Vilken underbar dag fylld med lite gnutta regn och lite gnutta sol. Annars molnigt!
Men vädret hindrar aldrig oss, idag ville jag ta vara på denna dagen och det gjorde vi genom att gå nästan 1 mils promenad.

Min älskade Lillan har stort behov av att träna upp sitt självförtroende, hon är så osäker av sig och rädd för allt som är "nytt" i hennes ögon. Vilket är väldigt mycket, exempel är att dem hade kört med traktorn på gården så det blivit lite spår av traktor.

Dom spåren var oerhört läskiga enligt Lillan! Dock måste jag säga att hon har börjat slappna av lättare, första gångerna var lite jobbiga för att man fick känslan av att hon inte såg en när hon var så spänd. Vilket gör situationen väldigt skrämmande och farlig. Många stunder jag fick tyvärr rycka till för min egen säkerhet, men det sker aldrig nu. Nu spänner hon sig, blir rädd. Men hon tittar på mig och i princip istället berättar för mig att detta är väldigt läskigt.

Allt hon reagerar på, det går vi fram till. Vare sig det är en sten, en traktor, en höna, ett spår på marken. Vad som, så går vi fram till det för att jag vill att hon ska bygga sitt förtroende och förstå att det är inte farligt. Som sagt, hon har börjat slappna av lättare nu och jag tror det är för att hon känner sig mer trygg också när jag är med. Hon visar mer tillit till mig liksom.

Vi kom till en bro som var gjord av stockar, självklart var den oerhört läskig och det hade nog många hästar reagerat på. Men i och med all jobb vi lagt ner på vår relation så visade hon verkligen för mig idag att hon försöker, det var oerhört läskigt men hon klev över den. Första gången så små sprang hon i lite panik, förstår henne fullt för den sviktade lite. Men jag vände om och vi gick över igen, gjorde samma igen och igen.

Tills hon lugnt gick över, då stannade jag henne mitt på bron och hon stod fint där utan att vara jätte spänd. Lite små spänd, men lugn! Jag nöjde mig med detta och vi gick vidare, var ganska terräng hit och dit vilket var oerhört bra träning för oss båda. Beach 2020 here i come, lite så känner jag numera.

Väl tillbaka hemma så avslutade vi dagen med att träna på parkera för första gången lite smått, lade ner repet och bad henne stanna som jag gör när jag ber om halt. Det var några få gånger hon började nyfiket ta ett steg iväg, ja sa till henne med min röst och ställde tillbaka henne. Tillslut så var de bara för mig att säga till med rösten så fort hon lite tänkte att röra sig iväg och hon lyssnade. Blev så glad att våran dag blivit så lyckad och bra!