Jag ville väl ge upp efter ridningen sist (lite mer än en vecka sedan) på Dampen, för att i grushålan blir han så (ursäkta uttalet) "CP". Han blir typ en kombination av hett, nervös och "döv". Bryr sig knappt om tygeltag (skitsamma om jag har bett eller bettlöst), bryr sig inte om skänkeln (har testat med och utan sporrar för att förtydliga min skänkel), spö skulle bara göra det 10 gånger värre, har provat med att göra mig tyngre/lättare osv i min sits, sitta ner eller lättsitsa. Nej, han blir helt konstig i traven nere i grushålan.

 

Och det är BARA där nere han blir såhär konstig. Jag vill typ explodera av ilska när han bråkar så mycket som han gör just där nere. I övrigt gör han INTE detta, i paddock går han hur fint som helst, rider jag ut funkar det hur bra som helst. Men just nere i grushålan blir han typ helt jätte wierd och jag kan liksom inte förklara vad det är med honom där nere just...

 

Har provat longera och där är det samma sak (i träns, grimma, repgrimma), tömköra fungerar verkligen inte för där tar han över totalt (han är starkare än jag), köra kan du bara glömma för de är en ren mardröm att göra där nere (sist fick Markus inte ens stopp på han), jag har provat att leda runt honom bara i grimma/repgrimma och inte ens det fungerar...

 

Underlaget kan det heller inte vara, för han går i övrigt på varierat underlag UTAN problem (barfotahäst). Och de jag försöker göra i grushålan är bland annat träna volter, träna som i en paddock. Om inte det fungerar kör jag på backövningar (dvs rida upp och ner för backar) men inte ens det fungerar normalt där nere. Det går inte ens rida bara RIDA FÖRBI där nere utan att han blir sån. Men så fort vi passerat vidare är han sig själv igen!

 

Vad tror ni? Vad skulle ni kunna tro det kan vara?

Har aldrig haft problem tidigare där nere, bara varit Dampen hittils som blir sådan här och det har varit så sedan första gången vi någonsin red där nere. Jag själv klarar bara inte av det, blir så himla arg i mig själv för att det inte fungerar på något sätt så att skulle jag fortsätta rida där nere skulle jag verkligen kunna förlora våran tillit mer. Och jag som har ADHD, som oftast alltid bara är lugn kring hästar då dem är mitt lugn eller skapar lugn i mig märker att jag blir arg så mycket att jag i princip får ett utbrott när han bråkar så som han gör där nere.

 

Idag red jag där nere, bestämde mig för att idag skulle vi köra ett fint pass. De som hänt tidigare är dåtid, vi lever i nutiden...

 

Började med att rida ner och kände att han spände sig redan då, jag valde att istället slappna av och andas. Trots det kände jag hur denna spändhet växte, men för att visa mig orörd av hans spändhet och visa honom att jag blir inte påverkad så fortsatte jag att tänka på att slappna av. Vi kom ner och de kändes lite bättre, samtidigt som jag ändå kände hur "knäpp" han började bli. Skrittade runt i en timme, är han inte avslappnad i skritten fungerar ju inte traven/galoppen. Så när han slappnade till slut av och insåg att jag är avslappnad så satte vi igång med trav.

 

Jag började med raksträcka och DIREKT slog de igång på honom. Försöker jag svänga honom, så kvittar det i hur mycket jag tar och visar med skänklarna att vi ska till höger så drar typ hela hans kropp iväg åt motsatta hållet. Jag måste verkligen ÖVERDRIVA då för att kunna lägga en volt, måste nästan ta i tränset på höger sida för att han då ens ska följa med helt med resten av kroppen.

 

Jag tänkte "Jaha, då sakta vi ner och kör på skritt igen.." vilket jag gjorde. Skritta till en annan del av grushålan med lite mer små grusig plan, tänkte att när han lugnat ner sig här så provar vi köra lite trav i volt. När han slappnat av igen, så drog vi igång. Återigen var han likadan och jag försökte hela tiden tänka på att vara avslappnad själv, det tog mig 30min i första varvet att "bråka" med honom innan det ärligt talat bara släppte utan att jag fatta hur. Kanske var det för att han började bli trött?

 

Jag vet inte riktigt, men det bara släppte. Och då gick han på volten väldigt fint, det var några gånger då han helt plötsligt ville kasta iväg sin kropp igen ifrån volten (jag är sämst på att förklara haha) men då kunde jag rätta honom utan problem och då var det mitt fel för att jag tänkte för mycket på att det fungerade?!
Valde sedan att köra andra varvet också, tog mig 20min istället och sedan var det likadant. Så det kändes riktigt härligt måste jag säga.

 

Jag gav mig efter två varv, kände att nu hade vi väl "bråkat" tillräckligt och kände mig riktigt nöjd över vårt resultat. Men det gräver än lite i mig att han blir så konstigt och bara just där nere...

 

Efteråt så utan att tänka på det parkerade jag honom utanför stallet, vilket var en månad sedan sist jag ens kunde göra detta för att han var så nervös och stressad, inte sig själv för fem öre liksom. Han började slappna av mer när vi flyttade hit (för 2 veckor sedan) men nu idag var han HELT harmonisk igen efter ridturen. 
Jag kom på mig själv, tittade på honom och mötes av hans nöjda ögon som tittade glatt på mig. Gick fram med fleecetäcket och lade på det, klappade honom och ville för ett ögonblick börja gråta.