Ibland är jag trött på att träffa andra hästmänniskor, ibland vill jag bara spy över visa hästmänniskor. Varför är en enkel fråga att svara på. Det är för att det är sällan man träffar hästfolk som kan respektera andras tankar och sätt att vara som hästperson. Oftast ska hästmänniskor veta, kunna och vara bäst. Även om de säger att de inte är det, så framstår dem som det när dem ibland pratar.

 

Däremot måste jag säga att när man väl träffar en som har ett liknande tänk som jag är det en ENORM lättnad, känns så skönt att vara två om hur man tänker. Speciellt när man har så dåligt självförtroende som jag har, då känns det bra när någon "backar" upp en och säger precis som jag själv tycker och tänker. Och nej det handlar inte om att jag inte respekterar andras tankar och sätt utan det handlar om att jag är trött på att inte bli respekterad tillbaka!

 

Men om vi ska återgå till vad jag tänkte prata om så är det MIN hästfilosofi. Om man nu kan säga det så, hehe. Men det jag menar är hur jag ser på hästar, hur jag ser på ridning...

 

När jag växte upp, så växte jag upp bland hästar och hästfolk. Åh, det var fantastiskt att leva ihop med hästar och dela vardag med dem. Jag växte upp med min stora syster som höll sig mycket inom western inriktning, så där starta jag mitt hästliv. Precis som alla barn så kan man aldrig själv riktigt välja och förstå vilken typ av "hästhållning" som är bäst i mina ögon. Jag kan tycka att jag då inte hade lika mycket förståelse till detta!

 

Vid runt 13års åldern fick jag prova på att gå på ridskola, men jag gick där endast en termin (cirka 12gånger) och insåg ganska rätt så snart hur konstigt tankesätt och lärsätt en ridskola hade. För mig var det ingen ridning!

 

När jag kom upp i 15års åldern så var jag mycket runt ett dressyrstall, praktiserade där, sommarjobba där och spendera en hel del i det stallet. Den tiden var mycket lärorik för mig, både positivt samt negativt i mina ögon, men jag är mycket tacksam över de erfarenheter jag fick där. 

Att jobba i ett dressyrstall fick mig att öppna många dörrar i min ridning, eller snarare sagt i mitt liv med hästar. Många portar jag inte riktigt visste fanns förr.

 

Men den största förändringen kom när jag för cirka 3år sedan började följa en vän på internet. Det var först då jag börja få upp ögonen för en värld som alla egentligen blunda för. En värld som var helt magiskt, som för mig helt plötsligt kändes äkta i jämnförelse med den jag levde i tidigare.

Där tog min syn om hästar en total förändring, varje steg en häst tog var en helt ny bild för mig. Varje andetag den gav, var en helt ny känsla för mig. Varje ögonblick av dem fick mig att se någon fantastiskt obeskrivligt fin individ.

 

Många jag pratat med genom åren "svarat" följande när man säger ordet "häst"...
 - Pengar, det kostar pengar...

 - Rida, det är kul att rida...

 - Tävla, coolt att tävla...

 - Stallet, kul att umgås med alla i stallet...

 - Föl, så mysigt med föl...

Sätt dig själv ner, fundera ett tag på vad det första är när du tänker på ordet "häst". Vad ordet "häst" kan betyda för dig?

 

När min syn totalt kastades om inom hästvärlden, så satte jag mig faktiskt ner och fundera. Funderade ganska länge medans jag granskade Dampen (min häst) i hagen. Förr kanske jag skulle sagt rida när jag tänker tillbaka, men nu.. vad jag nu ser är en stor skillnad!

 

Min lista skulle bli...

 - Samspel!

 - Vänskap!

När jag ser en häst, ser jag dens kropps språk. Jag tittar noga, funderar "vilket humör är den idag på?", "vilket humör utsöndrar den?". När jag ser en häst och en människa, kanske ett ekipage. Då tittar jag noga och funderar, "Vilken sorts vänskapsrelation har dem?", "Har dem något samspel?"...

 

Så fort dressyr kom upp på tven, så fort hoppning ifrån göteborg horseshow visades så klarade jag inte längre se längre än några minuter. Jag började lite känna ilska för visa "ekipage"...
Ilska piskande svansar, olyckliga ögon, onödiga piskande, försök till gapande munnar, stegrande rädda flyktdjur,  stressade otåliga.... Ja, den listen kan jag göra lång när man sitter där och ser de filmklippen...

När en häst reagerar på olika sätt, så brukar jag även där ställa en fråga som har tagit mig långt, det är frågan "Varför?". Många hästmänniskor kan i sådanna syften bli arroganta (i mitt tycke).

Om vi tar ett sånt mycket vanligt exempel som hästen gapar näst den rids. Istället för att stänga om munnen med en nosrem, ställ dig själv frågan när du studerar hästen "VARFÖR gör den det?".

 

Jag menar verkligen inte på att man inte får rida så, men för mig så ser jag hästen som är mycket nära vän. Jag vill veta varför den gör på de vis den gör, jag vill veta om min vän mår bra eller dåligt. Vad som är bra för min vän, vad som är dåligt osv. Istället för att ignorera en så enkel sak och göra en "enkel" utväg.

 

En annan punkt vi också kan ta upp är när folk bestämmer sig för att sätta på en sko, "VARFÖR ömmar hästen?".

 

Det finns väldigt många "små" saker som många i hästvärlden faktiskt ignorerar/inte lägger kunskap om/bryr sig inte. För mig är så små saker viktiga, för mig är hela hästen viktig!

 

Jag vill skapa en trygghet i min häst, en trygghet som gör att den kan lita på mig i ALLA lägen. Om du står vid en tävlingsbana och du ser alla hästar där, då kan du se MÅNGA hästar som är helt till sig, stissiga och tokiga. Visa kanske till och med stegrar och blir "svårhanterade".

Återigen, "Varför gör dem så?".

 

Många försöker "härma" olika hästfilosofier så som Parelli exempelvis. Men något vi glömmer bort mitt i allt är att skapa vår EGNA uppfattning om hästar ibland. Hur vi själva skulle se en relation mellan häst och människa. Klart jag tagit lite knep ifrån dressyrstallet, jag gör på olika "westerninriktadevis" än, jag tar till mig av olika parelli metoder kanske osv. Men jag skapar min egen väg, min och hästens egen väg som får oss att trivas med varandra.

 

Så för mig, min hästfilosofi bygger på tillit!