen efter tog jag och skrittade Dampen barbacka en stund nere i grushålan, gjorde lite förhållningar, gick över bommar lite och bara strossa runt. Det var mysigt, Dampen var nöjd och han markerade ingenting. Sedan har det nu bara fortsatt vidare så. Nu får ni följa vår fortsättning här i livet, min och Dampens fortsättning! 

Lördag och Söndag blev riktiga långa dagar, så det blev bara lite borstning av Dampen de dagar. Jag hade annars egentligen tänkt att jag skulle ridit lite mer och ut en lång runda, men så blev aldrig fallet.

Igår blev det heller ingenting, tack vare att jag var så jävla illamående och skör i hela kroppen. Kändes som att jag hade feber eller något, så det blev Markus som tog hand om hästarna igår.

 

Idag däremot så kasta jag mig upp, drog på oss massa reflexer (överkonsumering...) sedan pannlampa på hjälmen och så red vi faktiskt ut. Det gick riktigt bra, en 45mins runda som enbart blev i skritt. Lite för att jag (nojjig som jag är) vart lite rädd att det kanske skulle dyka upp älgar här och var. Därav red vi inte direkt i skogen, utan vid vägen.

 

Men det gick bra, Dampen blåste upp sig lite mellan åt för att han såg spöken. Så jag började sjunga alla möjliga låtar jag kom på, vilket faktiskt gjorde Dampen lugnare. Haha, vi knatta på utan större bekymmer och överlevde därmed denna uteritt utan några skräckscener.

 

Måste bara säga, fy fan va säker han blivit överhuvudtaget på sina ben. För var han alltid försiktig, kollade vart han gick. Nu lunkar han på utan besvär, med väldigt självsäkra steg. Det är verkligen en stor skillnad måste jag säg!

 

Proppa hö till Dampen, samt att han fick lite extra lucern idag. Nöjd kille vill jag lova att han var, trötta ut mig själv med att raspa hans hovar en sväng. Behöver ta mer, men ni vet jag dör av svet samt mina armar går typ av efter ett tag. Sedan har jag verkligen inte den bästa raspen, den har använts ett bra tag vill jag lova så den är nog lite utsliten nu...

Åh, det är så kul att rida Dampen nu när han är sig själv. Man bara njuter av varje sekund, man försvinner bort till en helt annan värld ihop med honom. Det är fantastiskt, helt underbart!

 

Red längre ner på ängen idag, där det inte blivit upptrampat. Måste dock säga att idag fick jag allt nog bevis på hur fruktansvärt bra fungerande hovar han har, för jag har då aldrig känt mig så säker på en häst som jag gjort nu i snö+is.

 

Vi trava på, men så var de lite snötäckt is på ett ställe som jag inte såg, vips så gled Dampens bakben iväg och vi höll på att gå omkull. Men gisses, det var verkligen som att han andra hovar gjorde sig till rejäla sugproppar och höll kvar honom så att han återfick balans igen. Allt gick så fort, men jag måste säga jag är grymt fascinerad över det.

 

De andra vintrar som varit, trots att man haft brodd på så har man knappt vågat trava för att han kors och tvärs gled och höll på att totalt bryta bena. Vilket gjorde att det blev alltid bara skritt eller ingen ridning alls, men nu när man märker hur jävla säker och stadig han blivit så känner man sig bara mer taggad på att ge sig ut och rida. Stoooor skillnad!

 

Han gick på riktigt fint idag, han vart lite öm i ryggen först och då masserade jag upp honom. Efter vi ridit så kollade jag hans rygg igen och då vart han inget öm mer. Kan nog vara för att det blåser så idag, blåser kallt och trots täcke så blir han mellan åt öm!

Han fick ju vila i Torsdag också, då min kropp bara inte orkade överhuvudtaget. Markus kom hem så sent efter jobb. Så igår var jag uppe i sadel igen, fortfarande ganska skör i kroppen än. 

 

Min syster Mia är här över helgen, så hon filmade mig lite när jag red igår.

 

Först måste jag säga, fy ängen har blivit rätt upptrampad nu så rida där går inte direkt göra nu. Får ta och rida på andra ängen idag (lördag), så det var rätt ojämnt underlag så det vart sådär att rida. Red lite trav där i cirklar, samt att jag för FÖRSTA gången testade på skänkelvikning i trav. Jag vet att jag provat försöka med det en gång tidigare, men aldrig lyckats på Dampen för han har då saktat av till skritt och blivit som ett stort frågetecken.

 

Så blev ypperligt förvånad vill jag lova er när han faktiskt gjorde det, han förstod precis vad jag ville. Kanske är det för att vi fått till det i skritt hyffsat nu, samt träningen. Nej, ville spricka av glädje när han flyttade sig så fint igår. 

Klippte ihop film lite som mia filmade igår, så får ni se lite hur det gick. Samt att jag körde i sidepullen och han har VERKLIGEN helt 100 blivit sitt harmoniska jag igen! Underbara lilla häst!

 

Åh, gick lite fram och tillbaka i stallet. Funderade på om jag ändå inte skulle trotsa "mörkret" och rida på ängen istället för longera. Tillslut bestämde jag mig att så fick det bli!

 

Först så måste jag säga att jag fick värsta glädjen inombords när Dampen stod kvar på gången, trots öppen stalldörr samt att han var lös så stod han kvar (precis som han gjorde innan han helt bröt ihop för nästan 2 månader sen). Jag blev lite små paff, tänkte inte mer på det. Så fila jag till hans hovar, tån började bli lång så har idag kortat ner och rundat den istället. Blev en lite längre period nu eftersom hovvårdaren är på semester, men jag tycker mina underhållsverkningsskills börjar faktiskt bli riktigt bra! 

 

Tog på honom sadeln, tränset och han stod fortfarande bara där. Efter att han bröt ihop så var han så nervös, så stressad och gjorde sina stressljud etc av sig vilket han nu 5 dagar sedan slutat göra förutom när man börjat tränsa osv. Men idag gjorde han inte det överhuvudtaget, han var helt lugn, avslappnad och den Dampen jag så trivdes med innan allt.

 

Sedan gick vi ut, på med pannlampan på hjälmen. Upp i sadeln, satte på min spotifylista på mobilen och började rida. Dampen blev lite osäker först när han hörde musiken, men efter bara någon sekund så brydde han sig inte. Måste säga att det verkligen uppmuntra mig att rida i mörkret med musik. Det var oerhört mysigt och gick jätte bra.

 

Fokuserade mycket på volt, samt sidvärtsrörelser. Skrittade igång han rejält i cirka 30min, därefter körde vi på i trav både ökad och samlad på volter och åttor. Totalt blev de 1 timmas träning, han var inte ett dugg svettig men jag var helt färdig. Så imorgon tänkte jag vi skulle köra på lite mer, får se jag känner mig lite smått otrygg med att galoppera i snön.

 

När vi vart klara så ville jag spricka av glädje, min Dampen är HELT tillbaka nu. Han är sig själv igen, vilken underbar lättnad. Han var så nöjd efter att vi tränat, snacka om att han typ inte tappa något överhuvudtaget trots nästan 2 månaders vila med ridning knappt 1 gång i veckan...

 

Så nöjd jag är, ångra lite att jag inte tog halsringen faktiskt idag samt att jag red med ett hål för korta stigbyglar, men i mörkret så orkade jag inte rätta till dem så får fixa det imorgon kväll istället. Lätt att jag däremot ska rida fler gånger på kvällstid med lampan och härlig musik, vart mycket mysigt!

 

Japp, fullspäckad dag men precis som jag lovade mig själv så fick Dampen sig en rejäl omgång av kärlek idag. Jajjemän, tog han i repgrimman en sväng och arbetsrepet. Longerade honom lite grann i trav, han var lite små halt på höger bak men det försvann när han travat samt skrittat fram och tillbaka en stund. Så antagligen bara lite stel helt enkelt för jag kunde inte hitta något omkring bena, inte under hovarna samt han var varken svullen eller något.

 

Efter longeringen gick jag in i boxen med honom, stod en stund och bara myste. Borstade om honom, masserade med massageborsten jag köpte innan jul på gekås. Han älskar det något så fruktansvärt, så han var mycket nöjd när jag var klar sedan med honom.

 

Åh, min skrutt häst. Älskade lilla häst! <3

 

Åh, kom till stallet och såg fram emot en härlig rolig uteritt ihop med Frida. Jag brukar inte rida ut så ofta då det är något jag inte direkt faller intresse för. Jag är en ren dressyrkärring och håller mig inom paddocken för det mesta, men ibland kan det vara härligt med en tur ut.

 

Dock efter idag vill jag ALDRIG rida ut igen... Börja med att Dampen först var ganska lugn, lite spänd (vilket han självklart brukar vara vid uteritter) men ändå lugn dock ville han hela tiden vända hem. Medans Musse vart lite halv nervös och spänd. Vi fortsatte bara på, tänkte för mig själv att det var väl bara tillfällighet. Jodå, hästarna lugnade sig lite mer när vi kom in en bit i skogen så vi bestämde oss för en av de långa rundorna (2timmar).

 

Så först vägrade nästan Dampen fortsätta där vi skulle gå rakt fram, han ville ta vägen till höger. Försökte med skänkel, vikt, tygeltag för att vägleda han att vi skulle framåt och han näst intill bara ignorera de. Men så insåg han att lilla Musse skulle rakt fram och slutade protestera. Han fortsatte och kolla efter sig, kolla bakom hela tiden. Så tillslut blev jag nästan lite tjurig över att han hela tiden ville vända sig, så bad Frida att rida först av oss och se om det är därför Dampen höll på.

 

Det blev lite lugnare, men fortfarande mellan åt kollade han bakom sig. Vi började trava och då kände jag hur han spände sig oerhört mycket, kunde inte få lugn i honom alls. Det var som en stubin som satt eld och att det inte dröjer länge till innan den exploderar. Jag ignorera detta lite, tyckte bara han började bli löjlig!

 

Så bestämde vi oss för att rida vänster i en kommande korsning för sist red vi åt höger, men då låg elledningen på marken och Musse han TVÄRSTANNA och stirrade rakt upp i skogen. Och så explodera han, näst intill började skena iväg med Frida som fick kontroll rätt snart. Dampen hoppade också till, men lugnare. Så jag bestämmer mig att rida fram och se om man kunde passera denna elledning på något sätt, men det var ingen idée och återigen kasta sig Musse nervöst och spänt i ett försök till att skena.

 

Frida fånga han igen, och vi bestämde oss för att vända om och ta en annan väg. Därefter var tornadon släppt, Dampen var SJUKT spänd, tippade på tårna hela tiden. Stanna?! Det fanns inte på världskartan, minsta lilla jag rörde en skänkel så trava han... Han blev helt plötsligt ett "monster", Kände mig verkligen VÄLDIGT liten helt plötsligt, försökte inte att tänka på det utan visa mig envis och att jag inte var rädd fast egentligen var jag det på sätt och vis.

 

Musse var så nervös så han bajsade hela tiden, det bara rann ur honom... Vid ett tillfälle så fick jag inte stopp på Dampen knappt, försökte få honom att göra volt men vad det var för något visste han inte heller. Han skulle bara tippa rakt framåt. Så jag böjde mig fram och tog tag i sidan på repgrimman och drog hans huvud mot mig så han blev tvungen att följa med, då kunde jag avbryta han lite och få honom att göra några volter. Men likt förbannat återgav han sig till de där jätte hemska läget...

 

Vågade inte trava, vågade inte något för att han var så spänd och skrämmande ärligt talat. När vi kom till stallet hade han lugnat ner sig igen, så gav mig in i paddocken för att trava lite mer. Kände att jag behövde känna av så det kändes bra, vilket det gjorde. Han var sig själv igen, lyssna på minsta lilla. Allt var som vanligt...

 

Jag HATAR uteritt... Aldrig igen, ärligt talat... Aldrig... Markus får sköta den biten, men jag kommer inte göra det igen. Så obehagligt och äkligt, så okontrollerat det var!

 

Nej, då får jag va mesig och hålla mig till paddocken! :(

 

Red Dampen återigen idag, vilket gick näst intill mycket finare än igår. Efter att ha värmt upp och fått igång han fint, så var tanken att Markus skulle filmat oss. Men vädret hade andra planer och började spö regna så Markus fick gå in med barna till stallet istället så fick jag glatt fortsätta. Trots att jag är så febrig som jag är idag så är jag lika jävla envis på att hästen ska röra sig.

 

Han gick jätte bra idag, oerhört fint i galoppen och jag bara kände hur jag för sekunden svävade lite på moln. Var HEL nöjd! Som jag alltid är, haha.

 

Väl i stallet kom jag på SUPER idéen att torka hans hals genom att lägga på fleeceländtäcket, fungerade utmärkt fast Dampen måste tyckt jag var knäpp. Fast, är förvånad om han aldrig hade tyckt jag är konstig med tanke på hurdan jag är i normala fall! ;)

 

En vanlig dag på stallgången, filmade lite Dampen efter ridturen. Brukar sällan stå i gången, utan oftast i spolspiltan, vilket jag inte är ensam om att ha som favoritplats. Hihi, Frida var klart snabbare än mig. Vilket gör att låta Dampen stå på gången är lite små tvivelaktigt drag att helt lämna själv, för han går mer än gärna iväg då medans när han står i spolspiltan står han alltid kvar och väntar snällt. Brukar kunna gå in och hämta sadel osv om jag glömt det, han står alltid kvar. (OM HAN INTE ÄR SUPER DUPER KISSENÖDIG!)

 

 

Och så bjuder jag på lite halv kassa mobilbilder, mest för att det är lite kul! ;)

Mitt älskade varmblod, åh jag skulle kunna fånga stjärnorna åt dig om det var möjligt för du är så jävla underbar min fina kille. Idag gick han på så himla vackert, kändes på hela honom en stor förändring samt att han var så himla lyhörd idag. Lite små pigg, men lyhörd som bara den. Minsta lilla följde han och jag ville bara smälta för stunden för det var visa stunder han gick helt fantastiskt!

 

Emelie (Pytte-bytte) vart med mig som sällskap i stallet och det var också mycket trevligt, kasta upp henne en sväng på Dampen och hon bara skratta. Klart är man van vid små ponnysteg kan jag lova att man får liten chock när man travar Dampen första gången, hon bara skratta.

 

Dampen jobbade på jätte fint idag, helt magiskt. Galoppen vart lite små seg i starten jämnförelse med de senaste andra gångerna vi kört "dressyrpass", men jag tror jag vart lite små otydlig för jag frös ärligt en del. Hade inga vantar heller med mig. Men han skötte sig bra, Emelie vart mycket förvånad över att rida en travare som fattade galopp så snabbt och enkelt, haha. Lite träning, samt "rätt" träning så går allt säg! ;)

 

Efter fick han stå inne med fleecen och svetta av sig lite, sedan bytte jag till innertäcket för det var ändå snart dags för hästarna att gå in. Så han fick sin mat, eller han fick vänta en stund på sin mat... Haha...

Sedan fick han sin mat och därefter vart han jätte nöjd, så han ställde sig och sov en stund. Underbara häst!

 

Tack Emelie som ville göra sällskap en sväng, jätte mysigt! :)
Bjuder på lite halv kassa mobilbilder och en filmsnutt! <3

 

 

 

Dagens träning blev i vagnen, eller snarare sagt i Carro´s vagn som vi låna. För min del är den lite lättare att sitta kvar i eftersom sulkin inte riktigt är anpassad för min längd och ben som vi har. Dock är Carro´s vagn tyngre, men med en Dampen som har hållts igång i träning så vart han nog bara mer än glad att få komma ut i vagn.

 

Första rundan vi tog blev typ skritt hela rundan och 5min trav, det var för att lilla Peppar hängde på som handhäst för första gången.

 

Sedan "dumpa" vi honom i stallet med Markus, så drog vi iväg på en trav + galopp runda. Dampen var helt överlycklig, vi har ju dessutom nyligen köpt ett "action" foder till honom för att få upp lite mer glöd och fart i honom kan man väl säga. Det vill jag lova att det hade han verkligen idag, han får knappt 1 dl av detta foder de dagar han vart i träning (dvs vilo dagar får han inget).

 

Härligt att känna den här lilla extra glöden som jag letat lite efter, men vanliga fall så får han varje dag 1 mått hackad lucern (SOCKER FRI). Samt äppelcidervinäger i, B-vitamin och mineraler. Allt har jag sockerfritt och det är ju för att få bort den svamp i kroppen han har samt strålrötan, sedan mår hästen i sig inte bra av socker vilket Dampen tydligt visar! 

 

Jo, ni andra får gärna köra med er foder. Men jag håller mig till mitt sockerfria! =D

 

Brukar alltid i fodret riva ner morötter och ibland äpplebitar, vilket är mycket uppskattat kan jag lova. Sedan har dem fri tillgång på hö!

 

Som sagt, det gick otroligt bra när vi drog iväg i trav och galopp. Han axlererade verkligen upp till "topp" fart vill jag lova idag, dock lite små svår att få lugn efteråt. Tog mig 15min innan han helt slappnat av, men sedan lugnade han väl ner sig och skritta avslappnat sista biten till stallet. Han ville väldigt gärna springa mer, han hade kunnat springa mer för så himla mycket hade han inte sprungit (20min cirka brukar köra i 30-35min arbetstrav numera) men jag kände mig ganska nöjd ändå och vädret vart sådär så jag var ganska blöt.

 

Imorgon tänkte jag ta mig en sväng i paddocken med honom, i repgrimma faktiskt. Låta han jobba lite mer självmant. Jag väljer att alltid köra minst två dagar repgrimma efter en dags tränsanvändning lite för att jag vill lindra hans mun och inte dra för mycket i den samt att han mår bättre av att få vara fri. Men ibland kör jag på bett för att kanske dra en dressyr genomkörare lite eller som när vi kör, där har jag inte riktigt vågat släppa ännu för han har gått på bana och de finns en gräns, när du kommit över denna gräns så blir hans bromsträcka ganska lång...

 

Så utan bett hade jag nog inte vågat ännu... Inte för att jag ärligt talat tror vi kommer kunna köra bettlöst alls!

 

Det var dagenspass iaf, hope you enjoy it! ;)

Alvin fick åka med på första turen ut i vagn med pappa, han bara skratta. Underbara unge!
Linnea fick också följa med och hon uppskattade nog det också väldigt.

Min gubbe, red honom lite i paddocken men det var nog sista gången jag rider han där med 3 andra hästar samtidigt. Haha, var lite smått "irriterande" eftersom man är van vid att ha hela för sig själv. Får skylla mig själv, men ville rida fram han och känna att han kändes bra innan vi kasta upp mig med klänning på för att prova ta bilder. 

 

Han gick rätt okej idag, kunde gått bättre men tror det hade med att göra att han fick så mycket att hålla koll på och titta på. Mycket som hände runt omkring honom. Så skyller inte på honom alls, inte alltid lätt. Snarare mitt fel som väljer att rida när alla andra rider.

 

Vi provade svanskappa idag, gick riktigt bra faktiskt. Behöver dock göra något hål mer, men annars kändes det mycket bättre att ha sadeln mer "på plats" så den inte åkte framåt. Känns så onödigt att köpa en ny när han inte är färdig musklad! 

 

När jag rider Dampen låter jag oftast han själv få välja form, takt. Lite för att jag vill att han ska vara bekväm när vi tränar, visst utmanar jag honom mellan åt eller kräver lite mer men för det mesta ser det ut så här och oftast med ett huvud i lite lägre form...

Vi hade ju utsläpp idag, så släppte ut alla utom Damp och Musse. Frida kom för att rida, samt att jag skulle rida. Borsta igenom Dampen, på med sadel och en av de "nya" ländtäckena. Köpte två fleece ländtäcken till Dampen för 50kr begagnat och är skit nöjd. Så på med det och begav oss ut i paddocken. Han gick otroligt fint idag, var lite tjock först i benen, men det var inte direkt konstigt heller eftersom de kom in vid två igår pga stormen och stått inne sedan dess. 

Därav skrittade jag honom först väldigt längre, så efter en stund var han normal igen. Då körde vi igång lite trav och sedan när han kändes bra så tog vi galoppen lite i båda varven. Gisses, han har verkligen fäst galoppfattningarna nu. Underbart och det var nästan så att han gjort ett galoppbytte, inte alls långt ifrån.

 

Nej, han gick på riktigt fin. Hans galopp har blivit så härlig, han har liksom verkligen växt och blivit starkare i den. Men han orkar inte länge, sätt och vis kan jag förstå honom eftersom han nu byggt upp sig bara för att ens kunna fatta den ordentligt. Så nu ska väl konditionen tränas på istället lite mer?!

 

Ut och galoppera lite? Haha

 

Köpte ett begagnat Jacson täcke till honom nu, med halv hals för 200kr. Jag brukar köra på stl 145 på Dampen, men detta var i stl 155 och satt perfekt förutom att de var lite längre bak då. Men jag tänker banne mig hålla mig till 155, dock var det som Markus sa att han har ju byggt upp mer muskler nu och då förändras ju kroppsformen. Så kan vara det som också gör att man får gå upp en stl!

 

Tänker dock aldrig köpa Thermo Master igen till Dampen, för nu gick de sista sönder. Dem fungerar verkligen inte på Dampen. När vi hämtade Dampen var det vår, och då hade han ett jätte bra vinterregntäcke som dock Robban (en ponny hingst vi hade) bet sönder. Därefter blev det varmt så vi satsade först på ett nytt regn/vintertäcke mot hösten och då köpte vi ett på hööks. Ett TM!

 

Han rullade sönder detta.... Så vi åkte in och då sa dem att de var något med modellen att de parti hade blivit fel eller vad det var så vi fick ut ett nytt ifrån ett nyare parti. Det höll hela våren, så blev det höst igen. Där tänkte vi att vi köper ett till för att vara lite smarta så att vi har två. Men bara någon dag senare så gick de första sönder på samma sätt som de förra. Så vi åkte in köpte ett nytt igen, så vi hade två ett grönt (de vi först köpte som extra) och sedan ett blått (de nya extra). 

 

Ja... Våren kom och VIPS så hade han återigen rullat sönder ett täcke igen och de var det gröna. Kul, tänkte jag. Men samtidigt kändes det inte värt att köpa ett nytt förens till vintern. Så vi hade de blåa kvar, tills nu för någon vecka sedan då det också sprack på EXAKT samma jävla ställe som de andra.

 

Så Thermo Master fungerar INTE ihop med Dampen. Glömde även berätta att vi dessutom köpte ett vintertäcke med TM, ett blått tjockt vintertäcke som vi köpte en tillhörande hals till... Den rullade han också sönder...

 

2år = 5 olika Thermo Master täcken... Hur lyckas han?

 

Det bästa av allt, det är att samtidigt som jag köpte de första regntäcket så hade jag bara någon dag tidigare varit i ullared där vi köpte ett vintertäcke till honom för 300kr. Vet ni vad... Det är fortfarande INTE sönder...

 

Thermo Master Rain - 599kr

Thermo Master Rain - 0kr (garantin)

Thermo Master Rain - 599kr

Thermo Master Rain - 599kr

Thermo Master Winter - 699kr
Thermo Master Halstäcke till vinter - 299kr

Totalt : 2795kr på två år och det är hööks täcken, TM! Medans de på Ullared som jag tidigare skrev kosta 299kr, med hel hals på och lever banne mig än. Känns inte direkt värt att lägga dyrare pengar längre på täcken till Dampen eftersom de vi köpt aldrig hållt. Detta Jacson täcke vi köpt nu verkar mycket mer hållbart om jag ska vara ärlig, men vi får väl se dock känns det mer okej om de går sönder eftersom det "bara" handlar då om 200kr och INTE om 599kr!

 

Bjuder på bilder ifrån hagen idag på Dampen och hans "nya" jacson täcke. Är han inte snygg? 

Kan knappt tänka klart förtillfället, men det gick bra idag. Red i sommarhagen, dock blåste de så idag så Dampen gjorde fina stuts i galoppen när vinden kom i röven på honom. Haha, han hatar verkligen när det blåser.

 

Filmade lite idag, som sagt ni kommer nog tycka det ser helt skumt ut i galoppen visa gånger, men tro mig det är för vinden. Måste dock säga att stolt är jag, undra om ni kan lista ut varför när ni tittat på filmen? ;)

 

 

Tro mig, jag försökt ladda upp detta vloggen flera gånger, men nu ger jag upp. Därför har jag idag gjort en ny som jag tänkt ladda upp och se om det går. Borde gå för att denna film har jag laddat upp idag och det gick.

Filmade Brum och Linda idag också när hon skritta honom, gisses hästen sken upp som bara den vill jag lova. Riktigt kul att se hur mycket han uppskattar de lilla hon gör, eller ja de ser litet ut för er, men de är stort för dem! 

 

Så det ska jag också ladda upp tänkte jag aldelles strax. Dampen ska få ett lugnare pass imorgon, min lilla syster ville rida så blir nog det för honom.

 

Att sitta här och ännu spela upp det där filmklippet i huvudet när Dampen för första gången fattade galopp är obeskrivligt, jag får till och med tårar. Ännu ett steg i vårt stora gigantiska puzzel, ni anar inte hur mycket detta betyder för mig att bevittna.

All det arbete vi till en början lade ner, all den longering, löshoppning, tömkörning, "om"körning... Allt det, och mycket, otroligt mycket kärlek har nu givit ännu ett starkt resultat på rätt riktning. Andra ser nog inte den där otroligt lilla skillnaden som är FRUKTANSVÄRT stor för oss, jag menar varje dag som går tror jag att Dampen ska vara som han var igår. Det vill säga, jag vet hur han fungerar till 95%. De andra 5% är de som kommer för varje dag, de man inte har en aning om. Ingen lär känna sin häst till 100%, för det finns så mycket du aldrig visste om din häst.

 

De var ett så otroligt ögonblick och lyckan jag kände, den är så obeskrivlig. Jag känner den än, så jävla fin vänster galoppfattning!

 

Höger var lite bättre än vanligt, men fortfarande "rusade" han in i den. Men det är inte konstigt att den går lite sämre när han har svårt för höger. Han gick faktiskt fruktansvärt fint dessutom idag, trots att jag blev lite små nervig och pirrig tack vare lite publik. Jag gillar inte riktig att ha andra ögon på mig när jag rider, det är lite störande moment faktiskt. Samtidigt så tycker jag det är kul att visa upp sig när det går bra för en!

 

Dessutom kan det vara bra ibland att någon tittar på en och kan hjälpa en om man behöver stöd med något!

 

Den här hästen... Jag hade kunnat skriva långa noveller över hur fantastiskt det är att bara få ägna en enda dag till med honom. Han är verkligen mitt allt, ett allt jag vet redan nu att jag kommer ha svårt att gå vidare efter!

Men jag är så JÄVLA tacksam att jag får låna en av guds änglar, är tacksam för varje dag som han fortfarande stannar vid min sida och jag hoppas att han gör det i flera år till för han har inte lärt mig färdigt än! 

 

Jätte nöjd över Dampen idag, gisses. En galoppfattning i båda varven som satt klockrent, oerhört glad måste jag säg. Allt flöt på idag, kände mig super nöjd och hade satt upp kameran för filmning och allt. Dock till en besvikelse när jag nu i efter hand titta för jag hade helt glömt av att byta inställningar. Jätte kul...

 

Nej, fick "rädda" det med svart-vit samt lite bättre kontraster helt enkelt. Ska fixa en bättre film nästa gång, men det får duga till idag. Så klippt in den i vloggen jag gjorde idag, ni får tyvärr ursäkta min osäkerhet. Men det är liksom andra gången jag vloggar nu, ska fortsätta för jag tycker allt det är lite kul.

 

Kommer lägga upp vloggen här så snart som jag fått upp den på YouTube, men tills vidare så får ni vänta. Mohahah!