Barfotahovar 21/10 - 13
Så stor skillnad, enorm skillnad på ett år....
Till en början minns jag så väl när jag sa till vår hovslagare att skorna ska åka av för nästa månad provar vi barfotaverkare istället. Han skrattade åt mig, medans han tog av skorna och sa "Du kommer aldrig lyckas med det..."
Bara när han sa de orden fick mig att bara mer vilja klara detta, fick mycket mer styrka att kunna motbevisa honom att det går om man bara lägger energi och engagenemang i det. Jag är så jävla trött på hur hovslagare tror de är så himla duktiga på hovar, ärligt talat ja de vet hur man slänger på skor och hur man verkar. Men så mycket fel som egentligen strålade igenom Dampens hovar som hovslagaren ALDRIG nämnde som jag DIREKT fick veta när Caroline (barfotaverkaren) började med Dampens hovar.
Jag fick mig en chock, samtidigt som jag blev inledd i en värld jag redan läst lite om tidigare men ändå inte var helt inne i. Nu idag finns inte en sekund i mina tankar om att sko, för det vore att förstöra mina hästars hovar!
Jag är SJUKT nöjd med Caroline, dels för att hon är så jävla duktig på att förklara och visa. Så att man förstår, hon förklarar hela tiden vilket gör att man förstår. En hovslagare säger oftast aldrig varför den gör så här, varför detta osv. Men hon är mycket nogrann med att man vet vad hon gör och varför!
För cirka ett år sedan tog vi av skorna och då såg Dampens hovar ut så här :
Visst, inte de bästa bilderna, men de enda jag har från första början. Så otroligt mycket onödig hovväg, lång i tån, allt för höga trakter, ingen markkontakt, strålröta, lamellranden mådde inte direkt bra, mycket hållväggar osv...
Asså, listan är lång och hur äkligt dåliga hans hovar var egentligen. Klart som fan att hans hovar mådde "bra" med skor på då, eftersom problem inte blev så synliga längre...
Nu efter ett års tid så kan jag minnas tillbaka vilken vrede jag fick mot hovslagaren, vilken anklagande känsla mot mig själv att jag låtit hans fötter må så här dåligt. Att jag blundat hela tiden för det.
Nu har jag en häst, en häst som går på med fint steg, som vågar mer och mer trampa på, han traktlandar inte än men han är inte långt ifrån. Nu ömmar han INGET, notera INGET oavsett underlag. Så om jag gjorde rätt val för ett år sedan? Ja, det kan jag lugnt säga.
Är det nu man ska skicka ett brev till fd hovslageren och skriva hur fel han hade? Nej, jag tänker seriöst inte bry mig för jag tror ärligt talat att han själv insett hur jävla bra Dampen lyckats.
Med bara rätt hjälp, rätt engagenemang och vård så kan ALLA hästar gå barfota!
Här har ni hur de nu, efter ett år ser ut. Visst, strålrötan är lite sådär än. Men vi anar att han "tömmer ut" det sista nu. Hans tår är fortfarande lite smått långa men blivit mycket kortare. (h. fram bilden har jag råkat dra ut lite mer än vad den egentligen är därav ser den lång ut)!
Trackback