Vi hade ju utsläpp idag, så släppte ut alla utom Damp och Musse. Frida kom för att rida, samt att jag skulle rida. Borsta igenom Dampen, på med sadel och en av de "nya" ländtäckena. Köpte två fleece ländtäcken till Dampen för 50kr begagnat och är skit nöjd. Så på med det och begav oss ut i paddocken. Han gick otroligt fint idag, var lite tjock först i benen, men det var inte direkt konstigt heller eftersom de kom in vid två igår pga stormen och stått inne sedan dess. 

Därav skrittade jag honom först väldigt längre, så efter en stund var han normal igen. Då körde vi igång lite trav och sedan när han kändes bra så tog vi galoppen lite i båda varven. Gisses, han har verkligen fäst galoppfattningarna nu. Underbart och det var nästan så att han gjort ett galoppbytte, inte alls långt ifrån.

 

Nej, han gick på riktigt fin. Hans galopp har blivit så härlig, han har liksom verkligen växt och blivit starkare i den. Men han orkar inte länge, sätt och vis kan jag förstå honom eftersom han nu byggt upp sig bara för att ens kunna fatta den ordentligt. Så nu ska väl konditionen tränas på istället lite mer?!

 

Ut och galoppera lite? Haha

 

Köpte ett begagnat Jacson täcke till honom nu, med halv hals för 200kr. Jag brukar köra på stl 145 på Dampen, men detta var i stl 155 och satt perfekt förutom att de var lite längre bak då. Men jag tänker banne mig hålla mig till 155, dock var det som Markus sa att han har ju byggt upp mer muskler nu och då förändras ju kroppsformen. Så kan vara det som också gör att man får gå upp en stl!

 

Tänker dock aldrig köpa Thermo Master igen till Dampen, för nu gick de sista sönder. Dem fungerar verkligen inte på Dampen. När vi hämtade Dampen var det vår, och då hade han ett jätte bra vinterregntäcke som dock Robban (en ponny hingst vi hade) bet sönder. Därefter blev det varmt så vi satsade först på ett nytt regn/vintertäcke mot hösten och då köpte vi ett på hööks. Ett TM!

 

Han rullade sönder detta.... Så vi åkte in och då sa dem att de var något med modellen att de parti hade blivit fel eller vad det var så vi fick ut ett nytt ifrån ett nyare parti. Det höll hela våren, så blev det höst igen. Där tänkte vi att vi köper ett till för att vara lite smarta så att vi har två. Men bara någon dag senare så gick de första sönder på samma sätt som de förra. Så vi åkte in köpte ett nytt igen, så vi hade två ett grönt (de vi först köpte som extra) och sedan ett blått (de nya extra). 

 

Ja... Våren kom och VIPS så hade han återigen rullat sönder ett täcke igen och de var det gröna. Kul, tänkte jag. Men samtidigt kändes det inte värt att köpa ett nytt förens till vintern. Så vi hade de blåa kvar, tills nu för någon vecka sedan då det också sprack på EXAKT samma jävla ställe som de andra.

 

Så Thermo Master fungerar INTE ihop med Dampen. Glömde även berätta att vi dessutom köpte ett vintertäcke med TM, ett blått tjockt vintertäcke som vi köpte en tillhörande hals till... Den rullade han också sönder...

 

2år = 5 olika Thermo Master täcken... Hur lyckas han?

 

Det bästa av allt, det är att samtidigt som jag köpte de första regntäcket så hade jag bara någon dag tidigare varit i ullared där vi köpte ett vintertäcke till honom för 300kr. Vet ni vad... Det är fortfarande INTE sönder...

 

Thermo Master Rain - 599kr

Thermo Master Rain - 0kr (garantin)

Thermo Master Rain - 599kr

Thermo Master Rain - 599kr

Thermo Master Winter - 699kr
Thermo Master Halstäcke till vinter - 299kr

Totalt : 2795kr på två år och det är hööks täcken, TM! Medans de på Ullared som jag tidigare skrev kosta 299kr, med hel hals på och lever banne mig än. Känns inte direkt värt att lägga dyrare pengar längre på täcken till Dampen eftersom de vi köpt aldrig hållt. Detta Jacson täcke vi köpt nu verkar mycket mer hållbart om jag ska vara ärlig, men vi får väl se dock känns det mer okej om de går sönder eftersom det "bara" handlar då om 200kr och INTE om 599kr!

 

Bjuder på bilder ifrån hagen idag på Dampen och hans "nya" jacson täcke. Är han inte snygg? 

Skönt att jag lyssnade på Peppar när han sa till då jag gick aldelles för fort framåt. Det har nog gått nästan 3 veckor som jag bara mesta dels låtit han vara, tagit in han och ställt på gången någon en stackad gång. Men mycket för att han visade så tydligt för mig att jag gick aldelles för fort framåt.

 

Idag hade jag ett leende på läpparna när jag bestämde mig för att vi ska prova igen och gissa om han var mer än redo?

 

Jag hade häst som skritta runt mig utan problem i arbetsrepet, eller tja höger är lite smått osäker än men han gick runt flera varv innan han stanna några gånger vilket gjorde mig så nöjd. Sedan tänkte jag att jag skulle prova busa med honom, men han visade självmant hur glad, pigg och framåt han var genom att trava runt mig (han var hela tiden vaksam över vart jag befann mig). Han till och med bockade till någon gång och galoppera lite, tror dock det kunde vara lite för att jag hade schabrak med en täckesgjord som jag spände åt lite mer än vad täckena brukar sitta för att få honom att känna att det sitter lite.

 

Men annars vart det inte mycket mer, det lös bus i hela hans ögon och lycka. Gisses vad överlycklig han var som fick leka med mig, han visade ett helt nytt kroppspråk gentemot mig. Jag kände mig liksom trygg omkring honom för han höll lugnt.

 

Nu ska Markus jobba imorgon och Torsdag, så tänkte ta mig an på fredag igen att pilla med honom. Ta med tränset och hans sele som jag ska smörja upp idag. Så ska jag försöka longera honom igen, lilla duktiga killen. 

Idag kände jag bara starkare för honom, tveksamheten jag hade lite är helt borta. Jag har gjort rätt val, jag har valt rätt lilla kille. Nu måste jag bara våga möta honom, våga öppna oss!

 

Sedan tog jag idag en SUPER bra framtida jämnförelse bild enligt mig själv, skulle bara vart lite mer åt sidan så man såg lite mer rakt ifrån sidan i vinkeln. Men tycker den blev super duper bra, så ska ta fram den om ett tag igen och försöka snappa åt mig då en liknande bild för att försöka visa den skillnad vi kommer göra samt hur han växer.

Idag mätte vi honom, han är 121cm. Hans mamma tror jag de var som är 124 och hans pappa 128 om jag inte minns helt hullerombuller. Så han lär sluta mellan dem om han inte tänkt bli gigantisk, ska bli spännande i vilket fall som. Vår stora lilla ponny!

 

Jag ska sluta lova grejjer jag inte håller märker jag för jag har fortfarande inte fixat en vlogg. Men vet ni, jag tror jag istället skiter i det och överaskar er istället när jag väl gjort en! :P

Det jag var så stolt över med Dampen på klippet var att han tog höger galopp direkt från trav för första gången. Helt underbart att se hur mycket han förändras och växer i sig själv.
Så nu ska vi (jag och barnen) bege oss en sväng till våra två fyrbenta, Peppar ska jag göra en hel del med nästa vecka när Markus är ledig. Så då får ni se och läsa mer om honom för nu börjar han kännas mer redo och börja med!

 

Skulle lägga upp de nya vlogg-klippet, men smart där när jag inte ens kan hitta de längre. Knas mig, så ikväll ska jag fixa ett som SKA komma upp, de lovar jag er. Ska visa er hur Dampen´s och Peppars´s boxar ser ut, samt att de KANSKE blir ett hemligt klipp. Men de får ni ha utkik efter till ikväll! :D

Nu har de tagit ännu ett steg längre i deras liv ihop, kul att följa!

http://www.brumalhanover.n.nu/

Kan knappt tänka klart förtillfället, men det gick bra idag. Red i sommarhagen, dock blåste de så idag så Dampen gjorde fina stuts i galoppen när vinden kom i röven på honom. Haha, han hatar verkligen när det blåser.

 

Filmade lite idag, som sagt ni kommer nog tycka det ser helt skumt ut i galoppen visa gånger, men tro mig det är för vinden. Måste dock säga att stolt är jag, undra om ni kan lista ut varför när ni tittat på filmen? ;)

 

 

Tro mig, jag försökt ladda upp detta vloggen flera gånger, men nu ger jag upp. Därför har jag idag gjort en ny som jag tänkt ladda upp och se om det går. Borde gå för att denna film har jag laddat upp idag och det gick.

Filmade Brum och Linda idag också när hon skritta honom, gisses hästen sken upp som bara den vill jag lova. Riktigt kul att se hur mycket han uppskattar de lilla hon gör, eller ja de ser litet ut för er, men de är stort för dem! 

 

Så det ska jag också ladda upp tänkte jag aldelles strax. Dampen ska få ett lugnare pass imorgon, min lilla syster ville rida så blir nog det för honom.

 

Åh, gissa om jag är helt jävla överlycklig igen? Red honom, förutom att sadeln åker fram vart eftersom så gick det fruktansvärt bra idag, han tog vänster galopp direkt från trav idag igen. Hel nöjd!

Sedan jobbade vi på i en liten volt i trav, känner mig som en unge på julafton för gisses vilken stor skillnad de blivit. Jag satt ner i traven också!

 

Verkningen gick bra på båda hästarna, tänkte skriva mer om det imorgon eftersom jag är sjukt trött!

Godnatt! ;)

Jag måste säga att härom dagen satt jag med en klump i magen, förr hade jag nog inte sätt det så men nu mera har man öppnat sig så mycket i sig själv att man ser allt som är fel. Vilket kan vara lite jobbigt mellan åt!

Jag gillar att studera andra ryttare, gillar att studera när andra hästar rids för jag har lärt mig det mesta i mitt liv genom praktiskt och inte läsa mig till.

 

Men då kommer man ibland till en punkt där man ser och kan läsa av hästens kroppspråk när den skriker efter hjälp. När den visar klart och tydligt att den inte gillar det man gör, när livslysten bara försvinner. De mörka ögon som kan framkomma, nej. Jag avskyr att se det, i sådanna tillfällen blir jag nästan förskräckt över hur visa kan tänka. Hur visa resonerar kring att det är något helt annat, jag blir ärligt talat ILLAMÅENDE.

 

Snälla, öppna ögonen vart fall lite mer. Titta lite nogrannare och säg mig om hästen verkligen ser lycklig ut för stunden?

 

Självklart så vill väl ingen sin häst ont, menar verkligen inte på att någon är dålig hästägare. Men att börja öppna sig och börja se individen hästen egentligen är, det är något jag hoppas att alla ska börja göra. För hästens skull.

 

Sedan något många har svårt för att ta skillnad på som jag har märkt är när hästen är het och när hästen försöker FLY. För många jag träffat ser inte alltid att hästen är ett flyktdjur, att den flyr ifrån det som är obehagligt.

Det finns de som tror då att "nej den är het bara", fast om man tittar lite nogrannare så ser man tydligt vad som är en het häst och vad som är en häst som vill fly. 

Den flyr inte på det sätt som du kanske föreställer dig i huvudet just nu, utan den väljer kanske då exempelvis att ta galopp. För de är ju den snabbaste gångarten att fly på!

Tänk efter själv!? Inte är du lugn, bekväm och går om det skulle brinna på dina kläder. Nej, du springer, kanske skriker och lägger dig ner rullar kanske för att du vill försöka få bort smärtan!
Kanske ett lustigt sätt att jämnföra med, men det är liknande hästen gör. Den kanske svankar hela ryggen, höjer upp huvudet, kanske bockar till grinigt, den kanske gapar med munnen...

 

Så nästa gång du bedömmer hurdan din häst är, ta och studera den innan. Tänk på hur den går, hur den jobbar, hur den ser ut att vara uttrycksmässigt, hur den sätter ner hovarna. Ja, listan kan bli lång men ibland kan det vara värt att bara studera den!

 

För att kunna finna den unika relationen mellan ryttare och häst så måste man börja lyssna på hästen, för det är först då allt blir som mest magiskt!

 

Samma att diskutera med andra om kanske exempelvis hur din häst beter sig är också väldigt bra. Men tänk på att du ska kunna respektera och acceptera hur andra tycker och tänker. Även kanske lyssna på andra när de ser ett "varningstecken" du själv kanske inte ser, bli inte arg för att någon påpekar det utan snarare bli glad att någon vill hjälpa dig.

Stolthet tar ganska ofta över där, men man måste börja våga ta hjälp!

 

Jag är deffinitivt inte den duktigaste eller bäst inom häst, därför tar jag alltid hjälp. Jag kollar gärna då på youtube, frågar andra jag känner, speciellt andra jag ser upp till och som jag känner att jag hade velat va lite mer som dem. Jag brukar filma Dampen och mig i mellan åt, för då kan jag själv titta om och om igen, studera vad som gick fel och därefter försöka gå vidare. Visst, kan man skaffa en tränare men för mig handlar det just nu om pengar jag behöver lägga på hästarna.

 

Så i fortsättningen, studera din häst, kolla inte bara utan studera den. Börja tänk efter och använd den fråga jag alltid på pekar "VARFÖR"! 

Idag kommer barfotahovar upp här ikväll, funderar på om min mobilkamera inte vill FKA sig att filma samt ta kort, så får ni se. Jag har inte direkt underhållsvärkat så värst på Peppar som var tänkt, men det har lite med att göra att han inte litat på mig vilket gjort att när vi försökt har det börjat bli negativt. Vilket jag inte vill framkalla, så nu när han börjat lita mer på mig så ska vi ta tag lite mer i det.

 

Men idag kommer då barfotavärkaren, så då får han sig en omgång! ;)

Tog mig en stund ihop med min Peppis, ställde upp i stallgången och borsta en stund. Trots allt ljud och mycket barn omkring så var han rätt lugn. Han har liksom börjat finna sig mer och mer, samt att han mer och mer börjat ty sig till mig. Han gillar inte riktigt när jag lämnar honom, men så länge jag är runt honom och pillar är han lugn.

 

Kratsade hovarna och alla andra gånger har han "bråkat" med höger bakben, dvs han har nästan kickat efter en lite irriterat typ. Jag har börjat ana att det nog hänt något, men idag visade han INGENTING. Han var helt avslappnad när jag kratsa, jag berömde och berömde. Jag prata med honom, klia honom. Satte ner hoven och sedan vart jag jävligt lycklig och nöjd över honom!

 

Han växer det märks dessutom, när vi hämta honom hade ju baken växte lite före framdelen i höjden. Såg lite roligt ut, men nu har faktiskt hans framdel kommit ikapp så nu ser han lite mer normal ut!

 

Hur mycket jag än vill bara köra in honom, så har jag märkt att nu när vi tagit det på en annan nivå (den nivån jag och Dampen starta om vid) så har han mer och mer börjat öppna den där sidan jag letar efter. Jag ser de små, små tecken som kommer leda till allt stort jag tror vi kommer göra.
Dock måste jag ärligt erkänna att de senaste veckan har jag haft fruktansvärda tvivel kring Peppar, men efter idag kändes det mer bekräftat att jag inte ska ge upp honom.

 

Jag fick tankar som, "vad har jag givit mig in på?". Ni vet, nu har man kommit så nära inpå Dampen och man känner sig så grymt stabil och bekväm i vad vi har. Så när man nu startat om på nytt med en helt annan individ känns det fruktansvärt främmande igen och återigen känner jag denna rädsla.

Visst, han har en otroligt vacker själ. Så himla lugn och rätt säker i sig själv, så det är verkligen inga problem på honom. Det är bara jag själv som måste sluta vara rädd för nya saker, jag måste bara börja sluta ge upp så lätt!

 

Funderat på att testa ställa ut honom i vår, men jag vet inte. Får väl se vart vi är då, för jag tänker som sagt inte skynda på för mycket, för då kommer vi återigen stå vid en punkt där jag vill ge upp allt. Det går inte stressa en vänskap, det tar tid att bygga upp och jag måste börja sansa mig med det.

Precis som Dampen lärt mig, så jag borde ha lärt mig det nu!

 

Fina lilla Peppar, en ponny som är unik för sig själv. Älskade vän <3

Att sitta här och ännu spela upp det där filmklippet i huvudet när Dampen för första gången fattade galopp är obeskrivligt, jag får till och med tårar. Ännu ett steg i vårt stora gigantiska puzzel, ni anar inte hur mycket detta betyder för mig att bevittna.

All det arbete vi till en början lade ner, all den longering, löshoppning, tömkörning, "om"körning... Allt det, och mycket, otroligt mycket kärlek har nu givit ännu ett starkt resultat på rätt riktning. Andra ser nog inte den där otroligt lilla skillnaden som är FRUKTANSVÄRT stor för oss, jag menar varje dag som går tror jag att Dampen ska vara som han var igår. Det vill säga, jag vet hur han fungerar till 95%. De andra 5% är de som kommer för varje dag, de man inte har en aning om. Ingen lär känna sin häst till 100%, för det finns så mycket du aldrig visste om din häst.

 

De var ett så otroligt ögonblick och lyckan jag kände, den är så obeskrivlig. Jag känner den än, så jävla fin vänster galoppfattning!

 

Höger var lite bättre än vanligt, men fortfarande "rusade" han in i den. Men det är inte konstigt att den går lite sämre när han har svårt för höger. Han gick faktiskt fruktansvärt fint dessutom idag, trots att jag blev lite små nervig och pirrig tack vare lite publik. Jag gillar inte riktig att ha andra ögon på mig när jag rider, det är lite störande moment faktiskt. Samtidigt så tycker jag det är kul att visa upp sig när det går bra för en!

 

Dessutom kan det vara bra ibland att någon tittar på en och kan hjälpa en om man behöver stöd med något!

 

Den här hästen... Jag hade kunnat skriva långa noveller över hur fantastiskt det är att bara få ägna en enda dag till med honom. Han är verkligen mitt allt, ett allt jag vet redan nu att jag kommer ha svårt att gå vidare efter!

Men jag är så JÄVLA tacksam att jag får låna en av guds änglar, är tacksam för varje dag som han fortfarande stannar vid min sida och jag hoppas att han gör det i flera år till för han har inte lärt mig färdigt än! 

 

Jag har nu i två dagar försökt ladda upp och omredigera mitt j*vla filmklipp, men youtube påstår HELA tiden att jag redan har laddat upp detta klipp tydligen så jag får inte ladda upp den.... Inte för jag förstår hur det kan vara möjligt?!

 

Men, ja... Tydligen är det så, har filmat en liten ny snutt idag och ska se imorgon om jag kan ladda upp den.

 

Gårdagens pass vart helt magiskt måste jag säga, Dampen var otroligt nöjd över att han fick springa löst. När vi värmt upp och jag bad honom fatta galopp då tog han ett glädje skutt, vilket är rätt sällan han gör. Åh, hela jag ville spricka av glädje. Han visade flera gånger de där busiga bockande han kan göra med huvudet, då lysser det bara bus i honom. Kände mig så fruktansvärt lycklig när man ser den total förändring!

 

Sedan när jag bad honom jobba i traven, JISSES säger jag bara, vilken häst. Helt plötsligt, trots att han var helt lös, så gick han på jätte fint, gick ut i hörna, STÄLLDE sig till och med. Åh, jag bara stod där och nästan gapa så förvånad jag blev. Såg nästan ut som en osynlig ryttare trava runt på honom, så magiskt underbart.

 

Det är obeskrivligt hur fint han gick igår, men idag vart han inte alls på samma humör. Dock kan de bero på att det var så tråkigt små regnigt väder och Dampen ärligt talat hatar det. Jo, man ser det klart och tydligt på hela hans kroppsspråk, hade han fått välja hade han ställt sig under tak direkt!

 

Hoppas det är roligare väder imorgon, vet inte riktigt vad jag tänkt göra med honom för hoppa ska han få göra på lördag. Vill då INTE göra det imorgon för då blir han inte lika glad på lördag, hade velat köra en sväng. Men samtidigt är det älgjakt, vilket också får mig att backa lite just nu. Så blir nog kanske lite barbacka träning hur tjatigt det än varit nu. Haha, men Dampen får stå ut tills på lördag då han får hoppa lite! :)

 

Ska se om jag kan fixa de andra klippet och försökta ta reda på vad som gör att mitt j*vla klipp inte kan laddas upp!

 

Här har vi ett ekipage jag också följt ett bra tag nu och kan bara säga att dessa två flätar ihop sig bara mer, Lilja har verkligen lärt sig enormt mycket på den korta tid de ändå tränat. Hon var ju inte riden innan Carro tog henne, så Carro har ju ridit in henne helt själv.

 

Det är mycket lärorikt att studera henne tycker jag, därav gillar jag att vara med och följa träningarna hon gör med Lilja. Samt att Lilja kommer bli nog bli en sådan där snygg kraftig dressyrhäst, finns en jag följde (följer henne än, men hon har inte nordsvensken kvar) och det är Amanda Özek som red och ägde Bruno. Jag tycker det är mycket vackert med stora tunga hästar i dressyr, men då ska man också kunna rida dem rätt!

 

Det jag dessutom gillar med Carro är att hon är också ganska så varierad i sin ridning. Hon försöker med olika alternativ för att testa sig fram i vad som fungerar för dem. Samt att hon ger inte upp, utan kämpar!

Lilja är redan riktigt fin, men kommer bli fruktansvärt vacker med mer träning och lite fler muskler. ;)

Och det hade vart kul om Carro försökte ge sig på den där övnings dressyr tävlingen den 2 Nov eller vad det var, för det hade vart jätte kul att få se. Men hon behöver öva galoppfattningar, lilja väljer dessutom höger över vänster. Nej, ska bli kul att se om hon gör det! 

 

Här är Bruno och Amanda. Så jävla fin han är, jag bara ryser när jag ser dem ihop!

Jag tycker det är så jävla mäktigt!

 

 

Idag tog vi steget igen, idag efter ett litet uppehåll mellan oss så tog jag in honom och ryktade en stund. Det var en helt ny nivå mellan oss trots att barna var med i stallet. Han vart mycket, mycket lugnare och mer sansad. Han steppade pytte lite när jag skulle kratsa bakhovarna, men han verkar vara lite otrygg med att någon överhuvudtaget ska greja med hans bakhovar.

 

Ställde mig därför och klia massor så han slappna av, sedan kratsade lugnt och sansat samtidigt som jag prata lugnt med honom, berömde honom. Då slappna han mer av, duktiga lilla killen.

Därefter så gick vi lite bara utanför stallet, "övade" lite på att gå på hans högra sida vilket han inte direkt är bekväm med fast han har börjat bli mycket mer bekväm med det. Skönt att se!

 

Sedan fick han gå ut i hagen, passade då på att låna lilla fotbollen vi har i stallet och tog med den in i hagen. Sparkade den mot Peppar som först reagera ganska nyfiket, men var inte direkt rädd. Därefter så brydde han sig inte mer när jag sparka den mot honom, han ställde sig och åt. Snacka om att han funnit mycket mer lugn nu, var nog bara bra att låta honom få komma till rätta istället för att fortsätta piska på med nya saker.

 

Kommer filmklipp på Peppar också aldelles strax ifrån idag också! ;)

Jätte nöjd över Dampen idag, gisses. En galoppfattning i båda varven som satt klockrent, oerhört glad måste jag säg. Allt flöt på idag, kände mig super nöjd och hade satt upp kameran för filmning och allt. Dock till en besvikelse när jag nu i efter hand titta för jag hade helt glömt av att byta inställningar. Jätte kul...

 

Nej, fick "rädda" det med svart-vit samt lite bättre kontraster helt enkelt. Ska fixa en bättre film nästa gång, men det får duga till idag. Så klippt in den i vloggen jag gjorde idag, ni får tyvärr ursäkta min osäkerhet. Men det är liksom andra gången jag vloggar nu, ska fortsätta för jag tycker allt det är lite kul.

 

Kommer lägga upp vloggen här så snart som jag fått upp den på YouTube, men tills vidare så får ni vänta. Mohahah!

Åh, måste börja detta inlägg med att säga till och börja med att jag gick hem från stallet och fick denna idée om att skrvia av mig här idag om just detta. Dock är det alltid så att när man inte har dator till hands så kommer man på de smartaste och finaste sätt att uttrycka sin text i, medans när man väl sitter där går det oftast inte som man vill.

 

De senaste dagarna har fått mig att tänka till ordentligt, eller rättare sagt har jag väl mer och mer insett vart jag står i livet inom hästvärlden. Jag har öppnat en port som nu magiskt nog står öppen till en värld jag aldrig hela mitt liv ens kunde tro. En värld som nästan bara skulle kunna hända på film, det trodde jag när jag var liten iaf.

Men varför jag blev inspirerad att prata om detta idag är för att jag och Dampen tog återigen ett grymt stort kliv i livet idag, de andra kanske inte såg det. Men jag gjorde!

 

Till att börja med vill jag berätta om Bozmoss, ni som tidigare följt mig vet precis vem jag pratar om. Det jag såg som "mitt allt". Och varför just honom, är för att jag börjat mer och mer inse att jag öppnade porten redan då, men förstod inte det för det var en så oerhört främmande värld för mig.

Bozmoss är en minishettis, en mycket nätt och glaciös sådan. En liten ponny som var HELT vild när vi hämta honom, aldrig hade haft människo kontakt och var då 9månader. Vad tänkte jag ens på då, haha?

 

Men dem där ögonen talade till mig, det var något som var "speciellt". Jag började samtidigt följa en tjej här på internet då under tiden, för hennes vältalande texter och filmer gjorde mig så grymt inspirerad. Jag ville bli henne, men utan att ens kunna något trodde lilla jag att det var en självklar enkel grej att bli. Det var bara att vifta på spöet så lärde sig han allt.
Men, i själva verket var det aldrig så himla enkelt. För något jag verkligen totalt blunda för var den där fina kommunikationen mellan häst och människa som de hade. En film visar inte allt jobb du lagt ner, för oftast vill du bara visa det bästa i filmen.

 

Bakom kuliserna fanns en värld som bestod av mycket kämpande, det jag aldrig såg. Jag såg en ponny som stegra och tänkte "gud vad coolt det ska jag lära min". Men mycket väl medveten om hur ung min ponny var och hur otam han var fick jag vackert väl inse att det var att lära känna honom först som gällde.

Vilket jag nu måste ärligt talat tacka honom enormt för, eftersom för mig kändes det som att en häst skulle gå hantera och bli vän med hur enkelt som helst. För så enkelt var det tidigare i mitt barndomsliv, allt var då så självklart.

 

För varje dag som jag spändera i denna hage, helt själv med honom för han hade då ingen häst kompis. Jag spändera nästan alla timmar i hagen hos honom på dagen, där satt jag i hopp om att han en dag skulle vända sig till mig och börja lita på mig. Det fanns dagar jag ville ge upp, dagar jag förhasta mig och vi klev ett steg bak. Men med tiden så började vi bilda en relation och han började se mig mer som en i flocken.

 

Jag skaffade mig sedan ett kort ridspö som nu blev till min typ pekpinne, jag knöt ett bala-band på den för att jag trodde det skulle väcka lite uppmärksamhet. Så vår färd tog en bra början, började lära han trick efter trick. Utan att ens vara medveten en sekund om att den där porten var öppen, men jag såg den inte.
Vi hade svackor, upp och ner. Dagar då vi sket i varandra och dagar som det var helt underbart. Men det var först när jag valde att kastrera honom som den STÖRSTA och FÖRSTA förändringen i mitt liv kom.

 

Jag hade börjat sätta in mig lite i NH, samt parelli läste jag lite mer om då. Vi hade då även haft Dampen i ett halv år när jag valde att kastrera BozMoss. Dampen och jag var inget då, dvs han såg mig bara som en människa som red och mata honom typ knappt det.
Jag minns några veckor innan hur irriterade jag var på att jag inte lyckats lära honom stegra. Minns frustrationen lite över hur jag så mycket ville få honom att kunna detta, tänk vad fräckt att få ens ponny att stegra på mitt kommando liksom.

 

Men efter kastrationen, då började jag nog få en insikt i denna nya ovanliga värld. För helt plötsligt började vi prata med ett helt annat språk jag och han, istället för att det var hästen Bozmoss hade jag nu funnit INDIVIDEN Bozmoss. Det var en helt främmande och ovanlig upplevelse, nästan skrämmande om jag ska vara ärlig vilket ledde till att jag ärligt talat "gav upp" det...

 

Dag in och dag ut, såg jag hans vackra små ponny ögon som stirrade på mig i hopp om att IDAG ska vi göra något kanske. Men, jag svek honom varje dag. Klappa på honom och sa, inte idag en annan dag. Samtidigt försökte jag ta itu med mig själv, varför ville jag undvika det? Vad var det som fick mig att känna att jag inte ville? Vad var jag helt plötsligt så himla rädd över?

 

Jag såg de vackra ögonen och kunde bara inte med det mer, en annons åkte upp. "han behöver den kärlek och ompysslan han behöver" var mina ord. Fast, det egentligen var jag själv... Då skylde jag på ekonomin istället!

Ville bara gömma mig, och där kom transporten infarandes. Det är nu dagen är kommen... Det är nu... Och efter att själv fått lasta honom, stänga den där SISTA dörren och sista ögonblicket vi slängde ögonen på varandra...

Mitt hjärta stannade upp, luften tog slut och de lyckliga nya ponny ägarna åkte hemmåt. Vad höll jag på med?
Tårarna forsade ur mina ögon, idioten jag har förstört hela mitt liv kändes det som. Det finaste jag hade i livet har jag jagat iväg som jag alltid lyckas göra på någotvis. 

Varje bild jag såg grät jag, så fort filmklipp syntes kände jag mig tvungen att kolla in och inse vad jag gått miste om. Jag grät, jag fick en kommentar en gång "åh lilla bozmoss, ni hade så fin kontakt mellan er". Jag grät ännu mer, andra hade liksom sätt vad jag inte såg. Den där främmande nya världen, var inkörsnyckeln till vårt nya liv, vårt nya förhållande och jag bara stängde den?!

 

 

Sista filmen, då vi två var på topp och jag började inse. Det var bara någon vecka efter denna som jag mer och mer slutade. Som jag mer och mer lät honom stå i hagen och kolla med sina fina vackra små ponny ögon efter mig. Bara att se tillbaka på filmen gör ont i mig, för jag ångrar så djupt in i mig att jag gjorde det val jag gjorde. Inte för att ägarna inte är bra, för han har det jätte bra. Utan snarare att vi, vi kunde varit större än någonsin för han ÄR min bästa vän.

 

Jag visste exakt vad hans kropps språk sa när han rörde sig, varje rörelse och varje steg. Mer och mer började han läsa av mig och vi började komma till den punkt när man inser att vi pratar samma språk. Var jag rädd för detta?

 

Till och med nu idag får jag en tår i ögat, för det där var VI. Han och jag ihop, ingen annan. Bara vi!

 

 

Ett klipp från innan vi fann oss helt!

 

När han åkt, så låg min ridning och allt nere på botten. Men försökte bygga upp den på nytt genom att sätta igång med Dampen och där startade vår verkliga resa igång, även om vi då redan hade haft han i ett år och lite till. Vi körde om honom, dvs började från grunden med körning samt att jag började mer med löslongering och löshoppning som jag märkte rätt snart att han tyckte det vart kul.

 

Sommaren åkte ner i botten igen, saknaden tog över en hel del och jag väntade Katey så orken försvann. Dampen fick nöja sig med kompisarna i hagen och det härliga sommarbetet.

Så efter Katey kom, började jag mer och mer känna ett enormt sug igen för att börja med Dampen. Jag hade även börjat läsa mycket mer ang. barfota hoven så mycket nya tankar och idéer hade börjat spela igång.

 

Den där magiska världen försvann lite ur min skalle, tror jag nästan bara ville glömma de vi hade. Så fokuserade hundra på Dampen, nu skulle han ha muskler och bli en fin ridhäst var mina tankar och vi satte igång. Jag minns hur stolt jag var över att vänster galopp hade börjat arta sig och börja bli något. Kände mig väldigt lycklig!

Men bakslaget kom då, tog över... Vi fick inbrott i stallet och sadlarna försvann...

 

Åh, den känslan. Jag gav upp, Dampen blev stående och jag klarade inte ens knappt att gå i stallet längre utan att känna en skarp kniv rakt in.

 

Där återigen föll vår relation lite på is...

 

Men nu kommer vi till det som jag nu vill komma fram till, efter mycket ord.

 

Den där boken öppnades på nytt, den där läskiga porten slog upp fast på ett nytt ställe. Jag började inse att vi fick mer kontakt jag och Dampen. Att han började lyssna mer på mig, han började lyssna på mitt kroppsspråk. Det första som fick mig att inse detta, att vi faktiskt började dansa med varandra var när jag sa stående i mitten av paddocken "byt varv" och bara visade med en typ handgest mot honom och han vände. Hela jag stannade upp och försökte ta in det som precis nyss hände. 

 

Hur i hela friden tänkte jag, samtidigt som jag var mycket väl medveten om den där porten som börjat öppnas. Började läsa mer om kroppsspråk och signaler, men de förstörde lite för mig när jag försökte tänka på vilket kroppsspråk jag använde mig av. För det var när vi "improviserade" och jag levde mig in i vår "improvission" som allt hände. Det vill säga, när jag inte tänkte på vad vi gjorde utan snarare bara gjorde något.

 

För varje dag som gick, så blev denna port bredare. Vår vänskap började bli allt djupare, nya ting började visa sig. Dels att vi var helt barfota, sedan att vi pratade med varandra på en helt annan nivå. Han läste av mig ganska lätt när jag bad honom komma, när jag bad honom sakta ner. Sedan klart finns det dagar som går upp och ner, men den lyckades på nytt framhäva den där nyfikenheten som alla hästar har. 

 

Denna port står helt öppen för mig att använda, det känns helt grymt att se det ärligt talat. Eftersom för varje dag som går lär vi oss något nytt ihop, ett nytt ord. Och idag visade han återigen mig en ny grej, att stanna på kommandot stanna helt.

Självklart använder jag mig av det, men att det hade befäst så starkt var fruktansvärt imponerande för mig idag. Men mitt kroppsspråk var nog rätt tydlig tror jag också, trots mörkret. Men att se ännu en väg som öppna sig i denna porten får mig mer och mer le, samtidigt som jag känner hur jag verkligen har gjort en förlust.

 

Vad var jag egentligen rädd för? Den frågan har jag ställt mig om och om igen. Varför var jag rädd?
Ibland tror jag att det bara kändes som att det var fel till att vägvisa mig i denna nya främmande värld, samtidigt som jag vill skylla på mig själv som bara gav upp. Men mitt i allt känner jag en ENORM tacksamhet att tack vare detta så står jag och Dampen varandra grymt nära. Vi leker en helt annan lek jämnfört med vad vi tidigare gjort i livet.

 

Släng sadeln, kasta bettet... För mig blev det en självklarhet, vet ni varför?

 

Ta en titt på exempelvis dressyrhästar i tävlingar... Vad ni ser eller vad jag oftast uppfattar att andra ser det är de där imponerande stegen, den där duktiga ryttaren och det fina "samspelet". Okej, ett typ av samspel har väl dem men inte på den nivå jag skulle vilja ha.

Vad JAG ser när jag ser på en dressyrhäst i tävling... Det är sällan jag ser en häst som inte smiskar och smäter ILSKET med svansen! Det är SÄLLAN jag ser en häst som inte har en nosrem, men varför har dem en nosrem? Jo, för hästen gapar om den inte har det och det ser ju inte direkt fint ut enligt de flesta... 

 

Fast... Då är frågan, VARFÖR gapar hästen?

Det finns en hel del små detaljer som kan få mig att rysa längs ryggraden. Små saker som gör att jag har svårt att titta på tävling, för jag har märkt att jag mer och mer blir ilsken av det och irriterad.

Men något jag måste alltid ha i åtanke då är att det som känns självklart för mig är inte självklart för andra, så jag måste respektera andras sätt om hästen samtidigt som de måste respektera mig!

 

"Det är inte magiskt förens ryttaren börjar lyssna på hästen"

 

Jag älskar den menningen, för den är verkligen så himla rätt. Det handlar inte om att ni nu ska kasta av skorna, sluta med sadel och bett. Det handlar om att du måste börja läsa av din häst och inte blunda för den. Började tänka dig in i hästens liv, hästen situationer. I VARFÖR den beter sig som den gör!

 

Där känner jag nu, att jag stressade mig in i Peppars "träning". Vilket jag nu ångrar, för dels han har inte kommit till ro i flocken och därför har han just nu ingen trygghet för så nära vänner är inte vi. Sedan märkte jag att det blev för mycket "han ska lära sig ha träns", "han ska lära sig ha täcke", "han ska tömköras innan våren"... Jag ställde helt plötslgit aldelles för mycket krav på honom, istället för att sakta ner och lära känna han!

 

Han sa till mig om det ordentligt känner jag. Så jag har klivit av den stegen och börjar på ruta ett. För allt annat kommer vi kunna göra sedan utan problem. För har vi bara tillit av varandra så kommer vi kunna stötta varandra och klara oss igenom allt utan större problem.

Men det är den där dörren jag måste finna först, så jag kan öppna den mellan oss. Och tyvärr så är det bara något som bara kommit av sig själv med de andra två jag pysslat med. Men nu vet jag lite mer säkert vad jag väntar efter. 

 

Folk får gnälla då, klart att jag hade kunnat tömköra honom så han lär sig allt det nu i vinter. Men jag känner att då gör jag det på tvång mot honom, inte på hans glädje. För hur mycket roligare är det inte om han nyfiket glatt är med på det jag intrudicerar till honom istället för att tvinga på han saker och bestämma att nu ska vi göra såhär?

 

Så för mig vill jag ha en vänskapsrelation med hästen, eller en typ av flockmedlems relation!

 

För ju mer jag och Dampen givit tillit till varandra, ju gladare känner vi för varandra och ju roligare har det blivit. Han litar på mig, jag på honom. Vi har en jävla bit kvar, självklart och tyvärr kommer man aldrig fullt lära känna individen Dampen helt för det gör man aldrig med djur eller andra människor. Det finns alltid något nytt att lära!

 

 

Paulina och Alvin, gud. Detta är de två som har inspirerat mig stark. Som har fått mig att ta ett nytt kliv ut ihop med Dampen. Hon har fått mig att se hästvärlden i ett helt annat perspektiv som jag hela tiden förr blunda för kan jag känna. Hon är min idol för att vara ärlig, och det är sådanna här människor jag vill ska växa inom hästbranchen. 

 

 

Asså... Den relationen, visst detta är inte den nyaste filmen på dem. Men som de vuxit från de dem först var!

Helt grymt och att då inse att jag mer och mer börjar få den kontakt med Dampen, genom att bara våga släppa på all utrustning, skorna och sedan även se in i hans själ och börja tänka mig i hans liv. 

Att börja dansa ihop med honom mer, att börja bilda ett OSS. 

 

Han och jag!

 

Jag älskar att ta hjälp och dra lärdom av andra, speciellt via filmer samt praktik. Därav tycker jag det är grymt kul att vara i stallet när Linda är där, för hon har lärdom inom visa saker jag inte knappt hade ett finger ens i som jag redan känner nu att jag lärt mig rejält mycket av. Jag lär mig bäst av att se, granska och fundera, samt diskutera. Och Linda är den första hästpersonen jag mött som ens man kan diskutera med som respekterar det jag tycker. Annars har jag aldrig vågat diskutera tidigare kring, har fortfarande svårigheter med det, min syn om hästar samt andras.

 

För de flesta man pratar om det med blir för mesta dels arga för en liten stolthet tar över och tror att den har fullt rätt och alla ska hålla med den! 

Jag säger bara, våga ta hjälp. Våga diskutera.

 

Kan hålla på i evigheter känner jag med denna text, men det var lite i vad jag kände att jag behövde klicka ur mig. Imorgon tänkte jag förklara för er hur jag ser ridning, ridsport osv!

Jag drog in Dampen i denna djungel efter att mer och mer läst kring det, då började det kännas väldigt självklart för mig när jag började läsa mer omkring detta med hovar. Man tänker nog inte så ofta på hur viktig själva häst hoven egentligen är och hur fruktansvärt mycket man kan läsa av om man bara tittar under hoven på en häst.

Det finns grymt många anledningar till varför hästägare oftast väljer att slå på en sko, men för mig kan jag känna okunskap och lite egoism i visa fall. Självklart, vill ingen sin häst illa och det menar jag verkligen inte!

 

Det första man ska göra för att ens börja med barfota är så klart att ta av skorna. Det nog snabbaste steget i hela processen om jag får säga som så. Hur enkelt och snabbt som helst med hjälp av en hovvårdare!

För att en hov som har en sko på sig kommer aldrig bli en frisk hov eftersom att skon stoppar all naturlig hovmekanism och motverkar hela hästens rörelsemekanik.

För hur ska den kunna visa att den har ont om den inte har kontakt med marken?

 

Då är det självklart att den där gnutta egoism spelar in och man sätter på skor eftersom ömheten försvinner istället för att ta reda på vad det kanske egentligen är?

 

Ganska så oansvarigt om ni skulle fråga mig faktiskt! För smärtan är inte där för att din häst är barfota, nej utan snarare är den där för att UPPMÄRKSAMMA dig på att något inte riktigt står rätt till i hästen kropp. Vi kan dra exempel som fångkänningar, obalans i tarmsystemet, förgiftning, överskott av socker, felaktig verkning eller utfodring!

 

Menar jag då på att ni inte får använda något? Jo, men självklart får ni det. För jag respekterar er hästhållning precis som ni ska göra med min, samtidigt hoppas jag med min själ att ni aldrig skulle vilja göra er häst illa med menning och glädjer mig då åt att er häst får mat, skydd och vatten, en flock att leva med osv.

 

Så här ska jag dela med mig av bilder på Dampens hovar från första början, till nu i sommras. Ska ta nyare hovbilder så fort hovvårdaren varit här igen!

 

HÖST 2012

Ska ta en nyare bild för hans hovar har blivit mycket bättre än senaste bilden vill jag säga. Men det är ju ett års jämnförelse som ska göras tänkte jag nu!

 

Sedan upptäckte jag idag att vinterhagarna är bara SUPER bra, för det är mer varierad underlag i typ hela hagen vilket gör att strålen utsätts för tryck väldigt ofta. Vilket i sin tur får igång blodcirkulationen som i sin tur dessutom minska ömmandet. 

 

Dampen i nu läge ömmar inte överhuvudtaget, det händer ibland när man kanske går på ganska grovt grus att han ryker till lite men jag menar tänk dig själv kliva på en vass sten?

Annars har han inga större problem alls med det, men jag vill försäkra er om att det också tagit ett år att komma där vi är nu. 

 

Rom byggdes inte på 1 dag, precis som att en sjuk hov blir inte frisk på bara några dagar. Man måste ha tålamod och man måste verkligen försöka sätta sig in för det om man vill ha friska hovar. Man måste börja sluta blunda för det som hovar talar till dig om. Sluta blunda överhuvudtaget!

 

Det har bara varit så positivt med Dampen efter att skorna åkte av, ett helt nytt rörelsemönster som känns mycket friskare. En total förändring även psykisk för Dampen då han blivit en mycket gladare, positivare och piggare häst utav det. Han trivs som handen i handsken och hade inte för en SEKUND kunnat tänka mig sätta på en sko igen nu. Vilket även gäller Peppar!

 

Tänkte nu snart skriva lite om just strålröta! Men så länge får ni ha en mycket trevlig fortsättning!

Gjorde inget direkt med honom idag, mer än att kela. Tänkte leka lite med honom imorgon och se hur det går vägen, hade önskat vi hade en tredje planka i paddocken så man kunnat släppa honom lös och löslongerat eller typ lekt med honom. Men som det är nu kan han enkelt ta sig under om han hade velat ta sig ut och det tror jag han kommer göra för vi har inte kommit varandra så super nära än så han 100% är intresserad av mig.

 

I hagen är han full fokuserad på mig, men då är ju hans hat-kärleks kompis där dvs Brum. Så då har han inga problem, men när hans Brum är borta blir han små nojjig faktiskt. Haha, men det blir bara bättre ju mer vi grejjar som sagt. Han har börjat se mig lite mer än bara vart Brum är!

Härliga lilla ponny säger jag, får se när inkörningen blir. För som jag känner nu, vill jag bara ta det lugnt och nog helt enkelt bara börja lära känna honom på riktigt. Tror jag hade lite brottom + för mycket vilja att köra när vi börja så de slog nog tillbaka lite när han var så hiskit stressad för ett tag sedan.

 

Så, vi börjar om på ruta ett. Tar och lär känna varandra från topp till tå innan vi börjar med att tänka på körning. Känner att vi ska kunna gå med varandra utan större problem och sedan, ja han är unghäst. Ganska så smått osäker sådan, därav krävs det ju mer av mig. Visa mig lite mer tydligare och tillitsfull istället!

 

Lilla älskade ponny, han har smält vårt hjärta och jag tror att Linda är lite kär i honom ärligt talat. Bebissjuka? 

Hihi, nej men ibland undrar jag när hon pratar med honom för hon är så himla puttig och söt då, haha.

Fast, å andra sidan så är Peppar rätt charmig i sin personlighet tycker jag. Han är så grymt snäll och lugn!

 

Nej, tänkte uppdatera mer imorgon om vad vi hittar på imorgon ihop!

Åh, jag är så grymt nöjd måste jag säga över dagens tur. Antingen är det tack vare rätt medicin? Eller så är det för att jag börjar bli lite skillad på det här. Men de satt PERFEKT!

Hel nöjd, först skritta jag runt en runda och kände på honom. För igår var han lite små stel i ryggen (brukar bli de om de är dåligt väder ute och kallt, trots täcke om man inte har ett JÄTTE fodrat).

 

När vi skrittat i typ 20min, så började jag göra massa små volter och åttor. Så jag värmde upp honom via det, lite också för att jag ska känna att jag har balansen, få lite mer mod till mig att våga trava kan man väl säga. För helt ärligt så kan jag tycka det är lättare att rida barbacka på en bredare häst än en "smal" travare, men övning ger ju färdighet.

 

Jag måste lära mig slappna av, för när jag inte slappnar av så spänner jag mig och studsar som en jävla studsboll. Det ser inte ut så, men de känns så. Linda gav som sagt mig en bra coaching där, tack vare henne vågar jag väl fortsätta att träna och nu idag kändes det bara så perfekt.

 

Efter att gjorde volter + åttor i skritt, så kändes han rätt mjuk så vi satte igång traven. Tänkte mig, att idag ska jag allt försöka göra volter. Innan har det varit, konsentrera sig på att inte ha händerna i skyn och slappna av, men idag kände jag att det var dags att testa ett nytt steg, rida trav i mindre volter. Och gissa om det gick bra? ÖVER förväntan. Kände mig som ett litet barn på julafton för sekunden, överlycklig. 

 

Dock så kom Angela in med Maja för att longera och då helt plöstligt vet jag inte vad som slog i honom, men då skulle han varken lyssna på skänkel, sits eller tyglarna utan istället tyckte han att han skulle gå med huvudet böjt bakåt, bogen mot Maja´s håll. Han fick typ något konstigt ryck helt enkelt som han gav upp sedan då han upptäckte att "Jaha.. Hon ville att jag skulle göra en VOLT!".

 

Haha, Angela smälde med pisken sedan när vi satte igång galoppen. Pisken var riktad mot Maja, men Dampen fick ju små panik av ljudet och började nästan rusa i galoppen. Han gillar inte riktigt piskor, har ju bara precis fått honom att lugnt acceptera när jag håller i en på ryggen.

Men det var ju bra träning, trots allt. Hehe, så jag bröt av där. Hade ju redan gått så fint och jag kände mig så enormt nöjd faktiskt över oss.

 

Nej, gjorde en flummig VLOG. För ovanlighetens skull, hehe. Samt att ni kan spanna in lite hur vi har det i "stallet" tänkte jag säg. Skulle det vara intressant med fler "vardagliga" VLOGGAR får ni gärna säga till! :)

 

Kände mig dessutom lite tvungen att dela med mig av dessa två, Frida och Linda är de jag mest umgås med i stallet vilket då blivit att man blivit rätt insatt i deras träning. Jag gillar att följa andras utvecklingar, det är kul att se skillnaden.

 

Linda är en väldigt stark själ, med en otrolig skarp käft. Sedan hon kom till stallet så känner jag att en bit i mig har växt efter en hel del som hänt runt omkring mitt liv. Dels att hon är en person som ser hästar i liknande form som jag (vilket inte är vardagligt att möta), vilket har gjort att när man diskuterar kring träning om hästen så har hon samma tips och tankar som jag själv skulle säg.

 

Sedan att hon lyssnar på hästen istället för att egoistiskt tänka på sig själv. Detta beskriver lycka inom mig när jag ser ett sånt här par, för det är ovanligt för min del. Jag menar inte att andra inte vill sina hästar väl, men många ser inte den värld jag hoppat in i börjat se. Därför kan man komma i konflikter med andra, vilket alltid gör att hästfolk inte kan hålla sams.

 

Jag tror inte jag är super duktig, eller kan massa för det kan jag definitivt inte. Men jag kan det jag lärt mig, man lär sig mycket genom att bara studera hästen i sig själv.

 

Jag tror och längtar lite tills jag får se lite mer lek mellan Linda och Brum för dem kommer nog ha ett fruktansvärt fint samspel då. För det dem redan visar gentimot varandra, har tagit mig och Dampen 2,5år att bygga upp.

 

För mig handlar det inte om att en person kan rida piruetter, skänkelviktning, får hästen i form.

 

För mig handlar det om den där ovanliga fina vänskapen jag ser på bilden, den där kontakten dem visar gentimot varandra. Den TILLIT som utstrålar på en bild. Men då har ni ännu inte sätt dem i verkligheten, där har du istället en verklig relation. Även om de har en hel lång väg att gå, så har dem redan hunnit en lång bit dit.
Det är lite sånt här jag ser upp till ärligt talat!

 

Kolla in hennes blogg, den är värd att ses!

http://brumalhanover.wordpress.com/

 

 

Sedan vill jag visa er vilken som är min idol inom hästvärlden, en person som verkligen fått mig att se hästar på ett helt annat sätt i livet. En person som är grymt duktig på att kommunicera rätt med hästar, en person jag mer än gärna tyr mig till och försöker ta efter. För det är min idol!

http://miniponies.blogg.se/

 

2011 - 2013

Jag tyckte att Dampen hade fin galopp förr, men ärligt talat så var den rent utav urkass och det är först nu med tiden som jag insett vilken skillnad det är. Tagit bilder från två olika datum, ett från 2011 och ett från 2013 så ska ni få se skillnaden på hans höger och vänster. 

Vänster är den som han alltid gått bäst på enligt mig, men höger börjar komma till bättre nu. Dock har han svårt att hålla den mellan åt, men träning ger färdighet!

2011 bilderna har sadeln glidit fram och jag är väl medveten om detta!

 

Höger

Ja, de senaste dagarna har gått undan i mega hastighet och dagarna i stallet har blivit långa. Så nu tillbaka och uppdatera lite bättre igen!

 

Jag är så fruktansvärt stolt över mig själv, jag har gått nu några dagar och funderat på om jag inte ska våga prova trava barbacka igen. Dels för att han har blivit mer balanserad och sedan för att jag vill kunna rida barbacka.
"Dampen har rätt skumpig trav" har jag länge skylt på, men insett för mig själv att det är jag själv som gör den värre än vad den är. Visst, blir den skumpig när man spänner sig. Men jag insett att det är jag själv som göra felet där.

 

Därför satte jag mig upp idag, barbacka. Fast inställd att jag för en gång skull ska försöka lyckas utan att ramla av, jag måste bara räta på mig och slappna av. Självklart gjorde jag inte det direkt, spände mig men fortfarande fast bestämd att jag skulle lyckas. 

Tur nog vart Linda inne med Brum i paddocken och longera samtidigt som jag red, så hon coacha mig lite när jag red. Vilket gjorde att jag fick mycket mer tillit i mig själv och mod, vilket i sig resultera i att jag kunde rida barbacka i traven riktigt bra. Visst, balanserade jag ur några gånger, men det var bara att försöka på nytt.

 

Tog till och med en galopp fast bara i vänster eftersom höger är lite små bråkig än.

 

Så nu ser man en framtid bara barbacka helt enkelt, stolt över mig själv och är så sjukt tacksam att vi har fått Linda in i stallet. En människa som ser hästar precis som jag gör, känns skönt att kunna vända sig till henne med tips och trix dessutom. Hoppas hon någon dag igen kan hjälpa mig, vill ju inte ta upp hennes tid ihop med Brum. Men man kan alltid hoppas! 

 

Kolla in Linda´s blogg på : http://brumalhanover.wordpress.com - Så kan ni följa henne och Brum´s resa genom vardagen! 

 

Peppar har faktiskt fått stå några dagar nu, någon dag har jag haft inne honom och borstat. Lite för att det varit ganska mycket det senaste runt omkring, samt att jag känner lite att han behöver fortfarande landa lite. Vi körde lite kon övningar för någon dag sedan, men så vart det så mycket runt omkring som gjorde han så på hel spänd och allt kändes så stressat för sekunden. Så jag kände att nej, vi vilar några dagar och kör på nytt snart igen!

 

Ska imorgon smörja upp selen hade jag tänkt för att börja träna i den. Börja longera mer, komma igång med det mer. Samt kanske börja på tömkörning på väg?!

Dvs, rak väg - rakt fram! Mest för att börja öva in broms+bjudning. Tvinga någon till en början gå brevid honom tills han vant sig vid att jag går bakom honom och tömmarna ligger runt omkring hans rumpa. 

 

Men vi börjar med några dagars vila till nu, så tar vi tag i det sen! 

 

 

Idag kom det efter längtade rep tränsen jag beställde av Paulina (http://playlovelearn.se/) och gissa om man vart nöjd? Köpte ju en halsring där först och vart mycket nöjd, därför vände jag mig återigen till henne.

Det var lite pricken över i:et faktiskt, istället för träns. Det blev inte detta lilla "bråk" vi kan ha tack vare hans tunga, men ändå mer dressyrande än i halsringen/vanlig repgrimma som jag försökt tidigare. Jag har alltid fått hjälpa mig lite av att styra ut för att komma ut på fyrkantsspåret ordentligt, oavsett hur mycket jag försöker använda min sits.

 

Samma, försök till mindre volter har gått sådär, men nu idag gick det riktigt fint med detta repträns faktiskt. Helt underbart känner jag att hitta något som funderar bättre än vanligt träns. Slippa trycka i bettet och använda det hela tiden, jag strävar ju som sagt lite efter att kunna rida med bara halsring egentligen. Men känner att jag själv är så ny i den formen samt att Dampen blir så "stark" eller hur man ska ut trycka det, han har inte riktigt förstått den typen än.

 

Men, träning ger erfarenhet eller hur?

 

Kommer nog börja använda mig av detta rep träns i fortsättningen ganska ofta så som det känns nu, visst variera lite med vanligt träns. Men blir nog mer detta rep träns, börja träna volter oftare och börja träna på att lära mig använda min kroppsvikt bättre. Är faktiskt själv lite dålig på det vilket också kan vara orsaken att det inte fungerar i ringen. Återstår att se!

 

Markus har nu fixat vagnen troligtvis ska det hålla sig i fortsättningen, hihi. Gissa vem som var nöjd över att få komma ut i vagnen? 
Frida fick även prova köra lite, även hon sken upp lika mycket! :)