Lördag och Söndag blev riktiga långa dagar, så det blev bara lite borstning av Dampen de dagar. Jag hade annars egentligen tänkt att jag skulle ridit lite mer och ut en lång runda, men så blev aldrig fallet.

Igår blev det heller ingenting, tack vare att jag var så jävla illamående och skör i hela kroppen. Kändes som att jag hade feber eller något, så det blev Markus som tog hand om hästarna igår.

 

Idag däremot så kasta jag mig upp, drog på oss massa reflexer (överkonsumering...) sedan pannlampa på hjälmen och så red vi faktiskt ut. Det gick riktigt bra, en 45mins runda som enbart blev i skritt. Lite för att jag (nojjig som jag är) vart lite rädd att det kanske skulle dyka upp älgar här och var. Därav red vi inte direkt i skogen, utan vid vägen.

 

Men det gick bra, Dampen blåste upp sig lite mellan åt för att han såg spöken. Så jag började sjunga alla möjliga låtar jag kom på, vilket faktiskt gjorde Dampen lugnare. Haha, vi knatta på utan större bekymmer och överlevde därmed denna uteritt utan några skräckscener.

 

Måste bara säga, fy fan va säker han blivit överhuvudtaget på sina ben. För var han alltid försiktig, kollade vart han gick. Nu lunkar han på utan besvär, med väldigt självsäkra steg. Det är verkligen en stor skillnad måste jag säg!

 

Proppa hö till Dampen, samt att han fick lite extra lucern idag. Nöjd kille vill jag lova att han var, trötta ut mig själv med att raspa hans hovar en sväng. Behöver ta mer, men ni vet jag dör av svet samt mina armar går typ av efter ett tag. Sedan har jag verkligen inte den bästa raspen, den har använts ett bra tag vill jag lova så den är nog lite utsliten nu...

Åh, det är så kul att rida Dampen nu när han är sig själv. Man bara njuter av varje sekund, man försvinner bort till en helt annan värld ihop med honom. Det är fantastiskt, helt underbart!

 

Red längre ner på ängen idag, där det inte blivit upptrampat. Måste dock säga att idag fick jag allt nog bevis på hur fruktansvärt bra fungerande hovar han har, för jag har då aldrig känt mig så säker på en häst som jag gjort nu i snö+is.

 

Vi trava på, men så var de lite snötäckt is på ett ställe som jag inte såg, vips så gled Dampens bakben iväg och vi höll på att gå omkull. Men gisses, det var verkligen som att han andra hovar gjorde sig till rejäla sugproppar och höll kvar honom så att han återfick balans igen. Allt gick så fort, men jag måste säga jag är grymt fascinerad över det.

 

De andra vintrar som varit, trots att man haft brodd på så har man knappt vågat trava för att han kors och tvärs gled och höll på att totalt bryta bena. Vilket gjorde att det blev alltid bara skritt eller ingen ridning alls, men nu när man märker hur jävla säker och stadig han blivit så känner man sig bara mer taggad på att ge sig ut och rida. Stoooor skillnad!

 

Han gick på riktigt fint idag, han vart lite öm i ryggen först och då masserade jag upp honom. Efter vi ridit så kollade jag hans rygg igen och då vart han inget öm mer. Kan nog vara för att det blåser så idag, blåser kallt och trots täcke så blir han mellan åt öm!

Jag hade ju tänkt spänna för han framför vagnen i helgen, men så blev det inte eftersom jag inte känner för att direkt göra det själv... Haha, vill gärna ha Markus med mig som hjälp till att börja med. Men så har vi ju flyttat Pontus (markus bror) och vi har hämtat våra egna möbler i lägenheten så därför blev det inte riktigt tid för detta.

 

Istället gav jag mig upp en sväng på Peppar och skritta runt i hagen, Dampen tyckte jag var lite läskig och Rikka fick något cp-ryck. Peppar han knatta på helt glatt och tyckte det var jätte spännande, lite skeptisk dock när jag försökte svänga han åt vänster, men så fort man svängde åt höger gick allt suveränt. Haha...

 

Och höger sida är den han haft "problem" med i hanteringsvis!

 

Idag myste vi lite i boxen nu på kvällen, varit iväg hela dagen. Köpte honom en ny grimma när vi idag vart på gekås, den gamla är så sliten nu och skiten. Samt mycket, mycket tråkig och så fick han ett nytt grimskaft såklart till den nya grimman. Han blev riktigt stilig, Dampen skulle också fått en ny grimma idag om det inte var för att de hade så tråkiga grimmor till FULL på gekås.

 

Måste även säga att hans man börjar bli riktigt fin, när jag köpte han så hade han typ ingen man på ett ställe. (Ni ser det på bilderna...) Så nu börjar det komma ikapp riktigt fint nu, så till sommar lär det nog se rätt hyffsat okej ut!

Han fick ju vila i Torsdag också, då min kropp bara inte orkade överhuvudtaget. Markus kom hem så sent efter jobb. Så igår var jag uppe i sadel igen, fortfarande ganska skör i kroppen än. 

 

Min syster Mia är här över helgen, så hon filmade mig lite när jag red igår.

 

Först måste jag säga, fy ängen har blivit rätt upptrampad nu så rida där går inte direkt göra nu. Får ta och rida på andra ängen idag (lördag), så det var rätt ojämnt underlag så det vart sådär att rida. Red lite trav där i cirklar, samt att jag för FÖRSTA gången testade på skänkelvikning i trav. Jag vet att jag provat försöka med det en gång tidigare, men aldrig lyckats på Dampen för han har då saktat av till skritt och blivit som ett stort frågetecken.

 

Så blev ypperligt förvånad vill jag lova er när han faktiskt gjorde det, han förstod precis vad jag ville. Kanske är det för att vi fått till det i skritt hyffsat nu, samt träningen. Nej, ville spricka av glädje när han flyttade sig så fint igår. 

Klippte ihop film lite som mia filmade igår, så får ni se lite hur det gick. Samt att jag körde i sidepullen och han har VERKLIGEN helt 100 blivit sitt harmoniska jag igen! Underbara lilla häst!

 

Åh, gick lite fram och tillbaka i stallet. Funderade på om jag ändå inte skulle trotsa "mörkret" och rida på ängen istället för longera. Tillslut bestämde jag mig att så fick det bli!

 

Först så måste jag säga att jag fick värsta glädjen inombords när Dampen stod kvar på gången, trots öppen stalldörr samt att han var lös så stod han kvar (precis som han gjorde innan han helt bröt ihop för nästan 2 månader sen). Jag blev lite små paff, tänkte inte mer på det. Så fila jag till hans hovar, tån började bli lång så har idag kortat ner och rundat den istället. Blev en lite längre period nu eftersom hovvårdaren är på semester, men jag tycker mina underhållsverkningsskills börjar faktiskt bli riktigt bra! 

 

Tog på honom sadeln, tränset och han stod fortfarande bara där. Efter att han bröt ihop så var han så nervös, så stressad och gjorde sina stressljud etc av sig vilket han nu 5 dagar sedan slutat göra förutom när man börjat tränsa osv. Men idag gjorde han inte det överhuvudtaget, han var helt lugn, avslappnad och den Dampen jag så trivdes med innan allt.

 

Sedan gick vi ut, på med pannlampan på hjälmen. Upp i sadeln, satte på min spotifylista på mobilen och började rida. Dampen blev lite osäker först när han hörde musiken, men efter bara någon sekund så brydde han sig inte. Måste säga att det verkligen uppmuntra mig att rida i mörkret med musik. Det var oerhört mysigt och gick jätte bra.

 

Fokuserade mycket på volt, samt sidvärtsrörelser. Skrittade igång han rejält i cirka 30min, därefter körde vi på i trav både ökad och samlad på volter och åttor. Totalt blev de 1 timmas träning, han var inte ett dugg svettig men jag var helt färdig. Så imorgon tänkte jag vi skulle köra på lite mer, får se jag känner mig lite smått otrygg med att galoppera i snön.

 

När vi vart klara så ville jag spricka av glädje, min Dampen är HELT tillbaka nu. Han är sig själv igen, vilken underbar lättnad. Han var så nöjd efter att vi tränat, snacka om att han typ inte tappa något överhuvudtaget trots nästan 2 månaders vila med ridning knappt 1 gång i veckan...

 

Så nöjd jag är, ångra lite att jag inte tog halsringen faktiskt idag samt att jag red med ett hål för korta stigbyglar, men i mörkret så orkade jag inte rätta till dem så får fixa det imorgon kväll istället. Lätt att jag däremot ska rida fler gånger på kvällstid med lampan och härlig musik, vart mycket mysigt!

 

 

Den typiska, rätt så vanliga "sjukdomen" en hov kan ha. I princip alla hästar jag stött på, vare sig det är en väns häst, en ridskolehäst eller en häst jag själv köpt/lånat så har dem alla strålröta. Vilket är rätt så vanligt, och vad är då strålröta? Varför kommer den? Hur skulle du göra för att få bort den?

Strålröta är hälften svamp och hälften bakterier, med bloder följer svampen med från mage ner till hovar och angriper strålarna. Det är blodcirkulationen som ger svampen en chans att angripa hovarna, men utan den har man ingen svamp/röta. Men å andra sidan har man då heller inga fungerande hovar...

Svampen ÄTER upp strålen inifrån, den bryts ner med hjälp av bakterier från marken och orsakar strålröta. En helt naturlig nedbrytningsprocess. Men en levande häst ska ha levande vävnad och därför är inte jag så intresserad av att ha en nedbrytningsprocess i hovarna!

Så vill man bekämpa strålröta så måste man se till att reglera svamphalten i en häst mag- och tarmkanal. Svampen lever av socker (kolhydrater), har hästen mycket svamp då vet man att den får för mycket kolhydrater. Enkelt minskar man då ner på det i utfodringen och ökar förbränningen genom motionera hästen.

MEN, intaget av kolhydrater ska ALDRIG vara större än förbränningen!

En häst behöver dock en del svamp för jäsningsprocessen i grovtarmen, rent ut sagt så måste man hålla detta i en bra balans. Att vi som människor klarar oss helt utan svamp, samt kan rensa ur dessa med olika kurer är sin sak. Men hästar är inte människor, därav ett helt annat matsmältningssystem!

Man måste ge hästen tid att vänja sig vid en bättre balanserad kost.

Med andra ord, du motverkar då svamp från två håll.
Att begränsa intaget av socker och öka förbränningen av det!

Men vi har fortfarande ej funktionella strålar bara för att orsaken är borta, utan precis som alla vävnader så behöver strålen stimulans och belastning för att stärkas, så den blir frisk. Och det blir den med hjälp av stråltryck, för att stråltryck ska kunna ske krävs det traktlandning. Hästen måste belasta bakre delen av sin hov som den är kapad att göra samt ha låga trakter för att strålen ska nå marken först. Då tar strålen emot hela vikten vid nedsättning av hoven och hovmekanism kan uppstå, samt fungera.

Du kan lätt kontrollera om det finns stråltryck genom att kolla på ett hovavtryck som den gör, det ska finnas en form av en stråle, ju tydligare avtryck av strålen, desto mer stråltryck finns det. Samma traktlandningen, filma hästen med hjälp av en kompis. Sakta ner den i slowmotion och titta sedan vilken del av hoven som först nuddar marken. Trakten ska vara den som nuddar marken först, INTE tån!

Man kan symptombehandla rötan och då ge effekt i att strålen inte "äts upp mer". Samt lindra ömhet och smärta de orsakar, syftet är då att få bort bakterierna som angriper strålen utvändigt.

Vad jag använder mig av;
- Äppelvidervinäger!
Man kan spraya det direkt på strålen, man kan göra fotbad genom att blanda ut med lite vatten. Men man kan även ge det i maten.
- Kopparsulfat!
En mycket effektiv spray att spraya, man blandar ut kopparsulfat i vatten. 
- Kollodialt silver!
Bakteriedödande alternativ som kan användas som fotbad, men man kan även ge de i maten så kan de bekämpa svampen inne i magen.

Tänk på att strålröta är en färskvara, precis som hovstatusen. Så därför bör man hela tiden satsa på att motverka röta och inte ge den en chans att få fäste någon gång, även om de är regnperioder eller vila. Strålröta lurar ALLTID runt varje hörn!

Du älskade lilla själ, det går inte beskriva hur förbannat förälskad jag är...

 

Jag har allvarligt talat inte stött på en enda häst som är som honom, finns liksom inte någonstanns. Och då menar jag överhuvudtaget, inte ens Bozmoss vart sådan. Alla hästar har ju sina egna personligheter, men han är något aldelles extra. Det går inte beskriva i ord, mer än lycka. Jag känner mig så fruktansvärt lycklig med honom, mitt lilla allt liksom!

 

Jag satt ner samt låg ner i nästan en timme idag inne i boxen hos Peppar, trots att han har mat så ignorerar han det totalt för att mysa med mig. Hade det varit Dampen hade han inte brytt sig om mig utan bara ätit, men Peppar är verkligen en mycket kärleksfull individ har jag märkt. 

 

Efter en stund så drog jag upp min mobil, satte den upp så att jag filmade oss. För jag vill visa er hur fantastiskt mysig liten ponny jag faktiskt har, samt hur jag spänderar tiden ihop med mina hästar när det inte bara handlar om ridning exempelvis. 

 

Det är jag och min lilla ponny, det kommer alltid vara vi. Ångrar inte honom en sekund, jag är så jävla glad att jag inte lyssna på min magkänsla utan mitt hjärta när jag köpte honom. För exakt samma känsla hade jag när vi bestämde oss för att ta Dampen. Samma knasiga känsla hade jag när jag hämta Bozmoss, en så wierd obeskivlig känsla.

 

Redan från första gång vi var och titta på Peppar hade jag bestämt mig, men precis som jag och Markus hade tänkt igen så sa vi att det är bättre att kolla en gång för mycket än för lite. Där stod vi en andra gång och mitt hjärta skrek efter honom medans min mage tveksamt inte fatta vad jag tänker ge mig in på, att jag borde seriöst tänka igenom detta otroligt noga. Nästan till och med leta efter annan, men jag kunde inte. 

 

Han är verkligen allt för mig nu, jag kan säga det känner jag för det verkligen känns så i hela mig. Även om vi nu snart varit tillsammans sedan 8/9 - 13 så känns det som att vi känt varandra hela livet. Min lilla bebis!

 

4 månader av kärlek, snart 5! 

Bjuder på lite bilder ifrån nu ikväll, filmen kommer upp om en liten stund i ett eget inlägg!

Japp, fullspäckad dag men precis som jag lovade mig själv så fick Dampen sig en rejäl omgång av kärlek idag. Jajjemän, tog han i repgrimman en sväng och arbetsrepet. Longerade honom lite grann i trav, han var lite små halt på höger bak men det försvann när han travat samt skrittat fram och tillbaka en stund. Så antagligen bara lite stel helt enkelt för jag kunde inte hitta något omkring bena, inte under hovarna samt han var varken svullen eller något.

 

Efter longeringen gick jag in i boxen med honom, stod en stund och bara myste. Borstade om honom, masserade med massageborsten jag köpte innan jul på gekås. Han älskar det något så fruktansvärt, så han var mycket nöjd när jag var klar sedan med honom.

 

Åh, min skrutt häst. Älskade lilla häst! <3

 

Peppar har blivit riden på 3 gånger, första gånge var en kväll i hagen då Angela satt upp. Då tog vi bara grimma och grimskaft, gick runt lite i hagen och han reagerade inte ens. Nästa gång var det min lilla syster som red, då satte vi på barbackagjorden och träns, hade repgrimma över och så fick hon åka med medans jag gick runt med honom.

Även det gick utan problem och han brydde sig inte ett smack, snarare tyckte det var jätte intressant och var väldigt frammåt. Han är liksom jätte trygg i sig själv samt väldigt lugn häst, märkt att han har mycket tillit till mig eftersom det är när jag går iväg som han blir ganska osäker och lite mer ängslig.

 

Nu sista gången så var det Angela som fick hoppa upp igen, då med barbackagjorden och träns igen. Vi satte grimskaft igenom bettringarna och första stunden gick jag brevid med dem. Sedan kände både jag och Angela att han lyssnade faktiskt soppas bra att jag gav henne grimskaftet så hon fick prova rida runt lite omkring mig. Han blev lite små frågande när jag inte gick brevid och helt plötsligt att Angela då försökte "styra" honom. Därefter tog jag grimskaftet igen och lite busigt så börja jag springa så Angela fick prova trava honom för första gången.

Jag trodde ändå det skulle komma kanske liten reaktion, men nej... Skulle kunna tro han redan är inriden egentligen, haha. Lilla ponny skrutt!

 

Men han knatta på, lugn och pigg. Såg bara allmänt glad ut hela tiden, precis som att han ville detta.

 

Jag själv har suttit 3 gånger på han nu i boxen, jag är väl lite av en hare samt att jag känner mig lite lång på honom. Samtidigt så är det jag som ska lägga grunden är det tänkt så att eventuellt mina barn kanske senare vill rida samt kan rida lite mer, kanske komma någon vart med honom. Vad vet jag?
Jag själv är tänkt ska köra honom mest, för det är det jag egentligen är ute efter!

 

Jag hittade dock två remmar som jag tänkt använda och som jag tror kommer fungera att använda så jag nu kan spänna för Peppar. Tänkte jag skulle börja spänna för honom och promenera till en början, se hur det går.

 

Tänkte bjuda på lite bilder på Peppar när Angela rider honom, men den första bilden är en färsk bild ifrån idag då jag för 3 gången suttit upp på han i box, dock ser jag ut som en jätte kolos tack vare jackan samt att jag är lite lång. Men Peppar bryr sig inte, utan äter sitt hö rätt nöjt.

 

Hoj-ho alla!

Såg att faktiskt en hel del glor in på min blogg här trots min otroligt dåliga uppdatering, vilket får mig att bli glad faktiskt. Vilja blogga igen, så tack ni som håller ut!

 

Först och främst vill jag säga att de senaste har varit verkligen en nedförsbacke för mig, jag har haft en lite dep period kan man nästan säga vilket gjort att hästarna blivit lite åtsidosatt. Då är jag tacksam att jag faktiskt har Angela som ridit mellan åt på Dampen så han har fått komma ut, men på MÅNDAG är det slut på detta!

 

Jajjemän, helt och hållet för nu behöver han komma igång igen och det märks mycket tydligt. Dock trodde jag han skulle ha tappat mer än vad han faktiskt gjort, härligt att galoppen sitter i riktigt fint fortfarande. Jag blir bara så glad att få se att det inte varit så himla dåligt att han stått lite ett tag. Så nu sätter vi fart helt igen!

 

Dampen 18/1 - 14
Igår då så kom Angela, vi åkte pulka bakom Dampen. Eller ja, jag red och Angela åkte. Jag tog mig en liten tur faktiskt innan min mamma kom hit och hälsade på, var riktigt kul men jag är lite löjligt mesig av mig. Haha
Sedan tog Angela han på en utetur en sväng, han såg rätt nöjd ut efteråt!

Dampen 19/1 - 14
Idag kom Maria hit, så höll lektion med henne när hon red Dampen. De har också haft ett uppehåll nu, men de har inte helt glömt varandra. Maria växer verkligen i ridningen, vilket är kul att se den stora skillnaden som var från att hon första gången red Dampen till att se henne idag rida honom. Blir bara bättre och bättre, vilket är kul! Dampen tyckte det var riktigt intressant och kul idag, så han var ganska frammåt.

 

 

Film på dem idag!

 

Peppar, ja lilla Peppar. Vi har "ridit" en gång i veckan nu de tre senaste veckor, vilket har gått riktigt överdrivet bra. Tänkte skriva mer om det i ett annat inlägg, men inte just idag. Vi tar det lite pö om pö, beroende på väder och hur han känns. Det blir lite fram och tillbaka nu tills snön börjar försvinna tänkte jag, sedan blir det lite mer allvarlig inridning. Sedan i sommar ska han få slöa igen, får jag tag på remar till selen så ska jag även köra in han i vår. Det är det som har hindrat oss lite för jag saknar fästen till selen så man kan spänna för han i vagnen.

 

Vi hörs mer imorgon och då kommer de uppdatering om Dampen´s dag imorgon samt information om deras "nya" vän Rikka som varit här nu i tre veckor typ! :)