Jag ville väl ge upp efter ridningen sist (lite mer än en vecka sedan) på Dampen, för att i grushålan blir han så (ursäkta uttalet) "CP". Han blir typ en kombination av hett, nervös och "döv". Bryr sig knappt om tygeltag (skitsamma om jag har bett eller bettlöst), bryr sig inte om skänkeln (har testat med och utan sporrar för att förtydliga min skänkel), spö skulle bara göra det 10 gånger värre, har provat med att göra mig tyngre/lättare osv i min sits, sitta ner eller lättsitsa. Nej, han blir helt konstig i traven nere i grushålan.

 

Och det är BARA där nere han blir såhär konstig. Jag vill typ explodera av ilska när han bråkar så mycket som han gör just där nere. I övrigt gör han INTE detta, i paddock går han hur fint som helst, rider jag ut funkar det hur bra som helst. Men just nere i grushålan blir han typ helt jätte wierd och jag kan liksom inte förklara vad det är med honom där nere just...

 

Har provat longera och där är det samma sak (i träns, grimma, repgrimma), tömköra fungerar verkligen inte för där tar han över totalt (han är starkare än jag), köra kan du bara glömma för de är en ren mardröm att göra där nere (sist fick Markus inte ens stopp på han), jag har provat att leda runt honom bara i grimma/repgrimma och inte ens det fungerar...

 

Underlaget kan det heller inte vara, för han går i övrigt på varierat underlag UTAN problem (barfotahäst). Och de jag försöker göra i grushålan är bland annat träna volter, träna som i en paddock. Om inte det fungerar kör jag på backövningar (dvs rida upp och ner för backar) men inte ens det fungerar normalt där nere. Det går inte ens rida bara RIDA FÖRBI där nere utan att han blir sån. Men så fort vi passerat vidare är han sig själv igen!

 

Vad tror ni? Vad skulle ni kunna tro det kan vara?

Har aldrig haft problem tidigare där nere, bara varit Dampen hittils som blir sådan här och det har varit så sedan första gången vi någonsin red där nere. Jag själv klarar bara inte av det, blir så himla arg i mig själv för att det inte fungerar på något sätt så att skulle jag fortsätta rida där nere skulle jag verkligen kunna förlora våran tillit mer. Och jag som har ADHD, som oftast alltid bara är lugn kring hästar då dem är mitt lugn eller skapar lugn i mig märker att jag blir arg så mycket att jag i princip får ett utbrott när han bråkar så som han gör där nere.

 

Idag red jag där nere, bestämde mig för att idag skulle vi köra ett fint pass. De som hänt tidigare är dåtid, vi lever i nutiden...

 

Började med att rida ner och kände att han spände sig redan då, jag valde att istället slappna av och andas. Trots det kände jag hur denna spändhet växte, men för att visa mig orörd av hans spändhet och visa honom att jag blir inte påverkad så fortsatte jag att tänka på att slappna av. Vi kom ner och de kändes lite bättre, samtidigt som jag ändå kände hur "knäpp" han började bli. Skrittade runt i en timme, är han inte avslappnad i skritten fungerar ju inte traven/galoppen. Så när han slappnade till slut av och insåg att jag är avslappnad så satte vi igång med trav.

 

Jag började med raksträcka och DIREKT slog de igång på honom. Försöker jag svänga honom, så kvittar det i hur mycket jag tar och visar med skänklarna att vi ska till höger så drar typ hela hans kropp iväg åt motsatta hållet. Jag måste verkligen ÖVERDRIVA då för att kunna lägga en volt, måste nästan ta i tränset på höger sida för att han då ens ska följa med helt med resten av kroppen.

 

Jag tänkte "Jaha, då sakta vi ner och kör på skritt igen.." vilket jag gjorde. Skritta till en annan del av grushålan med lite mer små grusig plan, tänkte att när han lugnat ner sig här så provar vi köra lite trav i volt. När han slappnat av igen, så drog vi igång. Återigen var han likadan och jag försökte hela tiden tänka på att vara avslappnad själv, det tog mig 30min i första varvet att "bråka" med honom innan det ärligt talat bara släppte utan att jag fatta hur. Kanske var det för att han började bli trött?

 

Jag vet inte riktigt, men det bara släppte. Och då gick han på volten väldigt fint, det var några gånger då han helt plötsligt ville kasta iväg sin kropp igen ifrån volten (jag är sämst på att förklara haha) men då kunde jag rätta honom utan problem och då var det mitt fel för att jag tänkte för mycket på att det fungerade?!
Valde sedan att köra andra varvet också, tog mig 20min istället och sedan var det likadant. Så det kändes riktigt härligt måste jag säga.

 

Jag gav mig efter två varv, kände att nu hade vi väl "bråkat" tillräckligt och kände mig riktigt nöjd över vårt resultat. Men det gräver än lite i mig att han blir så konstigt och bara just där nere...

 

Efteråt så utan att tänka på det parkerade jag honom utanför stallet, vilket var en månad sedan sist jag ens kunde göra detta för att han var så nervös och stressad, inte sig själv för fem öre liksom. Han började slappna av mer när vi flyttade hit (för 2 veckor sedan) men nu idag var han HELT harmonisk igen efter ridturen. 
Jag kom på mig själv, tittade på honom och mötes av hans nöjda ögon som tittade glatt på mig. Gick fram med fleecetäcket och lade på det, klappade honom och ville för ett ögonblick börja gråta.

 

Helgen blev inte direkt som planerad, men Peppar gjorde storm steg denna helg. Det kommer jag leva på länge må jag säga!

 

Jag satt ju upp på honom i boxen, han är så grymt jävla cool lugn. Så jag bestämde mig för att kasta upp Angela i hagen och precis som jag förväntade mig så var han lika lugn, lite skeptisk och som ett litet frågetecken. Men förövrigt bara antog att det skulle vara så, haha. Lilla ponny!

 

Har även filmklipp på det, samt ett filmklipp när jag är i hans box. Lilla ponny, han är så otroligt underbar på alla möjliga vinklar!

 

Idag var jag ute en promenad med honom, gick runt grushålan för att han skulle få komma ut och upptäcka världen lite. Ville även se om han behöll lugnet ute ihop med mig, för tidigare har han varit lite nervig utan flocken. Men våran relation har verkligen byggts upp och jag insåg idag vilken tillit han givit mig. Lugn hela promenad, lite tittig men vaksam över vad för nästa "uppgift" han skulle få av mig.

 

Det var underbart att se, vilket ger en mer och mer glädje åt att fortsätta. Så idag var jag kanske lite vågsam?! jag vet inte, men jag släppte bara lös Peppar på gården. För ju mer jag litar på hästen, destu mer kommer den ge tillit till mig. Det är vad jag tror och har trott ända sedan jag och BozMoss började vår resa.

 

Peppar bevisade mig återigen (tredje hästen jag givit så mycket tillit till) att min "filosofi" var ganska så rätt. Först blev han överlycklig och sprang iväg i full race när han insåg att jag släppt honom. Han bockade av glädje och stannade upp mellan åt och nickade, samt kollade efter mig (iaf vad de såg ut som).

 

När han efter en si sådär 5min knäppat av sig så kom han i full galopp emot mig och sakta in, typ hälsade på mig genom att nosa snabbt mot mig och sedan ställde sig och tugga på en hötuss brevid mig. Jag log så innerst inne, han ville nog visa tacksamheten över att han fick själv undersöka och leka lite. Gubbarna i hagen stirrade med snea blickar och undrande på Peppar när han knäppa loss. Sedan hörde man stora suck från båda två som körde återigen ner huvudena i höet.

 

De "gamla" gillar inte riktigt när han ska busa och försöker då istället säga till honom att det inte är okej. Så tror Peppar tyckte det var mycket härligt att få leka av sig en liten stund för en gång skull utan "gamlingarna". Haha

 

I helgen åker nog selen på igen, men denna gången för tömköras första gången som jag redan tänkte gjort i helgen. Känner mig riktigt motiverad till att göra det nu när jag även fick se hur fin tillit vi skapat mellan varandra, känns det mer lugnt och bekvämt att ge sig ut och försöka sig på att tömköra honom. Men vi får ju se hur det blir, tanke på om snö också dyker upp. Inte för att de stått något än om det, men man vet ju aldrig!

 

Tack för denna dag, säs vidare! ;)

 

 

Hästarnas helg!

 

 

 

Så planerar jag hästarnas helg nu, självklart kommer jag uppdatera er omkring det och tänkt även om vädret tillåter och inte ösregnar att filma små snuttar för att lägga upp.
Dampen har stått ganska mycket sedan vi flyttade upp dem hit till Roalsås, lite för att jag kan inte rida ut förens kvällen och då är det kolsvart ute. Har ingen vidare lust att rida ut i mörker och kanske rida in i en älg eller något, så han kommer väl få lite mer vintervila trots att min tanke var att han inte skulle få det.

Försöker istället träna han de dagar jag får chans till det istället!

 

Peppar pysslar jag lite med i boxen mycket nu, tränar mycket på att lyfta hans hovar och beröring. Han har blivit väldigt bekväm i sig själv och litar på mig grymt mycket. 

 

Nu en sväng ut i stallet! ;)

Vilken underbar ponny han blivit sedan han flyttades, känns helt fantastiskt att se den förändringen. Helt underbart att kunna ställa sig i boxen och känna hur han skänker all tillit till mig, att han uppskattar min närvaro och att han mer än gärna vill ha mig omkring sig. Det går inte förklara med ord hur underbar denna ponny blivit på bara två veckor...

 

Kommer aldrig göra mig av med denna fina själ, är helt såld av honom. Han har givit mig fruktansvärt mycket på bara två veckor och stormat mitt hjärta från första stund. Det var han, den där skygga och rädda individen som numera trycker sig mot en för att han vill bli klappad.

 

Älskade ponny, jag blir helt galen och glad. Man vill bara hitta på mer och mer saker med honom!

 

I helgen ska han tömköras för första gången, ska ner i grushålan med honom. Kommer filma lite för att visa er hur det går tänkte jag. Har aldrig tömkört honom, så detta kan bli lite spännande! 

 

Nej, so long for nu! ;)

Här kommer en uppdatering ang. Peppar. Han har haft lite växtverk det senaste veckor så han har fått vara, har bara borstat han det vill säga. Men nu i tre dagar hade han inte visat något, så igår när vi myste prova jag faktiskt hänga på honom. Han gav ingen reaktion överhuvudtaget vilket var roligt att se ändå, han känner sig verkligen trygg i min omgivning och han litar fullt ut på vad jag gör. Visst, han blir små skeptisk, men då slänger han bara en blick åt mig som om han vill se att allt är okej.

 

I helgen ska jag tömköra han för första gången är det tänkt, ska bli spännande att se hur det kommer gå. Ska ner i grushålan tänkte jag dessutom och Linda tänkte följa med tillsammans med Brum. Tänkte jag skulle kolla om Angela vill rida kanske, så får alla hästarna komma ut ihop.

 

Nu bjuder jag på några bilder Linda tog med sin mobil igår!

 

Då ska jag nu börja uppdatera lite mer tänkte jag, nu har ändå lugnet lagt sig efter flytten och man börjar komma tillbaka på fötter känner jag igen.

 

Red ut Dampen idag, red ner till grushålan först med mitt "nya" bettlösa träns. Tänkte mig träna lite på den plana marken, men han vart mycket spänd och små nervig. Vart samtidigt typ "döv" på vänster, så försökte trava på volt i vänster, men de sluta med att han typ försökte dra iväg mot höger hela tiden. 

 

Började sakta bli rätt förbannad, men så gav jag helt enkelt upp och red ut istället. Han vart rätt pigg dessutom, så valde idag att sluta med action fodret och låta honom bli "seg" först innan jag känner att man kan trycka i han det igen. Det är ju det som är lite nackdel, att man ingen paddock har. Grushålan och en paddock är inte riktigt samma sak, men jag klagar inte då grushålan är suverän!

 

Vi har ju tänkt att till sommaren fixa paddock, så får allt vänta och stå ut. Imorgon "slipper" jag iaf rida, haha. Angela ska ta sig an Dampen en sväng imorgon, sedan fundera jag på om jag inte skulle longera han på fredag. Tror han behöver komma med fötterna till jorden helt, för hundra är han inte än.

 

Även om han är rätt hemma och lugn så, så är det ändå lite smått nervigt. Får låta de gå med tiden, men vill verkligen inte ge upp träningen nu bara för detta. Känns synd att starta om igen!

 

Jag gav honom en rejäl massage idag, gissa om han njöt? Knacka till rätt ordentligt i honom ett par gånger och han blev mycket avslappnad efter det. Sedan kom barfotaverkaren och fixa hans hovar, hon va mycket nöjd över hur fina Dampen´s börjar bli. Kändes så oerhört kul att få så mycket beröm nu när vi ändå kämpat så länge, jääääätte nöjd!

 

Peppar sedan gick också bra med, hans hovar var dock fortfarande sådär. Men hon gav mig mycket beröm för att han blivit lättare att verka, innan vart han ju osäker och mycket otålig. Idag visade han inget, bara sista hoven som han började tycka att det började ta för lång tid.

 

Ställde mig senare på kvällen och pyssla en sväng med Peppar, samtidigt stod Linda för att greja med Brum. Han har blivit så oerhört lugn nu efter att kommit hit, tror han verkligen trivs med de lugn som är på Roalsås. Dock gillar varken han eller Dampen den retsamme Peppar numera. Haha, Peppar vill ju bara leka, men de tycker inte "gamlingarna" om.

 

Efter en stund så slängde jag upp Katey när Markus kom ut i stallet, haha. Fick mig ett ryk och Peppar stod lika avslappnat och lugnt när Katey satt på hans rygg. Underbart att se hur mycket han redan börjat lita på mig, vad är det liksom, 3 månader jag haft honom?

 

Underbara lilla ponny, Angela ska hjälpa mig till en början med inridningen nu i vår hade vi tänkt. Vill ju köra in honom nu, men känns förtillfället inte något vidare då han har sån växtvärk. Känns då bättre att bara pyssla istälelt och kanske ut på promenad istället. Tänkte dra mig ner i grushålan nu i helgen ihop med Peppar, se om kanske Linda och Brum följer på och så kanske Angela kan rida Dampen? 

 

Haha, Linda har ju ej sätt grushålan än. Jag älskar grushålan, speciellt alla backar man kan träna på i olika längder och lutningar. Bra träning för hästarna!