Ser att ni hittat hit en del, härligt att se. Välkommna vilket fall som, nya som gamla läsare!

 

Dagen har varit härlig, tog mig lång tid ihop med Dampen idag. Gud, min älskade häst måste jag säga. Tog honom bara i repgrimma och arbetsrep för att longera samt löslongera. Han gick på riktigt fint, slutet av passet gick han sådär otroligt fint som igår. Bara poff! Haha underbara häst!

Han har blivit så självsäker tycker jag, tar till sig mycket av de jag numera visar honom utan problem. Han har fullt lärt sig att bli "parkerad". Så länge han inte är jätte kissenödig så står han kvar på stället!

Härligt att se hur han vuxit i sig själv!

 

Peppar underhållsverkade jag idag, så gjorde inget annat med honom. Gisses, han gjorde ingen större scen av det idag utan stod rätt snällt och lät mig pilla. Annars gillar han inte riktigt när man fixar med bakhovarna, men tror det varit för att han vart stel i bakbenen. Speciellt i höger, men tror det hjälpt nu när jag masserat lite och böjt/stretchat lite. 
Linda ska gå igenom honom på lördag (tror jag det var), hon kan det här med stretching och hela kittet. Så frågade henne om det, vilket hon gärna gjorde. Tacksam för det ska hon veta! 

 

Blev så chockad dock idag, jag har fått göra en kromulur varje gång jag ska ta Peppar i hagen. Jag har inte kunnat ha grimma med, utan jag har fått bara ha grimskaftet så jag kunnat ta det runt halsen. Så har jag nästan fått "smyga" mig fram, kanske krypa fram. Idag mötte jag av en HELT annan häst, först tog jag ju in Dampen i hagen så han, Brum och Musse stod kvar. Sedan hämtade Linda, Brum så då var det bara han och Musse kvar.

 

Sedan tog jag hans grimma och tänkte jag går ut och hämtar honom. Gick mot hagen, bara 10meter ifrån öppningen får han syn på mig och börjar gå skrittande mot mig, när jag kommer in i hagen sätter han lätt av i trav mot mig och stannar precis framme vid mig, nosar ett välkommnande och jag blir helt PAFF!

Står som ett frågetecken nästan och undrar hur jag ska reagera, ska jag beröra? Vågar jag de eller han tycker jag tar för stort kliv då? Jag valde att börja röra honom, börja klia honom och han besvara det genom att ställa sig närmare med halsen så jag kunde fortsätta!

 

Gisses, jag ville bara hoppa och stutsa av glädje. Så glad jag blev, kunde sedan ta honom med grimman som jag fortfarande hade kvar. Han hade inte sagt NÅGOT, han hade bara kommit glatt fram travande mot mig!

Åh, spricker av glädje bara jag tänker på det. Ett sådant ögonblick som förändrar allt!

 

Bjuder på en bild på Dampen från idag, filmade en del så ska pilla ihop det tänkte jag!