Åh, jag är så grymt nöjd måste jag säga över dagens tur. Antingen är det tack vare rätt medicin? Eller så är det för att jag börjar bli lite skillad på det här. Men de satt PERFEKT!

Hel nöjd, först skritta jag runt en runda och kände på honom. För igår var han lite små stel i ryggen (brukar bli de om de är dåligt väder ute och kallt, trots täcke om man inte har ett JÄTTE fodrat).

 

När vi skrittat i typ 20min, så började jag göra massa små volter och åttor. Så jag värmde upp honom via det, lite också för att jag ska känna att jag har balansen, få lite mer mod till mig att våga trava kan man väl säga. För helt ärligt så kan jag tycka det är lättare att rida barbacka på en bredare häst än en "smal" travare, men övning ger ju färdighet.

 

Jag måste lära mig slappna av, för när jag inte slappnar av så spänner jag mig och studsar som en jävla studsboll. Det ser inte ut så, men de känns så. Linda gav som sagt mig en bra coaching där, tack vare henne vågar jag väl fortsätta att träna och nu idag kändes det bara så perfekt.

 

Efter att gjorde volter + åttor i skritt, så kändes han rätt mjuk så vi satte igång traven. Tänkte mig, att idag ska jag allt försöka göra volter. Innan har det varit, konsentrera sig på att inte ha händerna i skyn och slappna av, men idag kände jag att det var dags att testa ett nytt steg, rida trav i mindre volter. Och gissa om det gick bra? ÖVER förväntan. Kände mig som ett litet barn på julafton för sekunden, överlycklig. 

 

Dock så kom Angela in med Maja för att longera och då helt plöstligt vet jag inte vad som slog i honom, men då skulle han varken lyssna på skänkel, sits eller tyglarna utan istället tyckte han att han skulle gå med huvudet böjt bakåt, bogen mot Maja´s håll. Han fick typ något konstigt ryck helt enkelt som han gav upp sedan då han upptäckte att "Jaha.. Hon ville att jag skulle göra en VOLT!".

 

Haha, Angela smälde med pisken sedan när vi satte igång galoppen. Pisken var riktad mot Maja, men Dampen fick ju små panik av ljudet och började nästan rusa i galoppen. Han gillar inte riktigt piskor, har ju bara precis fått honom att lugnt acceptera när jag håller i en på ryggen.

Men det var ju bra träning, trots allt. Hehe, så jag bröt av där. Hade ju redan gått så fint och jag kände mig så enormt nöjd faktiskt över oss.

 

Nej, gjorde en flummig VLOG. För ovanlighetens skull, hehe. Samt att ni kan spanna in lite hur vi har det i "stallet" tänkte jag säg. Skulle det vara intressant med fler "vardagliga" VLOGGAR får ni gärna säga till! :)

 

2011 - 2013

Jag tyckte att Dampen hade fin galopp förr, men ärligt talat så var den rent utav urkass och det är först nu med tiden som jag insett vilken skillnad det är. Tagit bilder från två olika datum, ett från 2011 och ett från 2013 så ska ni få se skillnaden på hans höger och vänster. 

Vänster är den som han alltid gått bäst på enligt mig, men höger börjar komma till bättre nu. Dock har han svårt att hålla den mellan åt, men träning ger färdighet!

2011 bilderna har sadeln glidit fram och jag är väl medveten om detta!

 

Höger

Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv, jag har gått nu några dagar och funderat på om jag inte ska våga prova trava barbacka igen. Dels för att han har blivit mer balanserad och sedan för att jag vill kunna rida barbacka.
"Dampen har rätt skumpig trav" har jag länge skylt på, men insett för mig själv att det är jag själv som gör den värre än vad den är. Visst, blir den skumpig när man spänner sig. Men jag insett att det är jag själv som göra felet där.

 

Därför satte jag mig upp idag, barbacka. Fast inställd att jag för en gång skull ska försöka lyckas utan att ramla av, jag måste bara räta på mig och slappna av. Självklart gjorde jag inte det direkt, spände mig men fortfarande fast bestämd att jag skulle lyckas. 

Tur nog vart Linda inne med Brum i paddocken och longera samtidigt som jag red, så hon coacha mig lite när jag red. Vilket gjorde att jag fick mycket mer tillit i mig själv och mod, vilket i sig resultera i att jag kunde rida barbacka i traven riktigt bra. Visst, balanserade jag ur några gånger, men det var bara att försöka på nytt.

 

Tog till och med en galopp fast bara i vänster eftersom höger är lite små bråkig än.

 

Så nu ser man en framtid bara barbacka helt enkelt, stolt över mig själv och är så sjukt tacksam att vi har fått Linda in i stallet. En människa som ser hästar precis som jag gör, känns skönt att kunna vända sig till henne med tips och trix dessutom. Hoppas hon någon dag igen kan hjälpa mig, vill ju inte ta upp hennes tid ihop med Brum. Men man kan alltid hoppas! 

 

Kolla in Linda´s blogg på : http://brumalhanover.wordpress.com - Så kan ni följa henne och Brum´s resa genom vardagen! 

 

Idag kom det efter längtade rep tränsen jag beställde av Paulina (http://playlovelearn.se/) och gissa om man vart nöjd? Köpte ju en halsring där först och vart mycket nöjd, därför vände jag mig återigen till henne.

Det var lite pricken över i:et faktiskt, istället för träns. Det blev inte detta lilla "bråk" vi kan ha tack vare hans tunga, men ändå mer dressyrande än i halsringen/vanlig repgrimma som jag försökt tidigare. Jag har alltid fått hjälpa mig lite av att styra ut för att komma ut på fyrkantsspåret ordentligt, oavsett hur mycket jag försöker använda min sits.

 

Samma, försök till mindre volter har gått sådär, men nu idag gick det riktigt fint med detta repträns faktiskt. Helt underbart känner jag att hitta något som funderar bättre än vanligt träns. Slippa trycka i bettet och använda det hela tiden, jag strävar ju som sagt lite efter att kunna rida med bara halsring egentligen. Men känner att jag själv är så ny i den formen samt att Dampen blir så "stark" eller hur man ska ut trycka det, han har inte riktigt förstått den typen än.

 

Men, träning ger erfarenhet eller hur?

 

Kommer nog börja använda mig av detta rep träns i fortsättningen ganska ofta så som det känns nu, visst variera lite med vanligt träns. Men blir nog mer detta rep träns, börja träna volter oftare och börja träna på att lära mig använda min kroppsvikt bättre. Är faktiskt själv lite dålig på det vilket också kan vara orsaken att det inte fungerar i ringen. Återstår att se!

 

Markus har nu fixat vagnen troligtvis ska det hålla sig i fortsättningen, hihi. Gissa vem som var nöjd över att få komma ut i vagnen? 
Frida fick även prova köra lite, även hon sken upp lika mycket! :)

 

Vilken häst, vilken underbar häst vi har. Att just vi fått chansen att tillbringa vår tid med denna fina kille, det går inte beskriva med ord. Men så stolt jag över dagens träningspass, gisses. Tvingade Markus fota, men det blir ju alltid som det blir haha. Får skicka han på fotokurs! 

Nej, men fick ett par riktigt fina bilder måste jag säg. Dock är inte bilderna det viktiga nu, för det är hur underbart långt vi kommit jag och Dampen. Jag får bara tårar i ögonen av att tänka på hur mycket vi kämpat, hur mycket tid vi lagt ner ihop för att komma där vi idag är. All den stress som fanns, all den otålamod, all den tvekan....

 

Det är sjukt, det är overkligt i mina ögon... Vi är här... Han och jag... Vi står tillsammans. På vårt sätt, på vårt aldelles egna sätt...

 

Jag som gav upp, trodde aldrig jag igen skulle fina en ny själ i livet. Han gav aldrig upp, han stod kvar. Han fanns där, han försökte förstå. Varje steg... Varje andetag...

Åh, ni förstår nog inte den här känslan man får. Bara av att sitta där på hans rygg och känna den stora förändringen. 

 

Åh, älskade häst! <3

 

Först var han lite små bråkig, eller snarare jag gav fel signaler. När jag kom på mig själv så slappnade jag av, tog ett nytt andetag och sedan började om. Då jävlar, i gatan vad vi dansa runt jag och han. Hade så önskat Markus filma oss. Helt plötsligt gick allt bara "perfekt" mellan oss, han var så lyhörd för minsta lilla jag lade till skänkeln. Traven flöt på som bara den, bara jag som tappa balansen mellan åt och kom i otakt medans han härskade över marken som ingenting.

 

Vad hände med hästen? Haha vem förvandla han?

 

Fick dålig start först på vänster galoppen (hans lätta), men sedan när vi satte fart i höger galopp då satt jag bara och skratta, fick glädjerus (hans svåra galopp). Så fint han galoppera på, de är den bästa han satt hittils och för första gången behövde jag inte hålla om i galoppen utan han gick på självmant fint. Kände mig så stolt, satt där och kände hur tårarna välde upp. Min fina häst!

 

Jag hade nog kunnat skriva en hel novell om hur fint han gick idag och gråta till den, men nu delar jag nog istället med mig av bilder så får ni se! De två första bilderna är när vi först "bråkade", den sista kan ni se den stora skillnaden som blev helt plötsligt!

 

Nu i natt (kan inte sova...) så har jag suttit och klippt ihop ett filmklipp där ni kan se Dampen i olika tidspunkter ifrån vårat liv ihop. Vissa delar kunde jag bara inte sluta skratta till, samt att det är verkligen stor skillnad både på Dampen. Men även på oss.

 

Vi har förändrats något enormt, och det är kul att se!

Så innan jag delar mig av denna film vill jag först säga att ni kan hålla alla elaka kommentarer till er själv, för detta är mer för att kunna se hur det såg ut en gång. Tillbaka blick, se vad man lyckats med och inte lyckats med.

Är jätte stolt över Dampen, över hur mycket han faktiskt också har förändrats.

 

Dampen, ja han heter DAMPEN!

En bra början säg? Hmm, kan ju först och främst säga att när vi sökte ute i hästdjuglen så letade vi efter en häst (Markus letade) som kunde passa Markus. En häst att ta på foder för kanske senare köp, en häst som hade kunnat lära honom och som även skulle passa till min lilla syster. Ärligt talat, var en Varmblodstravare långt ifrån det jag tänkte på till dem!

 

Men en enkel annons skulle förändra vårat liv föralltid, en enda enkel menning. Inget mer...

Så enkelt, det kändes väldigt skumt på sätt och vis. Men Markus fastna för den enkla menningen, han kollade annonsen om och om igen på hastnet. Han slutade liksom aldrig att kolla den, varje dag. Tog drygt tre-fyra dagar så fick han mig att gå med på att ringa.

Så Markus ringde, frågade om han fanns kvar och att vi var intresserade av att åka dit för att kolla. Lilla jag var allt väldigt skeptisk, kunde liksom inte tro att det skulle kunna vara en passande häst för Markus.

 

Men jag gav det en chans och iväg åkte vi, mot perstorp tror jag det heter. En bit var det att åka, men när vi väl kom fram förstod vi att det var ett travstall vi kommit till. Ser inne i bilen att det står en häst i en öppen port, eller hur man ska förklara det. Jag förstod att det måste vara den, så ut ur bilen klev jag och där... Just det ögonblick föll jag!

Han såg så genom snäll ut, han såg så oerhört gosig ut.

 

Så fick jag provrida, jag vågade egentligen inte först tack vare att jag väntade Alvin och inte var så långt gången. Men när jag såg när hon red (ägaren) så kände jag vilken trygghet han utsöndrade. Jag kunde därmed inte strunta i det, utan kände snarare mig tvungen att testa.

Upp kom jag, lite halv skakis och nervös. Började skritta för att lugna mina egna nerver, han var ganska lugn. Testade på att trava och jag dog för stunden, kände vilken fantastisk häst han var. Mer och mer föll jag för honom för varje steg han tog.

 

Trots att jag blev så kär, så var det som om något i mig tvekade rejält av en konstig anledning. Så vi sa att vi skulle fundera på det och återkomma. Vi åkte hem, vägen hem satt man och fundera. Tänk om han inte fungerar med de andra hästarna hemma, ska vi köra tillbaka han då denna långa väg igen. Tänk om vi inte får tag på transport, tänk om och tänk om.

 

En vecka gick, Markus kollade om annonsen var kvar på hastnet. Han väntade på svaret av mig, om jag tyckte vi skulle ta honom eller inte. Tankarna for, fram och tillbaka. Jag kunde inte hjälpa det, men det kändes av någon anledning som att det inte skulle vara bra först.

En vecka till mot helgen, en torsdag säger jag till Markus att vi satsar på det. Han helt glad, ringer upp ägarna i hopp om att han skulle vara kvar. Självklart var han det!