Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv, jag har gått nu några dagar och funderat på om jag inte ska våga prova trava barbacka igen. Dels för att han har blivit mer balanserad och sedan för att jag vill kunna rida barbacka.
"Dampen har rätt skumpig trav" har jag länge skylt på, men insett för mig själv att det är jag själv som gör den värre än vad den är. Visst, blir den skumpig när man spänner sig. Men jag insett att det är jag själv som göra felet där.

 

Därför satte jag mig upp idag, barbacka. Fast inställd att jag för en gång skull ska försöka lyckas utan att ramla av, jag måste bara räta på mig och slappna av. Självklart gjorde jag inte det direkt, spände mig men fortfarande fast bestämd att jag skulle lyckas. 

Tur nog vart Linda inne med Brum i paddocken och longera samtidigt som jag red, så hon coacha mig lite när jag red. Vilket gjorde att jag fick mycket mer tillit i mig själv och mod, vilket i sig resultera i att jag kunde rida barbacka i traven riktigt bra. Visst, balanserade jag ur några gånger, men det var bara att försöka på nytt.

 

Tog till och med en galopp fast bara i vänster eftersom höger är lite små bråkig än.

 

Så nu ser man en framtid bara barbacka helt enkelt, stolt över mig själv och är så sjukt tacksam att vi har fått Linda in i stallet. En människa som ser hästar precis som jag gör, känns skönt att kunna vända sig till henne med tips och trix dessutom. Hoppas hon någon dag igen kan hjälpa mig, vill ju inte ta upp hennes tid ihop med Brum. Men man kan alltid hoppas! 

 

Kolla in Linda´s blogg på : http://brumalhanover.wordpress.com - Så kan ni följa henne och Brum´s resa genom vardagen!