Då går starten nu för oss, andra dagen som vi kommunicerar med varandra. Visst, han har inte hundra procent fokus men han är grymt kär i sina hagkompisar. Först innan jag tog ut honom i repet fick han lite "ensam" träning, dvs han stod i sin box kanske 20min utan någon hästkompis i stallet. Jag mockade då samtidigt Dampen´s box som är brevid.

 

Kan lova att lilla ponny först "hata" mig för några sekunder, men 15min senare så lugnade han ner sig och ställde sig för att sova faktiskt. När jag var klar med Dampen´s box så gick tog ju ut Peppar på gången, borstade lite och sedan ut i paddocken där Linda så snällt hjälpte mig idag filma.

 

 

Jag är VÄLDIGT noga med beröm, speciellt beröring beröm och röst beröm. Mellan varven sticker jag in en godis när han visar att han inte är ute efter det eller tigger. Jag har försökt lära in honom att vända bort huvudet för att få godis, ett sätt som ska få mig stå lite mer säkert i mitt steg när jag väl ger godis. Jag har märkt att det fungerar utmärkt med honom, för så fort han inte gör det och jag "glömmer" av mig och ger godis så smått börjar han nafsa efter mig. Så, bara fortsätta med det.

 

Självklart är det inte meningen att godis ska vara med hela tiden, därav tycker jag det är så himla viktigt med positiv energi, positiv beröm och positiv förstärkning.

 

Det kommer stunder då han inte riktigt följer med på vad jag signalerar, det ser ni några tillfällen där han helt plötsligt blir helt fundersam och försöker med något helt annat eller bara väljer att stanna upp. De stunder väljer jag att ta "plan B", dvs ger honom en helt ny uppgift istället för att konsentrera på det som just nu hände. På så sätt blir hans osäkerhet lite starkare och han vågar försöka på nytt.

 

Som ni ser får jag nästan leda honom framåt i höger varv, men det är för att han är så FRUKTANSVÄRT osäker i höger varv, jag tror det har att göra med att när man väl hanterat honom (de få gånger de gjort de) så har dem enbart varit på hans vänster sida. Sedan tror jag dessutom att det hänt något (troligen vid en verkning höger bak) eftersom han i början inte alls acceptera att jag skulle kratsa och sparka efter mig ängsligt och osäkert.

 

Men han har verkligen vuxit fram på bara några dagar, dels har han då börjat lita på mig mycket mer nu. Jag kan lyfta hovarna och pilla en stund utan att han känner att han måste dra bort den, han har börjat slappna av. Bara det är ett enormt steg framåt. Sedan också att jag kan börja lyfta upp hovarna och han följer med istället för innan då han gjorde sina ben som stela pinnar så fort jag försökte ens böja upp dem.

 

Vi har en bit att gå, men på två dagar har vi bestigit berg redan. Jag bara skoj skull provade göra hov med honom igår, brukar lägga ett lätt tryck bak i "armbågen". Hästar brukar ju gå undan för tryck, vilket han automatiskt gjorde och det lede till att han rätt snabbt fattade vad jag ville. De sista gångerna jag nu gjort det har jag bara pekat på hans höger/vänster fram ben så gör han det. 

 

Nästa steg är att få in kommandot, så vi kan göra detta utan att jag ska behöva stå precis brevid och visa honom i framtiden är väl min tanke.

 

Åh, det rymmer så mycket BozMoss i denna kille så det är grymt. Visst, han är sin individ själv men ändå så stora delar jag redan en gång träffat. Jag vill inte säga att jag känner honom till 99%, men jag kan säga att de flesta reaktioner han hittils givit mig känner jag igen till 99%.