Jag börjar denna dag med en bild och sedan säger jag för mig själv, "wow"...

Jag blev så mäktigt imponerad verkligen idag när min och Lillan´s tillit sattes på prov rejält faktiskt. De har gått ett par dagar som bara mesta dels bestått av stretching och mys på stallgången. Märkte sist jag hade ett litet "uppehåll" ett par dagar så gjorde de stor inverkan på Lillan.
Hon är nog den sorten som kan behöva lite paus mellan åt nu till en början har jag kommit fram till!

Så idag bestämde jag att vi skulle ut och gå, barnen, jag och Lillan. Hade dessutom sett en väg som jag var nyfiken att utforska, så bestämt knattade vi alla glatt iväg.

 

Vår första nya moment var att gå förbi en bom, den lilla "stigen" brevid var 1-1,5m bred kanske. Var en större sten på ena sidan och så då bomens stolpe på andra, där skulle vi gå mellan liksom.
Lillan stressade igenom nervöst, så jag vände och vi provade igen.

 

Tog två gånger så slappnade hon av och gick mellan utan bekymmer alls. Blev så imponerad över hur fort hon börjat släppa saker som är nytt och skrämmande enligt henne.

 

1km in på vägen så kom vi till en sjö, tanken var ju att fortsätta på vägen men när jag såg ett perfekt ställe att gå ner till sjökanten så fick jag för mig att här ska vi prova gå i. Och när man väl ger sig in i fighten så ska man inte ge sig, för då blir det tuffare nästa gång ska jag säga.

Vi stod i 1 timme där, vi gick fram och Lillan backade när hon kom till vattenkanten. Det var så otroligt läskigt enligt henne, jag pratade med henne och berömde varenda gång hon kom närmare. 

 

Hon började sätta ner fram fötterna i vattnet och plaskade med mulen i vattnet några gånger. Men så tvekade hon igen ett par gånger och börja backa.
Jag titta på mina barn som såg ut att ge upp hoppet för att Lillan skulle gå i, min yngsta på 5år hon sa "Lillan sluta vara en badkruka!".

Samtidigt som jag tänkte att jag nog kanske borde ge mig för barnen skull och att de var dumt ge sig in i denna "fight" när jag har barnen med mig så kände jag samtidigt att nej hon är så himla nära nu.

 

Så jag gav det fem minuter till och PLASK! så for hon i som en kanonkula rakt ner i vattnet. Först så stod hon där i halv chock och skakade, visste inte vart hon skulle ta vägen och försökte få fotfäste. När hon simmat in till kanten där jag stod så fick hon fäste och stannade till. Hon såg så paff ut!
Barnen dom skrattade, Lillans pladask hopp var mycket roligt tyckte dem.

 

Lillan stod och hämtade sig efter detta glamourösa hopp och tittade sig omkring på vattnet, sedan titta hon på mig och jag bara överröste henne med kärlek genom att klappa och berömma.

Kände mig så stolt över henne faktiskt!

Tog henne kanske 5 minuter att samla sig igen och då började hon leka med mulen i vattnet och benen plaskade runt som om hon försökte gräva. Var så kul att se att hon trivdes i vattnet fast att hon först trodde de skulle finnas pirajor.

 

Vi var i vattnet i 15min, därefter gick vi upp och tillbaka till stallet. Blev 4km totalt, hade velat gått mer men lilla tjejen hade inte klarat av det.

Lillan fick naffa åt sig lite gräs på vägen hem mellan åt just för att jag var så himlans stolt över henne, när vi kom till bommen igen så gick hon förbi den lugnt dessutom!

Nästa gång vi ska dit så blir det badkläder och utan barn, för då ska vi testa simma tänkte jag faktiskt!