Vårlilja och Caroline Kjellman!
Här har vi ett ekipage jag också följt ett bra tag nu och kan bara säga att dessa två flätar ihop sig bara mer, Lilja har verkligen lärt sig enormt mycket på den korta tid de ändå tränat. Hon var ju inte riden innan Carro tog henne, så Carro har ju ridit in henne helt själv.
Det är mycket lärorikt att studera henne tycker jag, därav gillar jag att vara med och följa träningarna hon gör med Lilja. Samt att Lilja kommer bli nog bli en sådan där snygg kraftig dressyrhäst, finns en jag följde (följer henne än, men hon har inte nordsvensken kvar) och det är Amanda Özek som red och ägde Bruno. Jag tycker det är mycket vackert med stora tunga hästar i dressyr, men då ska man också kunna rida dem rätt!
Det jag dessutom gillar med Carro är att hon är också ganska så varierad i sin ridning. Hon försöker med olika alternativ för att testa sig fram i vad som fungerar för dem. Samt att hon ger inte upp, utan kämpar!
Lilja är redan riktigt fin, men kommer bli fruktansvärt vacker med mer träning och lite fler muskler. ;)
Och det hade vart kul om Carro försökte ge sig på den där övnings dressyr tävlingen den 2 Nov eller vad det var, för det hade vart jätte kul att få se. Men hon behöver öva galoppfattningar, lilja väljer dessutom höger över vänster. Nej, ska bli kul att se om hon gör det!
Här är Bruno och Amanda. Så jävla fin han är, jag bara ryser när jag ser dem ihop!
Jag tycker det är så jävla mäktigt!
Brumal Hanover & Linda Andersson
Kände mig dessutom lite tvungen att dela med mig av dessa två, Frida och Linda är de jag mest umgås med i stallet vilket då blivit att man blivit rätt insatt i deras träning. Jag gillar att följa andras utvecklingar, det är kul att se skillnaden.
Linda är en väldigt stark själ, med en otrolig skarp käft. Sedan hon kom till stallet så känner jag att en bit i mig har växt efter en hel del som hänt runt omkring mitt liv. Dels att hon är en person som ser hästar i liknande form som jag (vilket inte är vardagligt att möta), vilket har gjort att när man diskuterar kring träning om hästen så har hon samma tips och tankar som jag själv skulle säg.
Sedan att hon lyssnar på hästen istället för att egoistiskt tänka på sig själv. Detta beskriver lycka inom mig när jag ser ett sånt här par, för det är ovanligt för min del. Jag menar inte att andra inte vill sina hästar väl, men många ser inte den värld jag hoppat in i börjat se. Därför kan man komma i konflikter med andra, vilket alltid gör att hästfolk inte kan hålla sams.
Jag tror inte jag är super duktig, eller kan massa för det kan jag definitivt inte. Men jag kan det jag lärt mig, man lär sig mycket genom att bara studera hästen i sig själv.
Jag tror och längtar lite tills jag får se lite mer lek mellan Linda och Brum för dem kommer nog ha ett fruktansvärt fint samspel då. För det dem redan visar gentimot varandra, har tagit mig och Dampen 2,5år att bygga upp.
För mig handlar det inte om att en person kan rida piruetter, skänkelviktning, får hästen i form.
För mig handlar det om den där ovanliga fina vänskapen jag ser på bilden, den där kontakten dem visar gentimot varandra. Den TILLIT som utstrålar på en bild. Men då har ni ännu inte sätt dem i verkligheten, där har du istället en verklig relation. Även om de har en hel lång väg att gå, så har dem redan hunnit en lång bit dit.
Det är lite sånt här jag ser upp till ärligt talat!
Det är lite sånt här jag ser upp till ärligt talat!
Kolla in hennes blogg, den är värd att ses!
http://brumalhanover.wordpress.com/
Sedan vill jag visa er vilken som är min idol inom hästvärlden, en person som verkligen fått mig att se hästar på ett helt annat sätt i livet. En person som är grymt duktig på att kommunicera rätt med hästar, en person jag mer än gärna tyr mig till och försöker ta efter. För det är min idol!
http://miniponies.blogg.se/
Mozzarelli & Frida Söderholm
Här har ni en osäker, men mycket stark tjej. Ihop med en häst som har en mycket speciell person karaktär, det går knappt i ord beskriva hurdan han är för vi vet ju inte direkt om det är som han är för kanske smärta? Eller att man missförstår han? Bett? Stelhet? Ryttaren?
Finns så MÅNGA olika anledningar som hade kunnat grunna sig på varför han är som han är denna hästen, men djupt inne i honom finns en grymt fin individ som de senaste dagar har vuxit fram. Så istället för att se hurdan han varit, så ser vi framåt och ser hur han växer tack vare Frida.
Efter att Frida gick från att släppa allt inom ridningen med honom, till att promenera, voltövningar, markövningar, NH-övningar. Så har hon nog själv insett vilken förändring som skett.Han har liksom börjat mer och mer finna harmoni, börjat mer och mer finna ro i livet. Man ser glädjen, lyckan som börjat utstråla i honom. En mer bekväm, nöjd häst.
Visst, han har också en bit kvar samt Frida med. Men så mycket dem lärt sig av varandra det senaste dagarna. Det är sånt här som är så jävla underbart att se. När man börjar lyssna till hästen, istället för att bara rida.
Tack vare hur Frida nu förändrat sig, hjälpt Musse till ett helt nytt liv så har hon även börjat tillkalla harmoni i flocken. Musse tjurar inte som han en gång gjorde mot andra hästar, han gjorde det speciellt i samband med mat. Men nu äter han ihop med de andra vallackarna, nu bemöter han oss i hagen med ett glatt humör.
Det märks mer och mer, att de börjar växa fram en häst som vi inte såg tidigare!
Se dig om, tänk om. Fråga dig själv om du var din häst, skulle du vara lycklig då?
Samma ställ dig frågan, varför beter sig min häst så?
Allt har sin förklaring, men det gäller att man börja lyssna på hästen.
Alla hästar kan gå barfota, alla hästar kan ridas utan bett.... Jag kan fortsätta i oändlighet!
Jag trodde inte själv på det först, förens nu. När jag själv mer och mer lärt mig om det, mer och mer lagt ner min själ i det och insett att det handlar inte om att bara plocka bort skorna, det handlar inte bara om att ta bort bettet sådär.
Jag trodde inte själv på det först, förens nu. När jag själv mer och mer lärt mig om det, mer och mer lagt ner min själ i det och insett att det handlar inte om att bara plocka bort skorna, det handlar inte bara om att ta bort bettet sådär.
För det handlar bara om dig själv!
Jag har även börjat inse mer och mer, att när jag tittar på hoppning, dressyr, trav och annat så finns de mycket som rör mig illa vid. Men jag vet att jag själv var där en gång, "blunda" för allt.
Att fått ögona så här öppna har givit mig stor möjlighet ihop med Dampen, en möjlighet som handlar om att jag kan ställa han löst på gången och han står kvar, jag kan ta in och ut han ifrån hagen utan ens grimma och grimskaft!
Ju mer jag har släppt på honom och börjat lita honom, så har han mer och mer visat mig en HELT ny värld. En värld jag aldrig tidigare skådat och inte ens trodde var möjligt. En värld jag bara trodde att exempelvis "the flying frenchman" bara kunde träna fram.
Att bara visa speciella kunde göra sånt, kunde utföra den fantastiska relationen!
Men så blinka jag till, och såg den nya världen. De nya möjligheterna och här står jag, ihop med en häst jag ALDRIG vill förlora. Det är så lustigt, för du ser en klar skillnad mellan mig och Dampen samt Markus och Dampen. Det är inte alls samma relation, det är inte samma språk och det är inte samma dans.
Men dem har mer och mer börjat lyssna på varandra!
Lite off..!
Ja, de senaste dagarna har gått undan i mega hastighet och dagarna i stallet har blivit långa. Så nu tillbaka och uppdatera lite bättre igen!
Hoppning idag!
Dampen fick hoppa idag, blev ett hopp med en meter och kände mig oerhört nöjd med honom. Dock inte jag som red, snarare Mia som red först upp till 50 och sedan tog Angela över och hoppade två banor med 80 och sedan en bana med 80 och sista hinder var 1m. Han hoppade det utan problem och var jäääätte glad!
Mia börjar växa lite i hoppningen, hon är en bit på vägen. Dock är väl hoppning inte min starkaste sida tyvärr, men kul grej att variera med för dem.
Peppar fick stå idag, blev så sent och ville komma hem någon gång kände jag!
En del!
Ser att ni hittat hit en del, härligt att se. Välkommna vilket fall som, nya som gamla läsare!
Dagen har varit härlig, tog mig lång tid ihop med Dampen idag. Gud, min älskade häst måste jag säga. Tog honom bara i repgrimma och arbetsrep för att longera samt löslongera. Han gick på riktigt fint, slutet av passet gick han sådär otroligt fint som igår. Bara poff! Haha underbara häst!
Han har blivit så självsäker tycker jag, tar till sig mycket av de jag numera visar honom utan problem. Han har fullt lärt sig att bli "parkerad". Så länge han inte är jätte kissenödig så står han kvar på stället!
Härligt att se hur han vuxit i sig själv!
Peppar underhållsverkade jag idag, så gjorde inget annat med honom. Gisses, han gjorde ingen större scen av det idag utan stod rätt snällt och lät mig pilla. Annars gillar han inte riktigt när man fixar med bakhovarna, men tror det varit för att han vart stel i bakbenen. Speciellt i höger, men tror det hjälpt nu när jag masserat lite och böjt/stretchat lite.
Linda ska gå igenom honom på lördag (tror jag det var), hon kan det här med stretching och hela kittet. Så frågade henne om det, vilket hon gärna gjorde. Tacksam för det ska hon veta!
Linda ska gå igenom honom på lördag (tror jag det var), hon kan det här med stretching och hela kittet. Så frågade henne om det, vilket hon gärna gjorde. Tacksam för det ska hon veta!
Blev så chockad dock idag, jag har fått göra en kromulur varje gång jag ska ta Peppar i hagen. Jag har inte kunnat ha grimma med, utan jag har fått bara ha grimskaftet så jag kunnat ta det runt halsen. Så har jag nästan fått "smyga" mig fram, kanske krypa fram. Idag mötte jag av en HELT annan häst, först tog jag ju in Dampen i hagen så han, Brum och Musse stod kvar. Sedan hämtade Linda, Brum så då var det bara han och Musse kvar.
Sedan tog jag hans grimma och tänkte jag går ut och hämtar honom. Gick mot hagen, bara 10meter ifrån öppningen får han syn på mig och börjar gå skrittande mot mig, när jag kommer in i hagen sätter han lätt av i trav mot mig och stannar precis framme vid mig, nosar ett välkommnande och jag blir helt PAFF!
Står som ett frågetecken nästan och undrar hur jag ska reagera, ska jag beröra? Vågar jag de eller han tycker jag tar för stort kliv då? Jag valde att börja röra honom, börja klia honom och han besvara det genom att ställa sig närmare med halsen så jag kunde fortsätta!
Gisses, jag ville bara hoppa och stutsa av glädje. Så glad jag blev, kunde sedan ta honom med grimman som jag fortfarande hade kvar. Han hade inte sagt NÅGOT, han hade bara kommit glatt fram travande mot mig!
Åh, spricker av glädje bara jag tänker på det. Ett sådant ögonblick som förändrar allt!
Bjuder på en bild på Dampen från idag, filmade en del så ska pilla ihop det tänkte jag!
Hestarna!
Mockning stod först på shemat idag, pillade i ordning boxarna rätt fort och sedan fixade ordning deras mat. Markus tog då in Dampen och ställde han i gången. Sedan ställde jag mig och pyssla om honom, då visade det sig att Peppar smitit ut. Men insåg idag att han trivs inte med Musse, vart fall inte ensam med Musse.
Får se hur vi gör med detta, känns ju inget bra. Dock gör det ju ej saken bättre av att det inte finns någon ström i trådarna.
Så in med honom i boxen istället, sedan efter pysslat klar med Dampen så fick han gå in och äta. Det är hans vilo dag idag, vi har kört varje måndag nu och det fungerar bara fint tycker vi!
Så ställde Peppar på gången, idag var han ganska lugn ändå i gången. Inget direkt bråk, mer socialt mys istället.
Så på med träns och ut i paddocken en stund för att öva longera, Linda (Brum´s ägare) hjälpte till lite för att få upp farten. Hehe
Men han gick runt ganska fint trots allt även om han såg ut som ett stort frågetecken. Det gick framåt! Sedan gick vi över bommar som låg framme, som han inte brydde sig alls om. Till och med trava lite över en. Underbara lilla ponny!
Sedan in med han med, gav honom mat sedan vart han också jätte nöjd. Härligt att ha två fina individer att pyssla med nu. En vars man får vara lite mer uppmärksam med och läsa tydligare och snabbare än Dampen. Dampen har ju alltid varit cool lugn i alla situationer så det är kul med lite mer "action" nu. Något att tänka till lite mer själv på!
Nej, längtar tills imorgon då jag återigen får umgås med mina två fina killar!
Godnatt!
Jag & häst!
Ibland är jag trött på att träffa andra hästmänniskor, ibland vill jag bara spy över visa hästmänniskor. Varför är en enkel fråga att svara på. Det är för att det är sällan man träffar hästfolk som kan respektera andras tankar och sätt att vara som hästperson. Oftast ska hästmänniskor veta, kunna och vara bäst. Även om de säger att de inte är det, så framstår dem som det när dem ibland pratar.
Däremot måste jag säga att när man väl träffar en som har ett liknande tänk som jag är det en ENORM lättnad, känns så skönt att vara två om hur man tänker. Speciellt när man har så dåligt självförtroende som jag har, då känns det bra när någon "backar" upp en och säger precis som jag själv tycker och tänker. Och nej det handlar inte om att jag inte respekterar andras tankar och sätt utan det handlar om att jag är trött på att inte bli respekterad tillbaka!
Men om vi ska återgå till vad jag tänkte prata om så är det MIN hästfilosofi. Om man nu kan säga det så, hehe. Men det jag menar är hur jag ser på hästar, hur jag ser på ridning...
När jag växte upp, så växte jag upp bland hästar och hästfolk. Åh, det var fantastiskt att leva ihop med hästar och dela vardag med dem. Jag växte upp med min stora syster som höll sig mycket inom western inriktning, så där starta jag mitt hästliv. Precis som alla barn så kan man aldrig själv riktigt välja och förstå vilken typ av "hästhållning" som är bäst i mina ögon. Jag kan tycka att jag då inte hade lika mycket förståelse till detta!
Vid runt 13års åldern fick jag prova på att gå på ridskola, men jag gick där endast en termin (cirka 12gånger) och insåg ganska rätt så snart hur konstigt tankesätt och lärsätt en ridskola hade. För mig var det ingen ridning!
När jag kom upp i 15års åldern så var jag mycket runt ett dressyrstall, praktiserade där, sommarjobba där och spendera en hel del i det stallet. Den tiden var mycket lärorik för mig, både positivt samt negativt i mina ögon, men jag är mycket tacksam över de erfarenheter jag fick där.
Att jobba i ett dressyrstall fick mig att öppna många dörrar i min ridning, eller snarare sagt i mitt liv med hästar. Många portar jag inte riktigt visste fanns förr.
Men den största förändringen kom när jag för cirka 3år sedan började följa en vän på internet. Det var först då jag börja få upp ögonen för en värld som alla egentligen blunda för. En värld som var helt magiskt, som för mig helt plötsligt kändes äkta i jämnförelse med den jag levde i tidigare.
Där tog min syn om hästar en total förändring, varje steg en häst tog var en helt ny bild för mig. Varje andetag den gav, var en helt ny känsla för mig. Varje ögonblick av dem fick mig att se någon fantastiskt obeskrivligt fin individ.
Många jag pratat med genom åren "svarat" följande när man säger ordet "häst"...
- Pengar, det kostar pengar...
- Pengar, det kostar pengar...
- Rida, det är kul att rida...
- Tävla, coolt att tävla...
- Stallet, kul att umgås med alla i stallet...
- Föl, så mysigt med föl...
Sätt dig själv ner, fundera ett tag på vad det första är när du tänker på ordet "häst". Vad ordet "häst" kan betyda för dig?
När min syn totalt kastades om inom hästvärlden, så satte jag mig faktiskt ner och fundera. Funderade ganska länge medans jag granskade Dampen (min häst) i hagen. Förr kanske jag skulle sagt rida när jag tänker tillbaka, men nu.. vad jag nu ser är en stor skillnad!
Min lista skulle bli...
- Samspel!
- Vänskap!
När jag ser en häst, ser jag dens kropps språk. Jag tittar noga, funderar "vilket humör är den idag på?", "vilket humör utsöndrar den?". När jag ser en häst och en människa, kanske ett ekipage. Då tittar jag noga och funderar, "Vilken sorts vänskapsrelation har dem?", "Har dem något samspel?"...
Så fort dressyr kom upp på tven, så fort hoppning ifrån göteborg horseshow visades så klarade jag inte längre se längre än några minuter. Jag började lite känna ilska för visa "ekipage"...
Ilska piskande svansar, olyckliga ögon, onödiga piskande, försök till gapande munnar, stegrande rädda flyktdjur, stressade otåliga.... Ja, den listen kan jag göra lång när man sitter där och ser de filmklippen...
Ilska piskande svansar, olyckliga ögon, onödiga piskande, försök till gapande munnar, stegrande rädda flyktdjur, stressade otåliga.... Ja, den listen kan jag göra lång när man sitter där och ser de filmklippen...
När en häst reagerar på olika sätt, så brukar jag även där ställa en fråga som har tagit mig långt, det är frågan "Varför?". Många hästmänniskor kan i sådanna syften bli arroganta (i mitt tycke).
Om vi tar ett sånt mycket vanligt exempel som hästen gapar näst den rids. Istället för att stänga om munnen med en nosrem, ställ dig själv frågan när du studerar hästen "VARFÖR gör den det?".
Jag menar verkligen inte på att man inte får rida så, men för mig så ser jag hästen som är mycket nära vän. Jag vill veta varför den gör på de vis den gör, jag vill veta om min vän mår bra eller dåligt. Vad som är bra för min vän, vad som är dåligt osv. Istället för att ignorera en så enkel sak och göra en "enkel" utväg.
En annan punkt vi också kan ta upp är när folk bestämmer sig för att sätta på en sko, "VARFÖR ömmar hästen?".
Det finns väldigt många "små" saker som många i hästvärlden faktiskt ignorerar/inte lägger kunskap om/bryr sig inte. För mig är så små saker viktiga, för mig är hela hästen viktig!
Jag vill skapa en trygghet i min häst, en trygghet som gör att den kan lita på mig i ALLA lägen. Om du står vid en tävlingsbana och du ser alla hästar där, då kan du se MÅNGA hästar som är helt till sig, stissiga och tokiga. Visa kanske till och med stegrar och blir "svårhanterade".
Återigen, "Varför gör dem så?".
Många försöker "härma" olika hästfilosofier så som Parelli exempelvis. Men något vi glömmer bort mitt i allt är att skapa vår EGNA uppfattning om hästar ibland. Hur vi själva skulle se en relation mellan häst och människa. Klart jag tagit lite knep ifrån dressyrstallet, jag gör på olika "westerninriktadevis" än, jag tar till mig av olika parelli metoder kanske osv. Men jag skapar min egen väg, min och hästens egen väg som får oss att trivas med varandra.
Så för mig, min hästfilosofi bygger på tillit!
Välkommna!
Mycket välkommna ska ni vara till min nya hästblogg, dvs bloggen om mitt hästliv.
Det mesta inom hästväg kommer vart fall bloggas här, för er som är intresserade och vill följa Dampen´s eller Peppar´s vardag. Själv kommer jag använda denna blogg som en tillbaka blick på vad som hänt, vad som förbättrats, försämrats. Lite som en dagbok!
Själv älskar jag att skriva, samt fotografera och va med mina hästar. Så därför är detta ett stort tillfälle för mig att dela med mig av det jag tycker är roligast. Hoppas ni själva tycker detta är intressant, lämna gärna kommentarer om vad ni tycker och varför!?
Eller om ni har en enkel fråga om något?!
Fotograferar, samt filmar ganska ofta. Så det lär dyka upp lite av varje dag till dag, ska försöka blogga så mycket jag kan!
- / K.W