Ja, bloggen kommer vara lite nere för tillfället. Men hästarna ska flyttas på lördag och därefter hoppas jag att bli mer aktiv, vilket jag dessutom tror. Då ska ni få följa vårt stallbygge då vi flyttat till Roalsås (en gård). Vi ska bygga ett nytt stall, så för tillfället blir det provisoriskt för hästarna.

 

Bjuder här på en film ifrån en utmanning Angela fick av mig, hon skulle hoppa Dampen utan träns samtidigt som hon dricker ur en vattenflaska. Tror vi var uppe på 70/80 som högst tror jag, minns inte exakt. Men blöt blev hon! 

 

Jag har varit riktigt nere denna senaste vecka, därför det blivit så lite bloggande ang. hästarna. Varför? Jo, Dampen vart mycket nervös och spänd, hel skum. Han vart i princip som han var när vi hämtade hem honom fast med lite mer muskler istället.

 

Jag ville väl bara ge upp, kände mig så himla ledsen över allt. Helt plötsligt så blev han så nervös att han bara stack iväg full trav ifrån mig så fort jag knäppte av grimman. Tårarna har suttit lite i halsen de dagar...

 

Men igår, sa jag till Dampen att nu får de blir skärpning på detta för nu är du inte dig själv. Han hade då dagen innan vilat (måndag) så då satte jag mig upp i sadel med träns och körde ett lite strängare och mycket krävande pass med honom. Han var spänd, men slappnade av ganska snabbt. Mycket volt jobbade vi, i både galopp samt trav.

 

Dock började en cross eller något köra en bit in i skogen och det lät fruktansvärt högt. Vilket gjorde han lite mer spänd, så jag tappade till balansen vilket gjorde att jag hamna i galoppskänkel så han direkt skulle fatta. Jag rätta upp mig och bromsa till honom för att visa att det inte riktigt var menat och då stegrade han till med mig.

 

Båda två blev lite paffa så han stannade till och jag satt några sekunder och slappnade av. För hjärtat gick upp några varv. Sedan bad jag han gå fram så vi skrittade lite innan vi satte av i trav igen för att trava av lite innan vi skritta. Ursh, var lite otäckt faktiskt men det var ju mitt eget fel.

 

Idag när jag tog in Dampen märkte man direkt, hans lugn var helt tillbaka. Jag ställde han löst återigen i gången och han var lika lugn som vanligt. Vilket gjorde mig glad, tänkte ja men hoppas han är likadan när jag rider idag. Redan bestämd sedan innan så blev det halsringen.

 

Han gick riktigt fint idag, blev lite små spänd på stället han stegrade igår på några gånger. Men annars flöt det på riktigt fint. Han var i princip helt sig själv och det gjorde mig jätte lättad. Nu hoppas jag bara på att det ligger i, känner att just nu är fel tid att få motgångar då jag har annat omkring som går emot mig.

 

Var riktigt kul!

 

Peppar har stått sedan jag sist (i helgen, lördag) longera med sele och vi gick med vagnen efter honom. Spände dock aldrig fast han, men de tänkt vi göra nästa gång lite provisoriskt och gå med honom i grimma, grimskaft med vagnen efter i paddocken. Han är oerhört lugn runt omkring vagnen så det känns bara mer och mer att han verkligen inte kommer bli några problem att köra in.

 

Ska lägga mer energi i träning nästa vecka på honom eftersom Markus är ledig alla dagar utom onsdag och torsdag. Då jävlar!

 

Nu bjuder jag på två bilder från idag på mina två älskade fyrbenta <3

 

Jag har inte uppdaterat så värst mycket, just för att det gått lite nerför i ridningen känner jag. Dampen har blivit så nervös på den senaste tiden och det är inte fodret eftersom det nu gått 4 dagar sedan han sist fick det. Jag gillar inte detta riktigt, men läst mycket ang att det kan ha och göra med orolig flock etc.

 

Frida tog beslutet att låta Musse gå själv, vilket jag tror kan vara bra. För jag har haft mina tankar och grunnande det senaste, speciellt sedan föra veckan också. Dels för att hans humör har jag upplevt förvärrat nu bara den senaste vecka. 

 

Brum verkar heller inte sig själv, Peppar är si så. Han vågar jag inte säga vad det är riktigt för det känns ärligt som något har hänt med grimman eller något. Visst, han är mer sig själv nu. Men ändå!

 

Vi får se om det blir förändring nu när Musse har egen hage, jag hoppas det så man kunde utesluta vad det är och inte ska behöva forska vidare. Jag gillar inte beteende förändringar, vill verkligen inte att Peppar ska ta efter osv. Och det är ju inget ont mot Frida, utan snarare att Musse inte riktigt vet hur han ska bete sig som en häst ibland!

 

Peppar har jag ställt framför vagnen, vilket jag senast skrev om. Sedan dess har vi inte gjort något än, ska ta tag i de lite mer nu i helgen eftersom Markus är ledig tänkte jag. Ska försöka hinna rida Dampen idag eftersom han fick vila igår också så han ska helst inte vila mer denna vecka. 

 

Nu, strax bege mig till bussen för skola! :)

Jodå, något som iaf gjorde mig glad och positiv som lättade min munterhet var Peppar. Ångra lite att jag inte filmade, men vafan nöjd är jag som fan. Jag ställde vagnen i paddocken, min tanke var att parkera Peppar och låta han hälsa på vagnen.

 

Först som vanligt går jag runt i fyrkantsspåret en gång i varje varv, därefter jobbade jag honom i lite trav. Ställde mig så vi kom nära inpå vagnen så han trava på brevid den mellan åt. Höll på så i cirka 15min och sedan bestämde jag mig (brista eller falla) nu går vi rakt in så han står med huvudet i sitsen. Han bara "okej"....

 

Där stod jag lite paff över att han inte ett dugg brydde sig om vagnen, han titta frågande på mig "vad ska vi göra nu?". Jag bakade ut han, och sedan gick vi över skaklarna (de heter så hoppas jag, minnesförlust?!?!). Fram och tillbaka, han brydde sig inte ett dugg... Visade inte en sekunds negativ reaktion åt vagnen alls, så jag parkera honom.

 

Första gången förstod han inte riktigt vad jag ville och blev lite smått osäker, så han flyttade rumpan för mycket och hamnade snart med huvudet mot mig. Vi gjorde de om och om igen typ 6 gånger och sedan stannade han. Jag berömde som fan, och därefter var det precis som att "aha, nu hajjar jag" och då parkerade jag honom utan problem. Han ställde sig direkt!

 

(Parkera menar jag att ställa han mellan skaklarna så han stannar där, så att man senare ska kunna resa dem upp och sätta fast i selen)

 

Vi gjorde det på höger sida och på vänster. Höger var lite små osäkert, men han är ju lite känslig på höger. Men vänster gjorde han utan problem. Varje gång han gjorde rätt klappade jag honom och gav han massa beröm, sedan började vi longera lite trav på volt för att inte göra övningen för tjatig.

 

När jag parkerat för 4 gången, så bestämde jag mig för att se hur han reagera om jag lyfte skaklarna. (dumt impulsiva ensamma jag med en "ohanterad" två åring...) Han stod där och suckade åt mig, jag drog vagnen upp och ner och tryckte lite sida-sida med skaklarna så de tog i lite på hans kropp. Ingen reaktion, mer än "snälla...vad-är-de-för-fel-på-dig-blicken" och jag kunde inte hålla mig ifrån att le. 

 

Så någon gång till och sedan spänna fast vagnen, tänkte jag skulle spänna fast den och bara gå runt i paddocken i grimma och grimskaft sedan. Fortsätter han som idag kommer han verkligen inte bli några problem att köra in! 

 

Åh, kom till stallet och såg fram emot en härlig rolig uteritt ihop med Frida. Jag brukar inte rida ut så ofta då det är något jag inte direkt faller intresse för. Jag är en ren dressyrkärring och håller mig inom paddocken för det mesta, men ibland kan det vara härligt med en tur ut.

 

Dock efter idag vill jag ALDRIG rida ut igen... Börja med att Dampen först var ganska lugn, lite spänd (vilket han självklart brukar vara vid uteritter) men ändå lugn dock ville han hela tiden vända hem. Medans Musse vart lite halv nervös och spänd. Vi fortsatte bara på, tänkte för mig själv att det var väl bara tillfällighet. Jodå, hästarna lugnade sig lite mer när vi kom in en bit i skogen så vi bestämde oss för en av de långa rundorna (2timmar).

 

Så först vägrade nästan Dampen fortsätta där vi skulle gå rakt fram, han ville ta vägen till höger. Försökte med skänkel, vikt, tygeltag för att vägleda han att vi skulle framåt och han näst intill bara ignorera de. Men så insåg han att lilla Musse skulle rakt fram och slutade protestera. Han fortsatte och kolla efter sig, kolla bakom hela tiden. Så tillslut blev jag nästan lite tjurig över att han hela tiden ville vända sig, så bad Frida att rida först av oss och se om det är därför Dampen höll på.

 

Det blev lite lugnare, men fortfarande mellan åt kollade han bakom sig. Vi började trava och då kände jag hur han spände sig oerhört mycket, kunde inte få lugn i honom alls. Det var som en stubin som satt eld och att det inte dröjer länge till innan den exploderar. Jag ignorera detta lite, tyckte bara han började bli löjlig!

 

Så bestämde vi oss för att rida vänster i en kommande korsning för sist red vi åt höger, men då låg elledningen på marken och Musse han TVÄRSTANNA och stirrade rakt upp i skogen. Och så explodera han, näst intill började skena iväg med Frida som fick kontroll rätt snart. Dampen hoppade också till, men lugnare. Så jag bestämmer mig att rida fram och se om man kunde passera denna elledning på något sätt, men det var ingen idée och återigen kasta sig Musse nervöst och spänt i ett försök till att skena.

 

Frida fånga han igen, och vi bestämde oss för att vända om och ta en annan väg. Därefter var tornadon släppt, Dampen var SJUKT spänd, tippade på tårna hela tiden. Stanna?! Det fanns inte på världskartan, minsta lilla jag rörde en skänkel så trava han... Han blev helt plötsligt ett "monster", Kände mig verkligen VÄLDIGT liten helt plötsligt, försökte inte att tänka på det utan visa mig envis och att jag inte var rädd fast egentligen var jag det på sätt och vis.

 

Musse var så nervös så han bajsade hela tiden, det bara rann ur honom... Vid ett tillfälle så fick jag inte stopp på Dampen knappt, försökte få honom att göra volt men vad det var för något visste han inte heller. Han skulle bara tippa rakt framåt. Så jag böjde mig fram och tog tag i sidan på repgrimman och drog hans huvud mot mig så han blev tvungen att följa med, då kunde jag avbryta han lite och få honom att göra några volter. Men likt förbannat återgav han sig till de där jätte hemska läget...

 

Vågade inte trava, vågade inte något för att han var så spänd och skrämmande ärligt talat. När vi kom till stallet hade han lugnat ner sig igen, så gav mig in i paddocken för att trava lite mer. Kände att jag behövde känna av så det kändes bra, vilket det gjorde. Han var sig själv igen, lyssna på minsta lilla. Allt var som vanligt...

 

Jag HATAR uteritt... Aldrig igen, ärligt talat... Aldrig... Markus får sköta den biten, men jag kommer inte göra det igen. Så obehagligt och äkligt, så okontrollerat det var!

 

Nej, då får jag va mesig och hålla mig till paddocken! :(

 

Dampen hade vila idag, så det var i princip bara fokus på Peppar. Igår gjorde vi inget då det blåste så förfärligt och jag kände att det inte kändes speciellt bra.

 

Han har landat och kommit tillbaka in i sig själv igen, känns oerhört härligt. Vi tränade en sväng i paddocken idag bara i arbetsrepet, så om min uteritt imorgon inte tar allt för lång tid åker vagnen fram och då ska han få springa runt den, jag tänkte jag ska låta han gå in och ut mellan skaklarna osv. Se allmänt vad han säger!

 

Kan nu dock konstantera att min ponny går att longera i båda varven, idag visade han bara EN enda gång liten gnutta tveksamhet/osäkerhet i höger varv. Annars gick han på som ingenting, underbart att se hur han växt ordentligt i sitt självförtroende. Vi plocka lite med "hov", men kändes inte speciellt seriöst så låter de vara som de är nu. Fokusera på de som känns viktigare för stunden!

 

Flätade dessutom Peppars man, allt för att han skulle stå längre i stallgången. Visa dagar är han jätte otålig och andra är han mer lugn, idag var han nog mitt-emellan!

 

När Peppar fått komma in i boxen så fyllde jag hö, han visade ingen som helst rädsla för den prasslande blåa hö-påsen. Så jag lade upp den på hans rygg och prassla. Ingen reaktion.... HAHA, han bara "okej, du är lite konstig, men aja jag litar väl på dig!". Haha, underbara lilla ponny!

 

Gjorde två små filmklipp dessutom på honom i stallgången så ni får se hurdan han är!

 

 

Han vart lite trött efter dagen´s träning, trots att den inte skilljde sig så värst ifrån alla andra dagars träning! Haha, underbara lilla ponny <3

 

Red Dampen igår och han gick riktigt fint, Linda stod och titta på gav mig en massa beröm efteråt också. Känns skönt i hjärtat att fler än jag ser hur fantastisk han är. Peppar å andra sidan blev vila igår, har kört på varannan dag de senaste typ haha. Men idag ska Peppar få trena om de inte ska spöregna varje sekund tänkte jag!

 

Dampen har jag tankar att löshoppa idag faktiskt, egentligen hade han behövt en skogstur nu efter 3 dagars dressyr i paddocken. Men eftersom Markus jobbar till sex ikväll och jag har barnen är det LITE svårt att ge sig ut i skogen så det får jag ta igen nästa vecka!

 

Men tog lite bilder igår så bjuder på dem!

 

Även jag ibland kan bli lite djävul och få för mig att ge lite onyttigt godis till hästarna mellan åt även om jag försöker vara så sockerfri som möjligt. Men för mig är nästan de "nyttare" att göra eget godis då än att köpa en påse med hästgodis. Det känns vilket fall som det, så ibland fuskar jag och Dampen trots allt. Vilket inte sker allt för ofta, sist jag bakade eget hästgodis var för drygt mer än ett år sedan.

 

Idag gjorde jag då Musli-kex!

Det roliga med detta recept är att det är så FRUKTANSVÄRT enkelt och du kan välja själv om du vill ta musli, rivna morötter/äpplen, havre... You name it, du kan helt enkelt själv bestämma vad du vill ha till just dina kex, men idag valde jag köpa en musli blandningspåse som är tänkt som frukost till oss människor egentligen. Men går lika bra till hästen! 

 

Först blandar du ihop alla ingredienser, brukar köra med en elvisp för jag är inte den som direkt gillar att kladda ner mina fingrar. Får nästan lite fobi-känslor för att vara helt ärlig när jag blir kletig om fingrarna och då står jag ganska länge under kranen för att tvätta mig. Men det är upp till var och en, går att kladda ihop utan elvisp också!

 

 

Sätt ugnen (smart att göra de innan du gör degen dock) 180grader, sedan lägger du ut hur stora kex du vill ha. Själv väljer jag att göra så små som möjligt, lite för att då får man ut fler och de vara längre. På en sats får du ut ungefär 35st små kex om du gör liknande vad jag gör. Så de blir en del små godisar trots allt att ha ett tag framöver om man inte övergöder sina djur med godis.

Jag väljer själv oftast att ge max 5 stycken när jag väl ger, annars håller jag mig till morot som beröm godis!

 

När du kletat ut små kex eller stora på ett bakplåtspapper på en bakplåt så låter du dem grädda mitt i ugnen i cirka 10min. Sedan låter du dem svalna på plåten i cirka 3-5min så kan du sedan lägga dem i plastpåse!

 

Jätte enkelt och roligt tycker vilket fall jag, så där har ni ett hästigt-godisrecept!

 Han vilade ju igår, så idag var han fortfarande spänd och osäker när grimman kom med ut i hagen. Dock inte likadan som igår, vilket kändes bättre i hjärtat. Tog in honom, gjorde i ordning honom och på med repgrimman och ut i paddocken.

 

Har nu infört att innan vi sätter igång med något så går jag fyrkanten med honom, i båda varven och på båda sidorna. Lite för att han är små osäker än när jag grejar med honom på höger sida, han trivs inte direkt med det alls. Dock har han blivit SÅ mycket bättre, vuxit så mycket mer i höger. Så det känns sjukt (då menar jag högersida om honom).

 

Därefter jobbade återigen på volt, mitt mål är att få ut honom att våga sig ut mer ifrån mig just nu. Vilket jag tyckte vi lyckades jätte bra med idag. De andra dagar har vi hållt en meter mellan rum mellan oss, men mycket för att just i höger är han så osäker. Idag vågade han gå ut så mycket mer, vi pratar om hela tre meter till och med. Jätte kul, försökte filma men var lite små knepigt när skulle ge rätt signaler, hålla i arbetsrepet och försöka konsentrera sig på att filmningen blev bra. Haha...

 

Peppar var dessutom lite små skraj över sin skugga, det var första gången vi arbetade i paddocksljuset. Han försökte dra en gång och de fick jag på filmen till och med, som om han helt plöstligt vill dra sig undan men så ber jag bara honom gå frammåt och berömmer honom så fort han gör det så går det bra nästa gång. Försöker alltid beröma så mycket som möjligt, för mig är det viktigt.

 

Ni får som sagt ursäkta min röst... Men ja, här är lite ifrån idag!

Red Dampen återigen idag, vilket gick näst intill mycket finare än igår. Efter att ha värmt upp och fått igång han fint, så var tanken att Markus skulle filmat oss. Men vädret hade andra planer och började spö regna så Markus fick gå in med barna till stallet istället så fick jag glatt fortsätta. Trots att jag är så febrig som jag är idag så är jag lika jävla envis på att hästen ska röra sig.

 

Han gick jätte bra idag, oerhört fint i galoppen och jag bara kände hur jag för sekunden svävade lite på moln. Var HEL nöjd! Som jag alltid är, haha.

 

Väl i stallet kom jag på SUPER idéen att torka hans hals genom att lägga på fleeceländtäcket, fungerade utmärkt fast Dampen måste tyckt jag var knäpp. Fast, är förvånad om han aldrig hade tyckt jag är konstig med tanke på hurdan jag är i normala fall! ;)

 

En vanlig dag på stallgången, filmade lite Dampen efter ridturen. Brukar sällan stå i gången, utan oftast i spolspiltan, vilket jag inte är ensam om att ha som favoritplats. Hihi, Frida var klart snabbare än mig. Vilket gör att låta Dampen stå på gången är lite små tvivelaktigt drag att helt lämna själv, för han går mer än gärna iväg då medans när han står i spolspiltan står han alltid kvar och väntar snällt. Brukar kunna gå in och hämta sadel osv om jag glömt det, han står alltid kvar. (OM HAN INTE ÄR SUPER DUPER KISSENÖDIG!)

 

 

Och så bjuder jag på lite halv kassa mobilbilder, mest för att det är lite kul! ;)

Idag valde jag att låta honom vila, tanke på att han var ute igår med oss brevid vagnen så kände jag att han kanske skulle behöva vila sig då han vart rätt trött efter det. Dock måste något ha hänt det senaste, för redan igår när jag försökte ta honom i hagen så helt plötsligt är han rätt för grimma och grimskaftet...

Trodde de var någon "flashback" han fick igår, men så återupprepade han det idag. Så då får man bara en stark magkänsla av att något har hänt, tråkiga är att man aldrig kommer kunna veta. Men jobbigt, han tillåter mig och litar på mig så jag kan komma fram och klia han. Jag stod och klia han några stunder, kastar mig ALDRIG över honom. Problemet var att så FORT han såg grimman och den kom närmare blev han spänd och trava ifrån mig ängsligt...

 

När jag väl fått tag i honom och han accepterade och litade på mig så var han så oerhört spänd och små rädd. Gick in med honom i boxen där han nästan blev värre, han bara stod och spände upp sig, var typ hysterisk... 

 

Jag stod i boxen tills han lugnade sig, då tog jag av honom grimman men kände hur en ilsken person i mig växte fram. Något har liksom hänt, något med grimman+grimskaftet har hänt för varför skulle han annars vara sån mot just det?

 

Frågade de två senaste som haft utsläpp och enligt dem har det varit fint och han har inte visat något. Blir bara så himla tveksam, inte för att jag inte tror dem för det gör jag. Men det känns ändå som att något har hänt, återstår att se imorgon om han fortfarande är sådan. Har ju själv utsläpp så då får vi se, ska nog ta mig en stund i hagen och bearbeta honom lite. Gå fram och klappa med grimman osv tills han står stilla och inte blir så spänd.

 

Tråkiga är att detta tar oss ett kliv bakåt, hur ska jag kunna grejja med honom utöver detta när han blir sådan mot grimman? Jag väljer då att vänta till helgen innan vi hittar på något större än borstning, för som sagt... Jag vill att han hamnar på jorden först igen!

 

Satte mig en stund i boxen och bara klappa honom en rejäl stund, han uppskattade det väldigt mycket. Åh, lilla ponnyögon säg mig vad det är. Ursh, önska vi hade egen gård för då hade man ändå haft mer koll på sina hästar och kunnat vara mycket mer omkring dem än nu. Inte lika lätt att bara ge sig ut till hästarna nu eftersom de är en bit att gå!

 

Tog en mobilbild på min finaste lilla Peppar, älskade lilla ponny! <3

Mitt älskade varmblod, åh jag skulle kunna fånga stjärnorna åt dig om det var möjligt för du är så jävla underbar min fina kille. Idag gick han på så himla vackert, kändes på hela honom en stor förändring samt att han var så himla lyhörd idag. Lite små pigg, men lyhörd som bara den. Minsta lilla följde han och jag ville bara smälta för stunden för det var visa stunder han gick helt fantastiskt!

 

Emelie (Pytte-bytte) vart med mig som sällskap i stallet och det var också mycket trevligt, kasta upp henne en sväng på Dampen och hon bara skratta. Klart är man van vid små ponnysteg kan jag lova att man får liten chock när man travar Dampen första gången, hon bara skratta.

 

Dampen jobbade på jätte fint idag, helt magiskt. Galoppen vart lite små seg i starten jämnförelse med de senaste andra gångerna vi kört "dressyrpass", men jag tror jag vart lite små otydlig för jag frös ärligt en del. Hade inga vantar heller med mig. Men han skötte sig bra, Emelie vart mycket förvånad över att rida en travare som fattade galopp så snabbt och enkelt, haha. Lite träning, samt "rätt" träning så går allt säg! ;)

 

Efter fick han stå inne med fleecen och svetta av sig lite, sedan bytte jag till innertäcket för det var ändå snart dags för hästarna att gå in. Så han fick sin mat, eller han fick vänta en stund på sin mat... Haha...

Sedan fick han sin mat och därefter vart han jätte nöjd, så han ställde sig och sov en stund. Underbara häst!

 

Tack Emelie som ville göra sällskap en sväng, jätte mysigt! :)
Bjuder på lite halv kassa mobilbilder och en filmsnutt! <3

 

 

 

Dagens träning blev i vagnen, eller snarare sagt i Carro´s vagn som vi låna. För min del är den lite lättare att sitta kvar i eftersom sulkin inte riktigt är anpassad för min längd och ben som vi har. Dock är Carro´s vagn tyngre, men med en Dampen som har hållts igång i träning så vart han nog bara mer än glad att få komma ut i vagn.

 

Första rundan vi tog blev typ skritt hela rundan och 5min trav, det var för att lilla Peppar hängde på som handhäst för första gången.

 

Sedan "dumpa" vi honom i stallet med Markus, så drog vi iväg på en trav + galopp runda. Dampen var helt överlycklig, vi har ju dessutom nyligen köpt ett "action" foder till honom för att få upp lite mer glöd och fart i honom kan man väl säga. Det vill jag lova att det hade han verkligen idag, han får knappt 1 dl av detta foder de dagar han vart i träning (dvs vilo dagar får han inget).

 

Härligt att känna den här lilla extra glöden som jag letat lite efter, men vanliga fall så får han varje dag 1 mått hackad lucern (SOCKER FRI). Samt äppelcidervinäger i, B-vitamin och mineraler. Allt har jag sockerfritt och det är ju för att få bort den svamp i kroppen han har samt strålrötan, sedan mår hästen i sig inte bra av socker vilket Dampen tydligt visar! 

 

Jo, ni andra får gärna köra med er foder. Men jag håller mig till mitt sockerfria! =D

 

Brukar alltid i fodret riva ner morötter och ibland äpplebitar, vilket är mycket uppskattat kan jag lova. Sedan har dem fri tillgång på hö!

 

Som sagt, det gick otroligt bra när vi drog iväg i trav och galopp. Han axlererade verkligen upp till "topp" fart vill jag lova idag, dock lite små svår att få lugn efteråt. Tog mig 15min innan han helt slappnat av, men sedan lugnade han väl ner sig och skritta avslappnat sista biten till stallet. Han ville väldigt gärna springa mer, han hade kunnat springa mer för så himla mycket hade han inte sprungit (20min cirka brukar köra i 30-35min arbetstrav numera) men jag kände mig ganska nöjd ändå och vädret vart sådär så jag var ganska blöt.

 

Imorgon tänkte jag ta mig en sväng i paddocken med honom, i repgrimma faktiskt. Låta han jobba lite mer självmant. Jag väljer att alltid köra minst två dagar repgrimma efter en dags tränsanvändning lite för att jag vill lindra hans mun och inte dra för mycket i den samt att han mår bättre av att få vara fri. Men ibland kör jag på bett för att kanske dra en dressyr genomkörare lite eller som när vi kör, där har jag inte riktigt vågat släppa ännu för han har gått på bana och de finns en gräns, när du kommit över denna gräns så blir hans bromsträcka ganska lång...

 

Så utan bett hade jag nog inte vågat ännu... Inte för att jag ärligt talat tror vi kommer kunna köra bettlöst alls!

 

Det var dagenspass iaf, hope you enjoy it! ;)

Mitt lilla pepparkorn, han är gudomlig måste jag säg. Jag fick mig en huxflux idée av att när jag ändå idag skulle köra Dampen kunde jag ju ta med Peppar vid sidan om. Så det blev så, på med nya snygga repgrimman och arbetsrepet. På med sele på Dampen och fast i vagn sedan iväg, först så vart Peppar lite små skeptisk och undra nog om jag blivit helt knäpp. 

 

Han gick med skeptiskt brevid och kollade runt sig, tills han gjorde så att han blev "halvt" påkörd av vagnen. Han satte vänster framhov framför däcket. Efter det skärpte han till sig och gick brevid fast inte allt för nära inpå. Han titta på mig flera gånger som om han fråga vad vi höll på med, jag bara berömde honom och så fortsatte vi.

 

Dampen har dock större steg än Peppar, så han fick små trava för att hänga med i takten. Därför blev rundan inte alls lång tack vare att jag inte ville överanstränga honom stackarn. Så vi körde lilla skogsrundan i skogen, När vi hade mindre än halva vägen kvar så kom vi till en grusväg som jag testa på att trava Dampen och se om Peppar orka följa på. 

 

Gisses, då jävla kom hans ponnytrav fram. Värsta farten han hade första minutrana, han höll sig lite före mig till och med precis som att han ville race´a med Dampen. Sjukt snabb blev han och det var bara trav, efter en 5 minuter tappa han farten mer och mer så då sakta vi ner för han började bli trött. Därefter skrittade vi och då bad jag Dampen att gå väldigt sakta skritt (gissa om han hata mig för stunden haha), så Peppar kunde få skritta istället!

 

Liten film när vi precis gavit oss ut!

 

Då går starten nu för oss, andra dagen som vi kommunicerar med varandra. Visst, han har inte hundra procent fokus men han är grymt kär i sina hagkompisar. Först innan jag tog ut honom i repet fick han lite "ensam" träning, dvs han stod i sin box kanske 20min utan någon hästkompis i stallet. Jag mockade då samtidigt Dampen´s box som är brevid.

 

Kan lova att lilla ponny först "hata" mig för några sekunder, men 15min senare så lugnade han ner sig och ställde sig för att sova faktiskt. När jag var klar med Dampen´s box så gick tog ju ut Peppar på gången, borstade lite och sedan ut i paddocken där Linda så snällt hjälpte mig idag filma.

 

 

Jag är VÄLDIGT noga med beröm, speciellt beröring beröm och röst beröm. Mellan varven sticker jag in en godis när han visar att han inte är ute efter det eller tigger. Jag har försökt lära in honom att vända bort huvudet för att få godis, ett sätt som ska få mig stå lite mer säkert i mitt steg när jag väl ger godis. Jag har märkt att det fungerar utmärkt med honom, för så fort han inte gör det och jag "glömmer" av mig och ger godis så smått börjar han nafsa efter mig. Så, bara fortsätta med det.

 

Självklart är det inte meningen att godis ska vara med hela tiden, därav tycker jag det är så himla viktigt med positiv energi, positiv beröm och positiv förstärkning.

 

Det kommer stunder då han inte riktigt följer med på vad jag signalerar, det ser ni några tillfällen där han helt plötsligt blir helt fundersam och försöker med något helt annat eller bara väljer att stanna upp. De stunder väljer jag att ta "plan B", dvs ger honom en helt ny uppgift istället för att konsentrera på det som just nu hände. På så sätt blir hans osäkerhet lite starkare och han vågar försöka på nytt.

 

Som ni ser får jag nästan leda honom framåt i höger varv, men det är för att han är så FRUKTANSVÄRT osäker i höger varv, jag tror det har att göra med att när man väl hanterat honom (de få gånger de gjort de) så har dem enbart varit på hans vänster sida. Sedan tror jag dessutom att det hänt något (troligen vid en verkning höger bak) eftersom han i början inte alls acceptera att jag skulle kratsa och sparka efter mig ängsligt och osäkert.

 

Men han har verkligen vuxit fram på bara några dagar, dels har han då börjat lita på mig mycket mer nu. Jag kan lyfta hovarna och pilla en stund utan att han känner att han måste dra bort den, han har börjat slappna av. Bara det är ett enormt steg framåt. Sedan också att jag kan börja lyfta upp hovarna och han följer med istället för innan då han gjorde sina ben som stela pinnar så fort jag försökte ens böja upp dem.

 

Vi har en bit att gå, men på två dagar har vi bestigit berg redan. Jag bara skoj skull provade göra hov med honom igår, brukar lägga ett lätt tryck bak i "armbågen". Hästar brukar ju gå undan för tryck, vilket han automatiskt gjorde och det lede till att han rätt snabbt fattade vad jag ville. De sista gångerna jag nu gjort det har jag bara pekat på hans höger/vänster fram ben så gör han det. 

 

Nästa steg är att få in kommandot, så vi kan göra detta utan att jag ska behöva stå precis brevid och visa honom i framtiden är väl min tanke.

 

Åh, det rymmer så mycket BozMoss i denna kille så det är grymt. Visst, han är sin individ själv men ändå så stora delar jag redan en gång träffat. Jag vill inte säga att jag känner honom till 99%, men jag kan säga att de flesta reaktioner han hittils givit mig känner jag igen till 99%. 

 

Alvin fick åka med på första turen ut i vagn med pappa, han bara skratta. Underbara unge!
Linnea fick också följa med och hon uppskattade nog det också väldigt.

Min gubbe, red honom lite i paddocken men det var nog sista gången jag rider han där med 3 andra hästar samtidigt. Haha, var lite smått "irriterande" eftersom man är van vid att ha hela för sig själv. Får skylla mig själv, men ville rida fram han och känna att han kändes bra innan vi kasta upp mig med klänning på för att prova ta bilder. 

 

Han gick rätt okej idag, kunde gått bättre men tror det hade med att göra att han fick så mycket att hålla koll på och titta på. Mycket som hände runt omkring honom. Så skyller inte på honom alls, inte alltid lätt. Snarare mitt fel som väljer att rida när alla andra rider.

 

Vi provade svanskappa idag, gick riktigt bra faktiskt. Behöver dock göra något hål mer, men annars kändes det mycket bättre att ha sadeln mer "på plats" så den inte åkte framåt. Känns så onödigt att köpa en ny när han inte är färdig musklad! 

 

När jag rider Dampen låter jag oftast han själv få välja form, takt. Lite för att jag vill att han ska vara bekväm när vi tränar, visst utmanar jag honom mellan åt eller kräver lite mer men för det mesta ser det ut så här och oftast med ett huvud i lite lägre form...

Smakprov på kommande fotografering, väntar på rätt väder och då kommer det vara lite mer upp piffat. Idag var mest för att kolla lite hur det gick att rida i klänningen, vad Dampen sa osv. Men allt gick ganska bra förutom att det var lite halt i gräset, så blev inte direkt mycket bilder alls. Sedan hade jag glömt sänka ISO på min kamera, därav de tråkiga brusiga bilderna också.

 

Men, nästa fotografering blir det ordentligt med klänningen, uppsminkning och även Dampen ska fräschat till lite mer då! ;)

 

Tackar även Paulina på Playlovelearn.se som har fixat repgrimman åt mig ihop med tyglarna eller vad man ska kalla de! 

 

 

Det ögonblick, det ögonblick du inte trodde skulle bli till verklighet så snabbt. Jag måste erkänna en liten skrämmande sak om Peppar, det är att utan att överdriva är att han är så FRUKTANSVÄRT lik BozMoss. För varje dag som jag tillbringar med honom så händer det saker som han reagerar precis likadant som BozMoss gjorde. Och det som är bäst med det är att jag vet precis hur jag ska hantera det, fast ändå känns det så himla skrämmande, som en deja vu.

 

Jag har verkligen köpt mig rätt häst, eller ponny om vi ska vara exakt. Det är nu jag inser hur mycket jag är tacksam över att jag verkligen valde att köpa honom. Så mycket som han visat, så otrolig han är. Jag vet redan nu att vi kommer komma så mycket längre än vad jag och BozMoss gjorde, eftersom jag inte denna gång kommer ge upp för nu vet jag. Nu vet jag hur jag ska hantera det!

 

Det är så magiskt, så jävla magiskt ska jag lova er när man ertappar sig själv mitt i paddocken små springande med en ponny precis brevid sig i trav som väntar på att du ska ge en ny signal. Som bara följer med dig varje steg, som visar hur mycket den verkligen vill.

 

Det ögonblick, du blickar på hästen. Allt känns som slowmotion helt plötsligt och där dansar den brevid dig. Den VILL vara med dig, precis brevid dig. Den bara glömmer bort omgivningen hur känslig den är, hur rädd den i vanliga fall kanske är. För i det ögonblick ser den BARA dig...

 

Det är magiskt, kommer säga det om och om igen. Men det är för att det är så otroligt nytt för mig, det är verkligen så sjukt magiskt!

 

Jo, han började prata med mig idag, dvs kroppspråk. Först så gjorde vi det vi brukade göra, hade med mig lite små morotsbitar för att variera berömmen mellan klapp och godis. Brukar ha lite godis med, fast han får inte det så ofta som han får klapp och kli. Jag är mest för positiv beröm, för där har jag märkt att det är det som gjort att jag fungerat bäst tillsammans med hästen.

 

Först var allt som vanligt när vi träna, dvs som det varit de senaste gånger. Han är lite små tittig, drar sig mer än gärna för att hålla koll på de andra hästarna. Händer det saker omkring tappar han fokus. Ja, rätt unghäst om ni skulle fråga mig. 

 

Men så introducerade jag något nytt för han, dvs hov. Han förstod det direkt och efter det så förvandlades han. Jag kände det i hela kroppen att han helt plötsligt prata med mig, han totalt ignorerade allt annat och prata med mig. Så jag tog tillfället i akt, bad han trava både korta och länga steget. Sakta ner i skritt, stanna...
Det var så himla magiskt, han följde varje litet steg, varje litet kommando precis som att han visste att så ska han göra fast han bara för en liten stund sen inte direkt brydde sig?

 

Den brytningen, de ögonblick... Jag kommer aldrig göra mig av med ponnyn nu, jag är fast. Vi är GJORDA för varandra!

 

Så jag är mer än nöjd över denna dag, jag är fan stolt. En helt ny vändning i vår relation, jag finner inga ord utan får bara tårar. Svårt att dela med detta med andra, för det känns som att inte många förstår vad jag menar. Känns som att många inte alltid ser vad jag ser, att många förstår inte vilken stor värld som öppnade sig för detta lilla ögonblick. Får bara tårar nu när jag tänker på det, helt fantastiskt är det. Underbart!

 

Jag bara längtar till den kommande dag då jag kan knäppa av arbetsrepet och han totalt vänder sig till mig, då vi fullt litar på varandra. Nu är det lite svårt, dels för att paddocken är lätt för han att smitta ifrån (sista brädan är nästan i hans mankhöjd) och sedan för att vi inte blivit tillräckligt med vänner än. Men vem vet? Nästa vecka, nästa månad? Nästa år?

 

Det är INGEN som vet hur långt tid det kommer ta, men ack så snabbt han tog in det. MAGISKT, magiskt var det...